(M/M) I varje andetag - kapitel 18 |
Jag känner mig faktikst riktigt duktig som lyckats få till den här delen väldigt snabbt. Eller ja, snabbt för att vara mig.
Tack för kommentarerna på förra kapitlet. De betyder, som alltid, obeskrivligt mycket. Vore inte lika trevligt att skriva utan dem.
... är bitvis skitnöjd med kapitlet, medan vissa delar känns värdelösa. I alla fall, ni kommer tycka om mig.
Kapitel 18
”Ja, hej, det är Alex”
”Snälla Alex, jag måste få förklara mig”
”Sluta”
”Jag ber dig, snälla, ge mig fem minuter”
”Nej”
”Varför?”
”Därför att det inte kommer ändra på någonting”
”För mig ändrar det på allt”
”Vaddå, så du menar att ifall du får förklara då blir det du gjorde ogjort?!”
”Nej, givetvis inte”
”Men varför envisas du med att du måste förklara då?”
”För jag måste det. Annars kommer jag aldrig klara av att gå vidare”
”Och om jag säger att jag inte bryr mig om det?”
”Då ljuger du”
”Varför skulle jag ljuga i sådana fall?”
”Du bryr dig fortfarande om mig”
”Skulle inte tro det. Varför tror du det egentligen?”
”Om du inte brydde dig skulle du berätta allt om vad jag gjorde för Hugo”
”…”
”Du ser, jag känner dig allt för väl, så försök inte ljuga för mig”
”Du känner mig inte, sluta tro det”
”Som jag sa sist, jag tror inte. Jag vet”
”Hej då, förstå mig när jag säger att jag aldrig, aldrig mer vill ha något med dig att göra”
*
”Det är julafton om två dagar.” Alex ler med hela ansiktet när han säger orden, något som gör att även han börjar le. Han har inte varit så mycket för julen efter det att hans pappa lämnade honom, men om Alex blir sådär glad vid tanken på julafton blir han också glad. Det som glädjer silverögonpojken glädjer Christoffer.
”Jag vet”, säger han och rufsar om det blonda håret, vars ägare fortare än en elitfriidrottare slår bort hans hand. Stirrar på honom som för att misshandla honom lite lätt enbart med blicken.
”Ska du och din familj göra något speciellt då?”, frågar han och misshandeln är över för den här gången.
Christoffer tänker efter. Är det något speciellt de ska göra? Förmodligen inte.
”Nej, tror inte det. Varken jag eller Julia gillar att fira jul nu förtiden. Bara mamma gör det, så nej, inte direkt speciellt.”
”Vem är Julia?” Svartsjukan som dränker Alex fråga får honom att skratta till.
”Det är min lillasyster, ingen som konkurrerar mot dig”, flinar han och en lätt rodnad placerar sig på Alex kinder. Något som gör att silverögonpojken blir oemotståndligt söt. Han kysser den rodnande pojken snabbt och frågar sedan:
”Själv då? Ska ni göra något speciellt?”
”Nej, eller jag vet inte. Jonas kanske har planerat något”, svarar Alex och rycker på axlarna.
”Och vem är Jonas?” Nu är det hans tur att släppa lös svartsjukemonstret.
”Min bror, Skorpan du vet.”
”Oj, jag visste inte att han hette Jonas.” Under den tiden han känt Skorpan har det liksom blivit helt accepterat att han heter just Skopan, som om han inte har något annat namn.
”Men det gör han, så ingen som konkurrerar mot dig“, skrattar Alex fram, men tystnat tvärt utan att Christoffer har någon anledning om varför.
Den ljushårige ser allvarligt på honom under några sekunder innan han reser sig upp från sin plats i soffan och placerar sig istället gränsle över hans knä. Överkroppen vänd mot Christoffer och han lägger sina händer på hans axlar. Christoffer flyttar sina händer till silverögonpojkens höfter. Alex böjer sig fram och sammanflätar deras läppar. Fördjupar sig i kyssen genom att lirka in tungan i hans mun.
Lekfullheten som övergick till allvar och lugn har nu bestämt sig för att snabba upp tempot lite. Ivriga händer smeker över alla delar dem kan komma åt och tänder slås ihop mot tänder. Läppar svullna av allt kyssandes fortsätter att kyssas.
Christoffer stannar upp och ser in i de silverglänsande ögonen. Smeker bort en slinga av håret som ligger över pannan åt fel håll. Håller ögonkontakten när han greppar tag i nederkanten på Alex t-shirt, drar av den. Hans egen blir behandlad av den ickesminkade pojken på exakt samma sätt.
Hans blick sveper över Alex bröst, ser musklerna som finns där och är snabbt framme med sina händer för att röra, smeka. Läppar möts återigen och han hör hur Alex stönar till då han placerar lätta kyssar längst hans hals. Biter löst i den tunna huden.
Hela hans kropp rycker till när han helt oväntat känner Alex hand kramandes hans pulserande organ utanpå jeansen. Hinner knappt börja fundera ut hur han ska förklara för den blonde att han faktiskt inte vill gå längre än såhär på ett sätt som inte sårar, innan han upptäcker att Alex hand vandrar längre in mot hans kropp, knäpper upp byxorna och lirkar fram honom så att han kommer åt att beröra på bästa möjliga vis.
Tankarna han hade försvinner och från någon oförklarlig källa finner han kraften och modet till att göra precis samma sak för Alex. Han knyter upp den hårda knuten på mjukisbyxorna och når fram till något ännu hårdare, fattar tag i den och börjar röra handen långsamt i en välbekant rörelse. Bara det att han aldrig tidigare gjort det på någon annan förut.
Händer som rör sig i ett allt högre tempo och läppar som pressas emot varandra för att försöka hindra de höga stönen som kommer från dem båda att eka i hela lägenheten, något som misslyckas så pass mycket att man skulle kunna tro att de inte bryr sig ett dugg om de hörs eller inte. Vilket är just så det ligger till. De bryr sig enbart om varandra nu.
Därför hör de inte hur ytterdörren slår igen och upptäcker heller inte Skorpan, eller Jonas som han egentligen heter, då han dyker upp i dörröppningen till vardagsrummet. Han blir märkbart generad när han får syn på sin halvnakna och blottade lillebror sittandes gränsle över en precis lika mycket avklädd småtomte, som han träffade för mycket länge sedan. Utan att säga ett enda ord vänder han sig om och får ut från lägenheten för att inte störa. Och för att slippa se.
I den sekunden Alex får honom över gränsen är det som om han blir blind. Det svartnar för ögonen och han känner i hela kroppen att han måste skicka den svarta synen över till pojken i sitt knä med samma medel hans själv blev utsatt för. Vilket betyder att de båda något ögonblick senare är nedkladdade av varandra.
Som att vakna upp hur en dvala ser Christoffer på Alex rosenröda kinder och smårufsiga hår (han kommer på att han drog fingrarna upprepade gånger genom det under stundens hetta). Han ler brett och leendet besvaras av silverögonpojken, som lutar sig fram för att kyssa honom lätt innan han reser på sig och drar upp sina byxor. Christoffer gör likadant.
Smågenerade står de framför varandra och undrar vad de ska säga egentligen. Det var inte precis det här han hade väntat sig att skulle ske när han styrde sina fötter in i hemmet. En pinsam tystnad uppstår och han kliar sig i bakhuvudet.
”Jag borde nog gå hem nu. Mamma ringer väl annars och undrar ifall jag inte kommer snart”, säger han och till sin förvåning börjar Alex skratta, högt. Några ögonblick hinner passera före han kommer på hur det där sista han sade faktiskt kan tolkas, ifall man nu vill tolka det på något annat sätt.
”Okej, men vi hörs väl något senare andar jag”, svarar Alex och ler. Han nickar till svar och går ut i hallen för att ta på sig sina skor och sin tunna jacka.
”Hej då”, viskar han och lägger armarna om silverögonpojken för att omfamna honom och låter deras läppar tryckas ihop i en lätt kyss. Han släpper taget och vänder sig om och går ut genom dörren, medveten om att det där inte kommer att bli den sista dagen han spenderar ihop med Alex.
-
Då han väl kommer hem efter en ännu kallare promenad än vad det var att ta sig till den ljushårige pojken, går han direkt upp till sitt rum. Orkar inte ens säga till sin mamma att han faktiskt är hemma igen. Vill hon honom något kan hon alltid ringa, även om han bara ligger i sin säng, fast det vet hon ju inte om. Inte i nuläget i alla fall.
Ett hand knackandes försiktigt mot dörren.
”Kom in”, ropar han och borrar trött ner ansiktet i kudden. Att det kunde vara så utmattande att tillbringa lite tid med silverögonpojken.
”Har du varit ute med Matteus?”, undrar Julia och när han vänder upp huvudet möts han av hennes ögon i precis lika grönfärgade nyans som sina egna. Han skakar på huvudet.
”Nej.”
”Vem har du varit ute med då?”, fortsätter hon att fråga nyfiket. Han vill egentligen säga till henne att han varit med världens vackraste människa, men han kan inte göra det. Klarar han inte ens av att tala om det för Matteus kommer han aldrig klara av att säga det till Julia.
”En person.”
”Någon som jag känner?”. Hon får visst aldrig slut på frågor.
”Nej, tror inte det i alla fall, men gå ut nu. Jag vill sova. Är hur trött som helst”, säger han och ler mot henne, som för att tala om att han faktiskt inte har något emot att samtala med sin syster, men att tröttheten hänger över honom alldeles för mycket just nu.
”Vem du än varit ute med så ser du gladare ut än vad du gjort på längre.” Hör han hon säger innan hon lämnar rummet och hans läppar formar sig till ett leende. Sekunden efter sover han djupt.
När det nu har gått arton kapitel så borde ni veta vad som faktiskt sker efter det att ni läst det här feta texten.
Just det. Kommentera.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | MoRoTpOwEr - 21 okt 09 - 16:35 | | Du tar livet av mig varenda gång du skriver något vet du det ! | | idantica - 20 okt 09 - 12:53 | | aaah! hej jag blir stum på det här. | Andastyst - 20 okt 09 - 11:23- Betyg:  | Höhö, två urgulliga kärlekskranka pojkar som har sex, me like! <3
Jag ÄLSKAR verkligen den här novellen, jag vet faktiskt inte varför.
Att säga att den är skitbra skriven och att handlingen är skitbra
vore ju verkligen inte att ljuga, men det måste vara något annat också.
Nu får du skynda dig att lägga upp nästa del så att jag kan skolka lite
mer från mina läxor, möhö. Har studiedag idag, fast den verkar ha blivit
en läsa-noveller-av-Mp3-dag istället. (A) LOVE THIS NOVELL SÅÅÅ MYCKET!<3 | | WalkingTheDemon - 20 okt 09 - 06:36- Betyg: | | O______O --> *____* --> <3 | | EMORAiNBOW - 19 okt 09 - 23:17 | Jag älskar dig för det här kapitlet, jag skojar minsann inte! Jag önskar banne mig du kunde känna kärleken som strålar ut från dataskärmen till dig från mig, haha xD Lika lite som allas våra favoritgossar hade emot den där heta kärleksstunden, hade jag emot den. Jag brölade säkerligen lika upphetsat som de när de satte igång, och dog av skratt å Skorpans vägnar.
Du skriver så fantastiskt och du SKA vara nöjd med det här kapitlet, för fan ska veta att jag är det! | | NeMriA - 19 okt 09 - 23:07 | ... ehe, hej.
*moses dör och önskar all lycka åt jesus* | | Bluesky94 - 19 okt 09 - 22:38 | | Känner mig lite smått efter, men vad är "M/M" för nåt? xD |
|
|
|
