Nani Haole [del 3] |
Noelani:
Jag var trött men jag dansade vidare. Vår tränare var en slavdrivare men jag visste att vi var bättre än dom andra hotellens dansare. Fast det kändes lite konstigt för vissa. Vår tränare var faktiskt en man, eller ja, kille.
- Noelani, dina handrörelser måste vara lite jämnare. Tänk havsvågor.
Jag försökte göra precis som han sa. Det var svårt. Jag kände hur det rann svett ner längs min ryggrad. Ventilationen i vår danslokal hade gått sönder för flera år och ingen hade brytt sig om att laga den. Just nu önskar jag att någon hade gjort det.
- Vet ni va. Det får räcka för idag.
Jag släntrade fram till Kui. Han var inte så farligt mycket äldre än mig. Han var kanske 25. Alla tjejerna i dansgruppen tyckte han var jättesnygg. Jag såg honom mera som en bror.
- Hej Noe.
Han log mot mig och jag kunde inte låta bli att le tillbaka.
- Du verkade ha mycket att tänka på idag. Du var inte riktigt med.
Jag kunde se att han var oroad. Jag brukade vara bäst och aldrig vilja sluta. Värmen när vi dansade brukade aldrig bekomma mig och det brukade nästan bara vara skönt.
- Ja, jag hade mycket att tänka på.
Jag följde med honom ut på verandan och såg på medan han låste dörren och sköt nyckeln under dörrmattan.
- Har det hänt något?
Jag och Kui hade nog blivit vänner för att vi båda älskade dansen mer än något annat.
- Jag vet faktiskt inte.
Han höjde på ett ögonbryn och jag log. Det måste ha låtit konstigt.
- Jag har kanske träffat en kille. Men det är inget.
Nu rynkade han pannan och det glada uttrycket försvann.
- Vem är han då?
Jag var tyst en stund. Sanningen var ju att jag inte riktigt visste. Jag visste vad han hette, var han kom ifrån och att han var 23 år.
- Han heter Gabriel.
- En turist?
Jag nickade och såg hur Kui såg ännu bistrare ut. Var det något som var fel?
- Du vet att anställda på hotellet inte får hålla på med gästerna. Träffa honom inte igen.
Kui gick därifrån med långa steg och jag kände mig minst sagt förvirrad. Jag hade aldrig sett Kui på dåligt humör och idag hade han nästan varit elak mot mig. Jag ryckte på axlarna och började gå mot hotellet. Det var dags att jobba på allvar. Massor med disk väntade på mig.
Kui:
Jag hade lite dåligt samvete för att jag hade snäst så åt Noe. Hon hade ju inte gjort något fel egentligen. Jag drämde knytnäven i väggen på ett hus jag gick förbi. Att hon aldrig kunde förstå. Hon såg mig bara som sin bror, en av sina bästa vänner. Men för mig var hon det och mera. Vaför kan hon inte se hur mycket jag älskar henne? Jag har älskat henne enda sen hon sa sitt namn när hon precis blivit anställd. Hennes lycka över att få dansa, leendet som kunde lysa upp ett helt rum. Men hon såg mig inte så. Enligt Alana hade Noelani aldrig sett en kille så. Denna Gabriel måste verkligen ha något speciellt. Jag svor en ramsa till. Han måste verkligen vara något speciellt eftersom han fick Noelani att vara distraherad när hon dansade. Hon såg inte mig, jag som vill göra henne till mig fru och alltid ta hand om henne. Jag är ingen äcklig stalker. Att vara hennes vän var fint, jag skulle kunna nöja mig med det om det var vad jag fick. Men jag insåg nu att jag aldrig skulle kunna stå och se på när någon annan man fick ta på henne och älska henne och kyssa henne. Jag skulle aldrig klara det och som en av hennes bästa vänner skulle jag vara tvungen. Kanske var det dags att berätta hur jag kände för henne.
Noelani:
Jag satt på sanden och grävde över mina fötter. Gabriel var 10 minuter försen. Kanske hade han bara varit en dröm. En dröm som var för bra för att vara sann.
- Noelani!
Han kom springande över sanden. Han hade ingen tröja på sig denna gång och jag kände hur blodet steg i mina kinder. Hans ena arm och halva bröstkorgen var täckt av en tatuering. Jag hade varit så upptagen med hans ansikte att jag inte hade sett den. Det var inget mönster precis utan bara en massa tvära och vassa sträck hit och dit. Han kom fram till mig och såg vad jag tittade på.
- Det är en tribaltatuering.
Jag sträckte försiktigt ut handen och drog den över tatueringen. Hans hud var varm och spänd över musklerna i hans armar. Han måste verkligen vara stark. Hans hår var uppsatt idag. Min blick fortsatte att vandra över hans bara överkropp. Han hade magrutor. Jag rös.
- Hur har din dag varit?
Han hoppade närmare mig och jag lutade huvudet mot hans axel. Jag hade bara känt honom i en dag, ganska precis. Men det kändes så rätt.
- Jobbig. Varmt när det var dansträning och massor med disk. Din då?
Han log mot mig och skakade på huvudet.
- Jag är här på semester, min dag har inte varit jobbig alls. Jag har varit med min syster på stranden.
Han hade alltså en syster. Jag undrade om hon hade lika ljust hår som han.
- Jag vill också ha semester.
Han skrattade och jag log. Jag visste att det lät ironiskt att någon som bodde på Hawaii ville ha semester.
- Hur länge ska du stanna här?
Jag kände hur jag fick en massa knutar i magen när jag frågade frågan. Jag visste ju att han måste åka hem. Någon gång. Snälla, gör så att det inte är snart.
- Om tre veckor.
Då hade vi i alla fall lite tid tillsammans. Jag ville veta vad alla känslor i mig betydde. Kunde det vara som Alana sa. Det är bara lust, eller var det något mera. Jag hade tre veckor på mig att ta reda på hur det var.
- Det känns så kort.
Han viskade orden som att om man sa dom högt så skulle det gå ännu fortare än det redan gjorde.
- Berätta om din familj.
Han tog min hand och tog ett djupt andetag.
- Min mamma var jätteung när hon fick mig. Bara 15. Min pappa hade bara varit någon kille på en fest. Äldre än henne.
Han tystnade och jag kunde se smärtan i hans ögon, så jag satte mig ännu närmare honom.
- Hon fick mig och berättade att min pappa var död. Tills en dag då min mormor försa sig. Att han fanns. Efter mycket om och men hittade jag honom.
Han tog ett djupt andetag. Jag kunde tänka mig att något sådant inte kunde vara lätt. För denna man hade ju inte vetat om honom och så har man plötsligt en son och Gabriel hade helt plötsligt en pappa.
- Han blev överraskad. Han och mamma hade det värsta bråket jag någonsin varit med om. Men nu har jag en bra relation med dom båda.
Jag studerade hans blommiga shorts. Jag ville inte att han skulle se tårarna i mina ögon. Jag kunde höra på hans röst att han gjorde en mindre sak av det än det egentligen var. Att veta att hans mamma hade ljugit för honom hela hans liv. Det måste ha varit hemskt. Han skulle aldrig lita på sin mamma igen. Inte efter något sådant. Jag visste det, jag kunde se det på honom.
- Det måste ha varit hemskt.
Det var allt jag kunde komma på att säga. Men det verkade duga för hans spända axlar slappnade av.
- Jag är ledsen för allt. Men det är det förflutna nu.
Han verkade så ledsen. Jag visste att det var en massa saker han inte berättade för mig.
Gabriel:
Jag kunde inte berätta allt. Om hon hade vetat allt skulle hon säkert inte vilja träffa mig igen. Så jag gav henne en mycket, mycket nedskuren version av allt som hade hänt dom där hemska åren. Jag kunde fortfarande känna smärtan som en klump i magen och smärtan. Om jag blundade kunde jag känna blodet som rann. Jag skakade på huvudet. Det passade sig inte att tänka på sådant nu.
- Gabriel?
Jag ryckte till när hon sa mitt namn.
- Mmm?
- Är din syster?
- Min pappas barn. Han trodde att det var hans första och enda barn. Men icke.
Jag kunde känna hennes kroppsvärme mot mig trots att hon hade en klänning på sig idag. Henne hår kittlade mig lite. Jag kunde inte låta bli att lukta på henne hår. Det luktade sött, som något slags frukt och sen en doft jag kom fram till att var hennes egen.
- Luktar jag gott?
- Mm.
Hon skrattade igen. Jag älskade hennes skratt.
- Du också.
Jag lade min arm om hennes axlar. Hon behövde kanske inte veta om allt hemskt i mitt förflutna. Det skulle bara skada henne att veta om allt. Hon behövde inte veta.
---------------------------------------------- -------------------------------------------------- -------------
Jaha. SÅDÄR!
KOMMENTERA NU F*SAKE.
BTW, om ni vill se hur Gabriels tatuering ser ut. Kolla in min BDB och så dagens datum. =D
http://fukku.bilddagboken.se
17/10
LOVE!!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JessicaKarlsson - 17 okt 09 - 20:24- Betyg:  | | jättebraa! mejlaaaaaaaa :) | | MalinKatarina - 17 okt 09 - 13:56- Betyg: | fan va bra<3<3
jag längtar tills fortsättningen (aa) |
|
|
|
