N a t t m o r d. (del.2) |
Köket var större, med ett stort bord i ek och sex stolar. De slog sig ner vid bordet och väntade.
Snart kom föräldrarna ner och Nicklas harklade sig.
- Ni hade anmält Fredrika försvunnen. När började ni först sakna henne?
- Hon var på fest i fredags kväll och hade lovat att vara hemma senast två, men hon kom inte och hon brukar aldrig bryta våra förtroenden… så vi ringde runt till alla hennes kompisar och ingen visste något. Och när hon inte kommit hem nästa morgon heller ringde vi polisen… Sa pappan med grötig röst.
- Hade hon pojkvän? Bästis? Undrade Josefine.
- Jag vet inte om hon har… hade pojkvän. Hon sa inte sånt till oss. Men hennes bästa kompis heter Mikaela Palmsten, grät mamman.
- Var hon med på festen?
- Ja det tror jag. Fredrika sa inte hos vem den var, men Mikaela skulle nog vara med.
- Vilken skola gick Fredrika på?
- Marieholmsskolan…
Innan de åkte fick de titta i Fredrikas rum. På väggarna satt affischer av olika kändisar och en och annan häst. Det fanns en bokhylla med böcker, cd-spelare, prydnadssaker och en massa andra grejor i, en säng med grått överkast och svarta kuddar, och ett skrivbord med en hopfälld laptop på.
- Skulle vi kunna ta med den här till stationen? Undrade Nicklas och nickade mot datorn. Ni får ju självklart tillbaka den sedan.
- Ta vad ni behöver, sa pappan och lämnade rummet.
- Tack.
Efteråt bestämde de sig för att Zettersköld skulle åka tillbaka till Polishuset och gå igenom datorn, och att Nicklas och Josefine skulle åka direkt till skolan när de släppt av Zettersköld.
Klockan var lite efter tolv och eleverna hade precis satt sig i klassrummet för mattelektion när Nicklas och Josefine äntligen hittade rätt klass, åtta B.
Eleverna pratade fortfarande, men när de såg att två poliser klev in i klassrummet blev det med ens tyst.
Josefine tog läraren lite åt sidan och berätta vad som hänt med Fredrika, och hon blev chockad, men lät poliserna prata med klassen.
- Jag är Nicklas, och det här är min kollega Josefine. Vi kommer från polisen i Marieholm, för det har hänt… en grej. Därför vill vi prata lite med er idag.
Ett mummel drog genom klassen.
- Jag vet att det var fest i fredags. Vems var festen? Undrade Josefine.
Blickarna vändes mot en tjej längst bak i klassrummet som stirrade stint ner i bänken.
Josefine gick fram till henne.
- Var det din fest?
- Ja.
- Vad heter du?
Tjejen var tyst ett tag.
- Hon heter Mikaela! Hojtade plötsligt en kille.
Tjejen blängde surt på honom samtidigt som Josefine förvånat mötte Nicklas blick.
- Är du Mikaela Palmsten? Undrade Nicklas.
Hon nickade med blicken i bänken igen.
- följ med mig. Jag vill ställa några frågor, sa Josefine.
De gick in och satte sig i ett tomt klassrum.
- Lova att inte säga till mina föräldrar att vi hade fest! Snälla! Bad Mikaela så fort Josefine stängt dörren.
- Jag ska inte säga något – om du kan svara på mina frågor. Men jag måste tyvärr meddela något väldigt tragiskt. Fredrika är mördad.
- Jag vet, sa hon så tyst att det nästan bara var en viskning.
Just då tänkte hon inte på att det var konstigt att Mikaela redan visste. Hon hade bara medlidande för att hennes bästa vän var död.
Josefine tog upp sitt fickminne och tryckte på ”on”.
- Förhör med Mikaela Palmsten angående mordet på Fredrika Ljungdahl. Klockan är… Josefine tittade på klockan på väggen mittemot. Tolv och fjorton, det är tisdagen den nittonde november. Närvarande polis: Josefine Flack. Drack ni sprit på festen kvällen då Fredrika Ljungdahl mördades?
- Ja.
- Var du berusad? Vet du om Fredrika var det?
- Njä… sådär. Ingen av oss var direkt störtfull, i alla fall.
- När lämnade Fredrika festen?
- Jag vet inte riktigt. Hon stannade inte så länge. Runt elva, tror jag.
- Varför stannade hon inte längre när inte behövde vara hemma för än klockan två?
- Vi bråkade. Hon höll på med min kille. Och jag blev sur på båda två för han höll på med henne också. Fredrika stack, och min kille, ja han heter Jonatan, bad om ursäkt och sa att det var för att han var full…
- Och du förlät honom?
- Ja.
- Och sen hörde du inte av Fredrika mera?
- Nej.
Josefine stängde av fickminnet och det slutade att spela in.
- Tack för hjälpen, vi hör av oss om vi vill veta mer. Och om du kommer på något, så tveka inte, ring!
Josefine gav Mikaela en lapp med sitt nummer, och de lämnade det tomma klassrummet tillsammans. Precis innan de gick in det vanliga klassrummet kom Josefine på något, och hon hejdade Mikaela.
- Du, vad heter din kille mer än Jonatan?
- Jonatan Walström… Sa hon tveksamt.
- Vilken klass? Går han ens på denna skolan?
- Jo, han går i nio C.
Josefine tackade igen och de gick in till klassen. Nicklas hade precis berättat att Fredrika var död, och alla var chockade och en del grät.
Åtta B fick sluta för dagen när Niklas och Josefine gick, och de letade genast reda på var nio C var.
- Är Jonatan Walström här? Undrade de när de äntligen hittat rätt.
En blond kille i mörka baggy jeans och svart hoodtröja kom fram till dem.
- Vad är det? Undrade han nervöst.
- Vi skulle vilja ställa några frågor till dig.
De tog in honom i samma tomma klassrum, men nu var både Nicklas och Josefine med under förhöret. Josefine tog upp sitt fickminne igen.
- Du vet vem Fredrika Ljungdahl är väl? Undrade Nicklas, mest för att pröva honom innan inspelningen började.
- Ja, det är ju Mikaelas bästis, svarade Jonatan.
- Hon är dessvärre död, sa Josefine sorgset.
- Shit…
Josefine slog på inspelningen.
- Förhör med Jonatan Walström, angående mordet på Fredrika Ljungdahl, klockan är tretton och tio och det är tisdagen den nittonde november. Närvarande poliser: Josefine Flack och Nicklas Svensson. Vart du på fest hemma hos din flickvän Mikaela Palmsten i fredags, den femtonde november, kvällen då Fredrika Ljungdahl mördades?
- Ja.
- Pratade du med Fredrika?
- Ja, det gjorde jag väl.
- Hur länge stannade Fredrika på festen?
Jonatan såg ut att tänka efter.
- Hon bara stack vid… halv tolvtiden.
- Varför? Undrade Josefine.
- Hon bråkade med Mikaela tror jag. Mikaela tyckte att jag var otrogen med henne. Och hon blev sur på Fredrika också för att hon gick med på det.
- Men du tycker inte att du var otrogen då?
- Det är inte otroget att dansa med någon annan, inte enligt mig i alla fall, Jonatan.
- Så du gjorde alltså inget annat än dansade med Fredrika? Envisades Josefine.
Jonatan blev tyst ett tag.
- Inte som Mikaela såg…
- Vad gjorde du när Fredrika stuckit?
- Bad om ursäkt till Mikaela. Och sen fortsatte vi att festa. Är det bra så?
- En fråga till. Har du varit otrogen mot Mikaela förut?
- Ja. Men det var länge sedan och vi har kommit över det.
- Var det med Fredrika då också?
Jonatan svarade inte.
- Var det det? Upprepade Nicklas.
- Ja.
- Okej, tack så mycket, sa Josefine och stoppade inspelningen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | Bolliz - 17 okt 09 - 13:59- Betyg:  | | Bra:D Mehjla nästa?(A) | JessicaKarlsson - 16 okt 09 - 18:40- Betyg:  | de är bra, men lite mer utfyllnad skulle nog vara bra :)
mejla! |
|
|
|
