Nani Haole [del 2] |
Noelani:
Vi hade tagit oss längre upp på stranden och min kjol och mitt linne hängde på tork. Jag kände mig naken i min blommiga bikini. Hans namn är Gabriel. Jag hade aldrig hört det namnet förut. Men det var vackert och det kändes som att det passade honom. Han hade berättat att det var ett änglanamn.
- Fryser du?
Jag skakade på huvudet. Jag hade svårt att veta vad jag skulle säga. Jag hade gått i skolan men min engelska var inte den bästa. Sanden kändes skön mot min hud.
- Vart kommer du ifrån?
Han log mot mig och visade en rad raka vita tänder. Allt med honom var så ljust. Hans hår var nästan självlysande i mörkret.
- Jag kommer från Sverige.
Min geografi var inte heller så bra. Jag skulle bli tvungen att titta på det när jag kom hem. Förhoppningsvis fanns min atlas kvar hemma.
- Vart kommer du ifrån?
Hans fråga fick mig att skratta.
Gabriel:
Hennes skratt var djupt och lite hest och gav mig rysningar. Jag kunde inte fatta att jag faktiskt satt mitt emot henne och pratade med henne. Flammorna från elden i mellan oss kastade skuggor på hennes ansikte.
- Jag kommer härifrån. Gå avstånd.
Hennes långa hår hade börjat torka och det lockade sig runt kinderna. Hennes ögon var stora och mörka och jag kunde se hur elden avspeglade sig.
- Är du född här?
- Javisst. Min mamma har bott här hela sitt liv och haft samma jobb som jag. Tills hon inte kunde jobba mer.
Hon knep ihop munnen som att hon nästan hade råkat säga mer än det var menat att hon skulle göra. Jag kunde inte låta bli att svepa med blicken över henne kropp, vad kan jag säga, jag är en man. Hennes bröst var inte så stora men hennes midja smal och vackra höfter. Hon var som en prefekt blandning mellan vacker, sexig och söt.
- Din pappa då?
Jag kunde se hur hon ryckte till och förstod att det inte var en lätt sak för henne.
- Min pappa är död. Han dog i en tsunami. Han försökte rädda människor nere på stranden och kom inte undan.
Hemma i Sverige hade jag läst om tsunamis som ofta drabbade Hawaii. En sådan fruktansvärd våg hade tagit hennes pappas liv.
- Ironiskt nog var min pappas namn Kaimana. Det betyder kraftfullt hav.
Jag kunde höra sorgen och saknaden i hennes röst. Jag förstod henne. Jag hade trott större delen av mitt liv att min pappa var död. Det var det min mamma hade sagt till mig. Fram till den dag ett brev kom till mig i posten.
- Jag var vuxen när jag fick veta att jag hade en pappa. Mamma sa att han dog medan hon väntade mig.
Hon såg sorgset på mig.
- Jag är ledsen.
- Var inte det. Jag är ledsen, min pappa finns för mig nu, din är död.
Jag satte mig närmare henne och strök en slinga av hennes hår bakom hennes öra.
Noelani:
Jag rös när jag kände hans varma fingrar mot min hud. Detta var allt så underligt och jag hade aldrig varit med om något som detta. Jag kom på mig själv med att önska att Alana inte hade gått hem. Hon hade kunnat prata. Jag hade ingen aning om vad man sa till en jättesnygg kille.
- Hur länge har du dansat?
Jag tittade skeptiskt på honom. Ingen brukade vara intresserad av sådant. Men det verkade som att han verkligen var nyfiken.
- Sen jag var 3 år gammal.
Han var tyst en stund.
- Hur gammal är du nu?
Det verkade som att faktumet att han inte visste det var obehagligt för honom. Jag kunde förstå att det var obehagligt.
- Jag är 17 år.
Han nickade.
- Hur gammal är du?
Han skrattade. Hans skratt var högt och fick mig att le.
- Jag är 23.
Jag tystnade. Han verkade inte tycka att tystnaden var pinsam utan satt lugnt och petade i elden med en pinne. Han kastade sitt hår ur ögonen med en van rörelse. Hans hår var långt. Jag var van med killar med långt hår. Det var så man skulle ha sitt hår här på hawaii men hans hårfärg var ovanlig. Jag hade aldrig sett en sådan hårfärg. Inte ens på någon av dom miljoner turister som kom hit varje år. Plötsligt kom jag på något.
- Hur mycket är klockan?
- snart 12.
Jag flög upp och fick snabbt på mig mina kläder. Min mamma var säkert sjuk av oro där hemma. Herregud, hur kunde jag glömma tiden så?
- Jag måste hem.
- När ser jag dig igen?
Jag funderade lite. Jag ville verkligen träffa honom igen.
- Imorgon. Här. Vid 21:00.
Jag studerade honom en stund och snart nickade han.
- Aloha, Gabriel. Nani Haole.
Han stök med baksidan av sin hand över min kind och jag vände mig om och skyndade mig hemåt.
---------------------------------------------- ------------------------
HEJSAN!!!
Jag skrev denna del för nån dag sen. Men då försvann allt. *GRÅT*
Men nu är den här. Jag har ganska mycket i skolan just nu.
Så om delarna inte kommer så fort så vet ni.
Aloha = det betyder faktiskt massor med saker. Men används oftast som hej och hejdå.
Det betyder också kärlek, gillande och godhet.
KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JessicaKarlsson - 16 okt 09 - 18:34- Betyg:  | braa, synd att den va så kort bara. ^^
men mejla :D |
|
|
|
