Vinden viskar mitt namn ( del 8 ) |
- Bellan, Robin, va fan dröjer det för? sa Soffan, och kikade in med glittrande blåa ögon bakom dörren. Robin nickade åt henne att komma in, och hon vände sej och ropade på emma, som kom.
- Cajshoo, känneru dom dära flummosarna, eller? frågade blondinen, med tuggumi i mun. I smyg äcklades jag utav hur de såg ut, med tröjorna ner dragna över brösten... de borde skämmas,
Men å andra sidan ville jag inte låta som min mamma, så jag ignorera de tankarna.
- Nej, bara den ena, typ. sa "Cajshoo", som tydligen var henes smeknamn.
- Vilken? frågade brunetten. De snackade om oss, som om vi vore leksaker, eller som om vi inte var närvarande, vilket retade robin.
- Asså, ska du ha en smäll, eller? fräste hon åt blondinen, när hon nör tag i hennes slitna shorta. Flickan drog handen till sej, och skrek.
- Galna jävlar! fräste brunetten, och Cajsa bara stirrade.
- Tänker du bara stå där, eller? frågade jag Cajsa, som suckade, och nickade, hon såg ut att njuta !
- Vi drar, Bellan, sa Soffan, jag tål inte ens att se på dom. hon rynkade lite på näsan, och drog ihop ögonbrynen, tittade upp, sedan ner, på de tre flickorna, och fnös sedan.
Så här kunde vi inte hålla på, Cajsa är min vän! Eller... Tjockis Cajsa, var min vän, jag kunde inte låta dem hacka på henne.
- okej, det är chill asså, sa jag och drog robin undan, som just tänkte klappa till blondinen som skrattade elakt åt henne.
- Asså, dra här ifrån, jävla missfoster! fräste blondien, mäst till Robin.
- Haha, kom bitchesh, vi drar! sa Brunetten, och flinade när hon gick för bi mej.
Cajsa hade aldrig berättat om sina nya vänner för mej, eller att hon blivit en mega fjortis...
Men jag hade inte berättat för henne, att jag fått en egen stil, och att jag inte längre hängde med de coola i klassen, eller de som ansågs vara coola.
- Vi hörs, Bella! sa Cajsa, ironiskt nästan, elakt.
- vi gör väl det... suckade jag. Mina kompisar fräste och svor över alla dessa översminkade människor. Emma, som inte sagt något alls hitils, Oftast säger hon inte så mycket Såg plötsligt frågande på mej.
- Vem var det, egentligen? frågade hon med ängslig röst, inte din vän, va?
Jag såg på dem, långt ifrån! de var mina nya vänner nu.
- Nej, bara en gammal vän, hon bodde där vi flyttade ifrån när papp... Jag avbröt mej själv, och kände tårarna i ögonen.
Soffan såg ängsligt på de andra, och Emma tittade ner. Robin,hon fortsatte prata på som vanligt,
och låtsades att hon inte såg att jag grät,
Det var så jag ville ha det, och det visste hon.
Detta går inte bra! brist på ideer! Hjälp?? =)
|
| Kommentarer | | Eiilin - 30 okt 09 - 00:36 | | Allis du Äger! asså herrejesus va bra du skriver |
|
|
|
