Nani Haole [del 1] |
Noelani:
Det var ovanligt varmt och jag kastade håret ur mitt ansikte med en van rörelse. Det var så mycket disk, jag kunde inte fatta det. Men jag arbetade envist vidare. Jag skulle vara glad att jag hade jobb nog att försörja hela min familj. Men jobbet som diskare på hotellet och dessutom dansare på kvällen skulle det nog funka. Diskmaskinen var full så för att det skulle gå lite fortare diskade jag för hand. Chefen hade nyss gått förbi och sett mycket nöjd ut. Då kunde jag höra toner från musik från det håll polen låg. Med en snabb blick på den gamla klockan på väggen konstaterade jag att det var nog min bästa kompis Alana som höll danslektion för turisterna nu. Mina höfter svängde lite med musiken.
Solen hade äntligen gått ner och i luften låg lukten av eld och det hördes musik från alla hörn och vrår. Alana och jag var på vårat vanliga ställe. Det var en liten sandplätt som fanns en bit ut i vattnet. Den syntes inte från stranden och på kvällen kom igen hit. Det passade oss perfekt eftersom att då kunde vi prata ostört.
- Det var en kille som frågade efter dig.
Alana viskade det i mitt öra. Ibland kändes det som om man pratade högt så skulle detta vackra ställe försvinna.
- Va? När?
Alana skrattade åt mitt ansiktsuttryck. Hon var mycket mera erfaren än mig när det gällde killar. Även om jag var nästan 17 år gammal hade jag aldrig varit tillsammans med någon eller ens rört en kille i annat sammanhang än dans.
- Idag när jag hade danslektion. Han frågade efter Noelani.
- Hur såg han ut?
Alana blev tyst och en liten rynka formades mellan hennes perfekta svarta ögonbryn. Plockade precis så att de var tjocka med inte såg det minsta buskiga ut.
- Ljust, ljust hår. Nästan vitt, fast inte vitt. Gulvitt. Blåa ögon, ljusare än havet.
Jag fnissade.
- Det låter som en männen i Ku'uleis kärleksböcker.
Alana log och studerade sina naglar. Alla som visste vem Alana var kunde inte fatta att vi var vänner. Alana sågs och är egoistisk och självupptagen. Men hon var också lojal och kände till allt om mig.
- Men han var söt för att vara en haole.
Hade verkligen en snygg kille frågat efter mig?
Gabriel:
Jag hade letat efter henne hela dan. Men när jag äntligen fått veta att hon jobbade i köket på dagarna och var ledig alla kvällar utom dom när hon dansar, hade köket redan stängt och alla hade gått hem. Jag rynkade pannan och stirrade ner i drinken jag hade i min hand. Jag undrade hur gammal hon var. Jag och min familj hade varit på semester här sedan jag var liten och alltid samma hotell men jag hade aldrig sett henne förut.
- Du tänker på henne igen va?
Min syster hade en förmåga att alltid se vad jag tänkte. Visst, hon var min halvsyster och hon bodde hos pappa och jag hos mamma. Faktum var att resan till Hawaii varje år var nästan enda tiden vi hade tillsammans.
- Ja, om jag bara kunde få prata lite med henne kanske jag skulle få ut henne ur mitt huvud.
Jenna smuttade på drinken som hon älskade så mycket.
- Hon kanske inte ens fattar vad du säger. Eftersom hon har två jobb måste hon komma från en fattig familj.
- Komigen Jenna. Nog kan hon engelska. Annars hade hon inte fått jobb på ett hotell.
Hon nickade tyst och blickade ut mot havet.
- Jag älskar det här stället. Jag skulle vilja bo här.
Jag visste hur Jenna kände. Detta ställe åt sig fast på en. Även om jag bara varit här på semester så ville jag alltid tillbaka och vi hade aldrig tråkigt. Det fanns så mycket att göra och stränderna var underbara. Sen var det ju kvinnorna. Bilden av Noelani på scen blixtrade förbi mina ögon. Jag ville bara prata med henne, fråga hur hon hade lärt sig att dansa.
Noelani:
Vattnet hade stigit mera än vi trott och jag kämpade mot stranden. Kjolen slickade sig runt mina ben. Jag var lite orolig. Jag var inte världsbäst på att simma trots att jag är född och uppväxt på Hawaii och Alana syntes inte till. Hon var troligen redan framme vid stranden. Jag kämpade vidare och fick en kallsup. Hostande hamnade jag under vatten. Jag försökte ta mig upp till ytan igen men en ström höll mig nere. Jag kände hur jag började få panik. Precis då tog en hand tag i min ena arm och drog uppåt. En stark arm lades runt midjan på mig och jag såg hur stranden närmade sig fort. När jag nådde botten släppte armen mig. Jag vände mig om. Hans hår var så ljust att det såg ut som månsken i mörkret. Det här måste vara killen som frågat efter mig. Han stirrade på mig och han blinkade inte ens.
- Det är du. Det är du som är Noelani.
Jag nickade lite förvånat.
- Ae, det är jag som är Noelani.
Jag var inte van att prata engelska men det såg inte ut som att han var det heller.
- Jag har letat efter dig.
---------------------------------------------- ---------------------------------------
KOMMEN TERA NU FFS!
Var bara ett ord denna gång och det tror jag alla fatta.
Ae = ja.
KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA
|
| Kommentarer | | JessicaKarlsson - 12 okt 09 - 19:52 | | jättebra! mejlaa (: |
|
|
|
