Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Alices syster kap. 1 (Twilight fanfic. ?)

Jag tror att dethär är en Twilight Fanfiction, men jag är inte helt säker.
Läs, kommentera. :) Jag vet att den blev ganska kort, och det finns saker jag kan ändra på. Meen, jag själv blev ändå rätt nöjd :) Fortsättning ? :):):)


Jag suckade för sjuttioåttonde gången idag. Jag hade räknat exakt, och mitt minne var felfritt. Regndropparna på rutan rann nästan rakt bakåt på grund av fartvinden. Matthew, min… pappa, gav mig en ledsen blick i backspegeln.
- Jag vet, jag började också trivas här. Men du vet, vi kan inte stanna på samma ställe mer än några år, även om det är en storstad som New York. Det är ju meningen att du ska växa för varje sekund.
Han gav mig ett svagt leende. Jag visste mer än väl varför vi inte kunde stanna. Normala trettonåringar växer, som sagt, för varje sekund.
Jag var inte en normal trettonåring. Inte på utsidan i alla fall.
Jag växte inte. Jag var fastfrusen som tretton år för alltid.
Min hud var lika vit som snö, och lika hård som sten. Jag var lika snabb som en gepard, och starkare än något annat levande väsen på jorden.
Jag var mycket vackrare än alla andra, jag var helt enkelt perfekt.
Världens bästa rovdjur. Med andra ord, en vampyr.
Vampyrer var vackra, snabba, starka, bleka och kalla. Och odödliga.
Matthew var en vampyr.
Inte jag.
Jag var något annat. Något som var fel. Något som hade samma egenskaper som en vampyr, men var ändå något annat.
Min hud var blek och hård, men inte kall.
Mina ögon var varken röda eller gyllene, de var isblå. Lika isblå som tja, is.
Vampyrer levde på blod, det gjorde inte jag. Jag levde på vanlig mat, som pizza, pasta, och sådant där.
Jag kunde gå ut i solen utan att glittra som en diamant, jag skimrade bara lite gåtfullt.
Jag och Matthew reste mycket, vi var ju för annorlunda för att kunna stanna någon längre tid på något ställe. För Matthews skull bodde vi på regniga och molniga ställen, och helst i stora städer. Jag tyckte mycket om solen, den är vacker. Vi bodde i Phoenix ett tag, men Matthew trivdes inte med att bara vara ute på natten.
Phoenix. Det var ett vackert namn tyckte jag. Det tycket Matthew också.
Därför döpte han mig till det, han tyckte att det passade. Han tyckte att jag var som en sol, och jag var vacker. Phoenix är soligt, och namnet är vackert. Så mitt namn är Phoenix Belle Hewitt, född den 14 oktober 1961. Jag föddes som tretton år. Jag har inget minne alls av mitt liv innan dess. Matthew vet inte heller någonting, han har berättat att han bara hittade mig i skogen någonstans i närheten av Seattle. Jag var sliten, trött och hungrig, och hade nog frusit ihjäl om inte Matthew hade hittat mig. Jag var redan ”annorlunda” då. Matthew var tjugonio när han förvandlades. Han minns att han hade en familj, han hade en flickvän och en liten dotter som var två år när han plötsligt försvann spårlöst. Ingen hittade honom, ingen visste vad som hade hänt. Polisen letade länge, men hittade aldrig ens ett spår av Matthew Hewitt. Matthew blev förändrad av en ung vampyr som anföll honom på väg från jobbet. Den unge vampyren blev distraherad av något, vad det var vet Matthew inte, men han hade tur. Han låg bakom några buskar i en park och lyckades hålla sig tyst och stilla. När han vaknade sprang han, långt långt bort från hans förra hem. Han stannade någonstans i en bergskedja, och där stannade han tills han hade lärt sig allt om sig själv, han hade förstått vad han hade blivit.
- Är vi framme snart? Jag började bli otålig, vi hade suttit i bilen i flera timmar, även om Matthew körde mycket fortare än vad som var tillåtet med en vanlig personbil, så tog det flera timmar att köra från New York till Seattle. Vi hade kört förbi Seattle för ett tag sedan, och jag undrade vart vi skulle.
- Det är inte alls långt kvar, man kan nog säga att vi är framme nu.
- Bra, muttrade jag.
Vi svängde in på en grusväg som kantades av skog och ormbunkar. Efter ett tag öppnade sig skogen, och Matthew stannade bilen framför ett stort, vitt trevåningshus med ett panoramafönster på ena väggen…
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
loppan24 - 12 okt 09 - 22:23
Jag vill gärna läsa mer,, mejla gärna :)
aliciamiranda - 12 okt 09 - 11:52
Verkar intressant, vill läsa mer! :)
Vill du maila när nästa kommer? (a)
aspiration - 11 okt 09 - 21:46
detta är intressant
melja när nästa del kommer? (a)
Sandra353 - 11 okt 09 - 19:58- Betyg:
Oh det här kan bli bra :) jag vill läsa mer. Mejla när nästa ligger ute om du vill :)

Skriven av
LinkanJR
11 okt 09 - 19:44
(Har blivit läst 77 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord