:'( |
Åter igen faller snöflingorna utanför fönstret.
De singlade ner mot den nakna marken. Bakom ett fönsterglas sitter en ung tjej.
En tår rinner ner för henes kind. Den blandas med blodet som ligger på bordet framför hon. Ett foto på en pojke ligger i henes ena hand. Hans varma leende möter hons blick. Tjejen bakom glaset känner saknaden inom sig.
Sorgen som genomborrar henes själ vid varje nytt andetag sliter henes hjärta i bitar.
Tjejen är knappt vid medvetandet, orden upprepas om och om igen inuti Hons huvud.
Hon minns hela händelseförloppet, som en dålig film intar de Henes inre och bryter ner varenda millimeter av hons sinne.
Hon minns hur snön föll utanför fönstret, hur gud återigen färgade världen i sitt vita ljus.
Hon minns skratten ifrån dem som ännu inte visste. Bilden av hans sista leende etsar sig fast i hon, de går inte och radera, de går inte att glömma.
Leendet som blommade de sista sekunderarna innan gud bestämde sig för att ta honom ifrån hene.
Tårarna rinner, den sista gnuttan livsglädje lämnar sakta hons kropp.
Blodet från såren hon själv skurit har nu bildat en pöl under hennes kropp.
Hon minns hans tomma blick. Hur leendet på hans läppar hade förintats.
Fruset hjärta, kalla händer.
Barnens skratt har nu tystnat. Den gnistrande vita snön kan inte längre lysa upp i mörkret.
Hon ser hur stjärnorna högt uppe på himlen inte tycks glimma lika starkt längre.
Världen står stilla, som i ett evigt mörker färgar det hons ögon.
Hon fångar en fallande snöflinga med blicken. Den singlar sakta ned framför hons ögon.
Så lätt och så bekymmerfri lägger den sig på marken och blandas ihop med resten av snön.
Ett vackert, unikt format mönster som ligger där bland alla de andra. Varken synlig eller osynlig för omvärlden.
Tjejen som sitter bakom glasrutan kan inte längre känna någon värme.
Hon kan heller inte längre le. Att ett liv så fullt av glädje kunde förändras på bråkdelen av en sekund hade hhon aldrig trott.
Så fel hon hade.
I nattens skuggor gömmer sig en tjej.
Ännu slår hons hjärta, mycket svagt. Ett hjärta som för länge sedan gått sönder, precis i samma stund som hons liv vändes upp och ned.
Tjejen känner hur ensamhetens hand tar tag om hons hals och stryper hon sakta.
I tjejens högra hand ligger ett foto av en pojke.
I tjejens vänstra hand ligger ett brev som ska beröra. Mörkret har slutit sig runt hons kropp. Blodet på bordet framför hon är format till bokstäver.
Endast tre ord står skrivna och lyser upp i mörkret.
De tre orden som var början till slutet.
|
| Kommentarer | | SoGetLost - 11 okt 09 - 21:49 | | tycker det var jätte bra! super fint skrivit, dock gjorde dina gramatik fel det jobbigt att läsa. hons= hennes. | | snovit1 - 11 okt 09 - 21:43 | Lite jobbig att läsa, istället gör hons borde det väl stå hennes?
och henes, stavas hennes, men den var sorglig... | | Ensam4-ever - 11 okt 09 - 18:33 | | Skit bra!<3 känner igen mig.:(<3 |
|
|
|
