Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

N a t t m o r d .

I skolan skulle vi skriva en deckare på svenskan, och jag tänkte lägga ut min här :)
Bllev inte så himla nöjd med den, men i alla fall :P







Josefine klev ur bilen och låste med ett knapptryck.
Det var fortfarande mörkt ute och hon huttrade i novembermorgonen när hon tittade på de röd orangea löven som åkt med vinden och lagt sig intill polishuset på Marieholm.
Hon hade inte jobbat där länge och de hade inte fått in några riktigt fall än, bara lite bilinbrott och ficktjuvar och sådant.
Josefine tinade upp lite på väg till sitt kontorsbord som låg längst ner i lokalen med andra bord. Hon hälsade på kollegorna hon mötte.
- Tjena, sa Nicklas glatt bakom skrivbordet intill Josefines.
- Hej, hej!
De hade först träffats på polishögskolan och börjat arbeta på Marieholms station samtidigt, och blivit bra vänner. Ännu hade de inte umgåtts så mycket privat, för dem sågs ju varje dag på jobbet, men en och annan middag hade det blivit ju.
- Vad har vi att göra idag? Undrade Josefine och började bläddra i sina papper.
Nicklas hann knappt svara fören Kommissarie Zettersköld kom springande mot Josefine och Nicklas.
- Ett mord! Flämtade han och la händerna på den runda gubbmagen, men såg glad ut. Åker ni dit och kollar? Teknikerna är redan på väg. Ni får ta det här fallet med mig.

Mannen hade gått den vanliga rundan med sin hund, tidigt på morgonen. Träden hade tappat sina löv och stod nakna mot den fortfarande mörka himlen.
Det luktade höst och fuktig jord och det rasslade när mannen och hans hund klev genom löven på marken.
Plötsligt blev hunden som tokig och började dra in mot skogen samtidigt som den skällde högt.
Mannen förstod inte varför, för hunden hade aldrig jagat katter eller kaniner, så han lät hunden visa vägen in bland träden.
Hunden stannade och började skälla ännu mer, och mannen såg att det låg något på marken.
Han gick närmare och böjde sig över föremålet för att se bättre. Något glänste till. Blod.
Mannen var nära på att kräkas upp frukosten han precis ätit när han såg vad det var.
En flicka. Hon låg på rygg bland blodiga löv och hennes skalle såg krossad ut.
Mannen vände förfärat bort ansiktet i en grimas och drog upp mobilen ur fickan för att larma polisen.


Josefine och Nicklas parkerade lite längre bort och teknikerna som redan var på plats gick runt och la bodiga löv i plastpåsar, fotade och letade efter tecken på motstånd från flickans håll.
Hon såg ut att vara i fjorton-femton årsåldern, och hade långt blont hår, en lila paljett topp, svart skinnjacka och svart kort kjol.
Josefine undvek att titta på den krossade skallen och blodet.
- Ser ut som om hon varit på fest, sa Nicklas intill henne.
- Ja. Hon var kanske på väg hem därifrån. Vem är hon?
- Fredrika Ljungdahl. En av teknikerna har identifierat henne, han var bekant till familjen.
- Okej. Vet föräldrarna? Undrade Josefine, och hoppades att inte hon skulle få berätta.
- Zettersköld sa att du och han och en präst skulle åka dit och prata, så fixar jag grejor på stationen.
Josefine knep ihop ögonen.
- Är det okej? Undrade Nicklas och la armen över hennes axlar.
- Ja, ja…

Föräldrarna tog det hårt, och det var nästan lika jobbigt för Josefine. När Kommissarie Zettersköld och Josefine åkte därifrån satt föräldrarna fortfarande och pratade med prästen.

När de kom tillbaka hade Nicklas tagit reda på att Fredrika blivit anmäld försvunnen lördag morgon.
Så snart som möjligt var de tvungna att åka hem till föräldrarna och prata med dem också, för att ta reda på mer om Fredrika.

- Orkar ni svara på några frågor? Undrade Josefine följande dag, när de åkt hem till föräldrarna för förhör, och tittade undrande på pappan som såg ut att ha åldrats tio år på en natt.
- Visst, visst, kom in. Min fru sover, jag ska bara väcka henne. Sätt er i köket, det är första rummet till vänster.
De klev in genom den lilla hallen full med kläder.
Josefine la märke till att det satt bilder på Fredrika från ettan till åttan på hela ena väggen, när hon satte sina skor i hyllan under jackorna.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
saragustavsson - 9 maj 10 - 00:52
hahah det är den till sv, va ?? haha ZETTERSKÖLD!! :D<3
suunshine - 12 okt 09 - 21:41
Jadå det kmr mer! :)
Bolliz - 11 okt 09 - 20:30- Betyg:
Jätte bra!:D<3 Meehjal nästa(A)<3
JessicaKarlsson - 10 okt 09 - 22:12
blir de en fortsättning eller slutar den så? :o

Skriven av
suunshine
10 okt 09 - 20:18
(Har blivit läst 90 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord