Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

En svag doft av vanilj {Del 31

Jag vill verkligen tacka för alla fina kommentarer som gör mig alldeles varm i hjärtat när jag läser dem. Tack <3 ni är underbara.
Sen vill jag också be om ursäkt för dröjsmålet, men jag har helt enkelt inte orkat sätta mig framför datorn och knattra ner en fortsättning. Men det är snart slut, inte många delar kvar och jag vill helt ärligt bara att ESDAV ska ta slut så att jag kan fokusera på och lägga ut min nya story Colorblind istället, som jag redan har kommit långt på.
Hoppas ni gillar kommenterar denna del ändå, och trots allt förlåter mig.
Ni är de bästa,
kram.
-J


Kapitel trettioett

I know now you're my only hope

”För guds skull Ellen, vad gör du här?” frågade Rasmus oroligt. Hans röst var mild och han skakade mina axlar en gång till medan jag fortsatte gråta. Tårarna rann i en liten rännil nerför min hud, och jag grät tyst utan att göra några hulkande ljud.
Han strök undan några fuktiga hårslingor ur mitt ansikte och satte sig på huk framför mig, så att vi var i samma höjd.
Jag svarade inte. Jag bara satt och släppte ut alla tårar och känslor mot hans axel, samtidigt som han vaggade mig tröstande fram och tillbaka. Han hade lagt sina armar om mig och jag förstod inte riktigt att jag faktiskt befann mig i hans famn, men det betydde inte så mycket just då. Jag var bara glad över att han fanns där. Över att någon fanns där och hindrade mig från att falla och tappa greppet helt och hållet.
Jag visste inte hur lång tid som hade gått när tårarna tillsist tog slut och jag inte grät längre. Jag drog med handens baksida över ögonen för att torka bort de sista spåren av gråten, och drog mig sen tillbaka en aning.
Först då insåg jag att det faktiskt var Rasmus som satt framför mig.
Rasmus.
Min Rasmus.
”S-Skulle inte du t-till USA…?” stammade jag förvånat.
”Jo. Jag åker imorgon. Har varit ute en sista kväll med alla kompisar…” han avbröt sig av mitt stilla hulkande. ”Men lilla vännen, vad är det som har hänt?” frågade han mjukt och strök med ena handens tumme bort ett par överblivna tårar. Hans andra hand vilade precis under mitt öra.
Jag drog in ett djupt andetag som genast förvandlades till en högljudd snyftning, och jag kunde inte låta bli att känna mig katastrofalt misslyckad.
”Han… Han…” började jag, men kunde inte avsluta meningen. Det gjorde alldeles för ont i mig.
”Ssch…” sa Rasmus lågt och strök mig lugnande över kinden.
Det var tyst i ytterligare några minuter innan jag slutligen hade återhämtat mig och kunde prata något mer normalt.
”Det är V-Ville…”
”Vad har han gjort?”
Jag såg på Rasmus. Hans ögon var så snälla och samtidigt så oroliga. Jag kände att han brydde sig, trots att vi nästan inte hade haft någon kontakt alls på flera månader. Jag förstod inte hur han kunde vara så öppen och ärlig mot mig efter allting han och jag hade gått igenom.
Men det var han, och just då hade jag varken ork eller lust att ifrågasätta det. Jag lät bara orden sippra ur mig som vatten ur en kran, och ingenting kunde hindra mig från att fortsätta då jag öste allting över honom, och han lyssnade noggrant där vi satt bakom ICA i mörkret.

När jag hade fått ur mig precis allt det som hade hänt den senast gångna tiden var det helt tyst mellan oss.
Jag hade pratat konstant, och Rasmus hade inte avbrutit mig en enda gång. Han hade inte ställt en endaste fråga medan jag pratade, istället verkade han förstå precis vad jag menade.
”Ellen”, sa han tillslut och såg mig allvarsamt i ögonen. ”Du måste göra någonting åt det här.”
Jag såg nollställt på honom och kände tårarna tränga upp igen.
”Men vadå? Han lyssnar ju inte på mig… han vill inte att jag ska… Han bryr sig inte…”
”Jo, det gör han”, sa Rasmus bestämt och jag kunde inte avgöra om det låg någonting mer bakom beslutsamheten i hans röst. ”Han bryr sig absolut om dig, och jag tror att han lyssnar mer än du förstår. Han har bara sjunkit för långt ner i det här, och du måste hjälpa honom ur det. Du är den enda som kan.”
”Men jag vet inte hur jag ska göra”, kved jag hjälplöst och dolde ansiktet i händerna.
Men Rasmus lutade sig lite framåt, så att hans panna nästan nuddade min och la sina varma, stora händer ovanpå mina.
”Du kommer på något. Du är smart, du är modig, du är stark… Du är allting, Ellen. Du har allt man måste ha för att klara av detta. Och du har inget val. Du är den enda som känner honom så väl att du faktiskt kan hjälpa honom att göra något åt det här. Du är helt enkelt tvungen att hjälpa honom.”
Jag suckade. Grät. Suckade.
Förstod.
Rasmus hade rätt.

Det tog mig ungefär en halvtimme till att få mina ben så pass stadiga att jag kunde stå på dem utan problem. Med Rasmus hjälp tog jag mig till bilen, och jag lät honom omtänksamt placera mig i passagerarsätet längst fram i den, vartefter han själv slog sig ner bakom ratten.
Han sa inte så mycket medan han vred om nyckeln och körde den mörka vägen fram. Jag förstod inte vart vi var på väg förrän han stannade motorn och jag kom på att jag återigen befann mig utanför Villes lägenhetsport.
”Vad ska jag göra?” frågade jag igen, helt utan egna idéer.
”Det du måste”, sa Rasmus, och trots att jag var oändligt glad över att han ställde upp, så kunde jag inte låta bli att bli en smula irriterad över hans ”det-vet-du-själv”-snack. Hade jag vetat det hade vi inte suttit där tillsammans, och problemet hade inte existerat i och med att jag skulle ha löst det för länge sen.
Trots det drog jag ett djupt andetag och öppnade bildörren. Jag klev ut i den kyliga sommarnattsluften och gick in i det sunkiga trapphuset.
Jag var inne i hans lägenhet på trettio sekunder. Jag stod helt stilla i hallen, och väntade på någon slags reaktion, men jag fick ingen. Han var inte hemma. Och inte Skunken heller.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Eliiina_ - 6 nov 09 - 18:10- Betyg:
men ne, nu får jag ju panik, haha !
ny del tack ! (:
SilverAndCold - 27 okt 09 - 17:24
Hörrödu... Jag klickade mig in på din press, och tänkte; Vart har del 32 av ESDAV tagit vägen?
Det har faktiskt gått ett rejält tag sen sist, och jag tror att det är fler än jag som vill ha en fortsättning! :o ;)
BrunettenMinna - 18 okt 09 - 12:00- Betyg:
den e skit bra du måste fortsätta skriva, jag älskar dina noveller :
Emelyeeh - 18 okt 09 - 10:12- Betyg:
iih, as bra. (: Mejla nästa.
frdrik - 14 okt 09 - 14:04
Jättebra skrivet, väntar med spänning på nästa del :D
LetMeJump - 12 okt 09 - 17:10- Betyg:
så jävla bra, mejla nästa XD
Sidewinder - 12 okt 09 - 16:17- Betyg:
Åhhh så jävla skitbra det är!!!

Och Rasmus är en jävla darling, gullesnuttiplutt är han <3
littledreamer - 11 okt 09 - 20:42- Betyg:
jätte bra!!

Vill gärna läsa den spännande avslutingen av novellen! Så maila när nästa del är klar! :D <3
Moii-Thilda - 10 okt 09 - 20:20- Betyg:
Superduper bra! :D
maaliinT - 10 okt 09 - 15:17- Betyg:
aah, så bra :D lika bra skrivet, och jag är så spänd över slutet!:):)
mejla nästa (a)
ackbarian - 10 okt 09 - 14:16- Betyg:
:D :D

skitskitbra! :D
hooppsan - 10 okt 09 - 11:39- Betyg:
mejla nästa :D
bajsabajs - 10 okt 09 - 00:55- Betyg:
åååååååååh helt underbaart!
Rosapapper - 9 okt 09 - 22:25- Betyg:
Fasikeeeeeen vad braaaaaa:D! Alltså, du MÅSTE skynda dig med fortsättnignen!!!!!!!!!
LipsOfAnAngel - 9 okt 09 - 22:22- Betyg:
sjukt bra som vanligt! jag vill läsa nästa del så fort som möjligt :D så otroligt nyfiken på vad som kommer att hända :DD
SilverAndCold - 9 okt 09 - 21:09- Betyg:
ggksgsmsbkdjgdksgmdsösöh.
Jag är riktigt glad över att Rasmus försöker hjälpa henne med Ville och inte blir alldeles hej-nu-ska-vi-bli-tillsammans-igen-ig. Om han hade blivit det skulle hon säkert gått med på det och då skulle jag seriöst tagit självmord för det plus att HELSINGBORGFITTORNA LEDER ÖVER WARBERG MED 6-3 MED INTE ENS TIO MINUTER KVAR AV MATCHEN är bara för mycket. :@
Ursäkta språket, men jag är lite arg just nu. WARBERG ÄR FÖR HELVETE BÄTTRE!
Okej, jag ska sluta.
Jättebra skrivet, hoppas verkligen på att det blir ett lyckligt slut som innehåller Ellen + en drogfri Ville!
JessicaKarlsson - 9 okt 09 - 19:29- Betyg:
åh va.... braaaa!!!!
me looove" :D mejla!
_MaAaLiN__ - 9 okt 09 - 18:13- Betyg:
fortfarande lika bra:D nu kommer jag längta halvt ihjäl mig efter nästa del
vemvet - 9 okt 09 - 16:34- Betyg:
aaah. Nu är jag kär i Rasmus igen.
JennnyJ - 9 okt 09 - 14:57- Betyg:
Ååååh, jätte bra som alltid Jamie-söt!!! :D
(och jag kan inte låtabli att fundera på vad för underbart du hittat på gällande den andra historien.. :D)
iaf, så är den här grym och jag känner på mig hur ungefär det kommer sluta ;) :D
grymt grymt grymt! :D
puss på dig och din talang! :D <33
/din Remii
murrwels - 9 okt 09 - 11:05- Betyg:
synd att delen var så kort, men trots det var den såklart fantastisk. Som alltid! Nu är jag riktigt nyfike på vad som kommer hända. Hoppas på en ny del inom snar framtid :) Säg gärna till när nästa del kommer :)
ofyndig - 9 okt 09 - 09:02- Betyg:
RASMUS-ÅH-JAG-ÄR-KÄR-I-RASMUS-!!!!!!!!!!!!!
och om inte dom blir tillsammans igen, då..då.. okej, jag vet inte
vad jag sla hitta på för dumt då . men nånting (a)
du skriver magiskt otroligt underbart fucking helt jävla otroligt
keep ya head up ! och mejla när nästa del är ute =)
MoRoTpOwEr - 9 okt 09 - 07:07
*döööd*
prickigthallon - 8 okt 09 - 22:27- Betyg:
MAAAH! THE GREATNESS OF THOU IS MINDBOTTLING! <3
snovit1 - 8 okt 09 - 22:01- Betyg:
Bra !
Du får gärna meila nästa del! :)

Skriven av
chulia
8 okt 09 - 21:58
(Har blivit läst 369 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord