9 månader plötsligt ungdomspappa..*ONESHOT* |
Det här är En kille(Johan) som berättar om dem 9 månaderna då hans 15 åriga flickvän
var gravid varje stycke är en månad och ett litet urklipp ur 1 eller 2 händelser.
Månad ett:
Jag minns Hur glad och lycklig jag var över att ha tappat oskulden med en jag älskade.
Och Sofie var också glad:
Jag mötte henne utanför hennes hus, Det var en riktigt kall vinterdag och solen glänste på snön
så att den glittrade.
"Vackert"Mummlade Sofie och tog mig i handen.
"Mmhmh"suckade jag.
”Du vet det som hände,i går”
Jag ryckte till och vi började gå sida vid sida.
”Ja”
”Var det bara ett engångs…eller var det för att du gillar mig?”
”Jag gillar dig inte, Sofie” Sofies ansiktsuttryck förändrades.
”Så det var ba …”
”Jag ÄLSKAR dig ”jag stannade och kysste henne.
Månad 2:
Sofie var ofta hemma från skolan och jag besökte henne ganska ofta nästan varje dag.
Det var då hon avslöjade det för mig:
Jag gick in i den lilla porten och sprang uppför alla trappor och ringde på Sofies dörr.
Det var Sofie som öppnade, Hennes bruna hår var rufsigt och under hennes ögon var det mörka ringar, ögonen var röda efter all gråt.
”Kom in” Hennes röst var hes och matt.
Jag klev in och tog av mig mina ytterkläder sen gick vi in i Sofies rum.
”Vad är det?”Undrade jag.
Sofie bet sig i läppen och började gråta.
Jag reagerade snabbt och kramade om henne, hon kramade mig.
”Älskar du mig… fortfarande?”
Det var tyst en lång stund.
Jag tvekade ”Klart jag..gör!” Sofie snörpte ihop sin mun och drog sig ur mitt grepp.
Jah smekte henne fram och tillbaka över ryggen”Jag älskar dig”mumlade jag sakta.
”Jag..” Hon tvekade och hon tog en lång paus”Du ska bli farsa” Viskade hon.
”Vadå? Vad pratar du om?!” frågade jag oroligt.
”Jag är med barn, Och jag vill inte göra abort” Sa hon lite högre.
Sen sprang jag och greppade mina skor och min mössa och sprang ut, Jag sprang även fast jag inte orkade.
Jag var för ung för att bli farsa.
Månad 3:
Efter att ha fått reda på att jag skulle bli farsa pratade jag inte med Sofie.
Jag grät varje kväll och undrade varför jag hade gjort det jag gjort:
Nu Visste nästan Alla i hela skolan att Sofie var på smällen, men dem visste inte vem farsan var.
Jag suckade över schemat och såg att vi skulle ha gympan.
Jag drog fram min gympapåse och stegade mot gympasalen fort in till omklädningsrummet och började byta om.
Alla killar i klassen strömmade in och babblet var i full gång, jag kunde inte hjälpa att jag hade öron att lyssna med.
”Stackars han som gjort Sofie PÅ smällen!!” sa Daniel och satte på sig en röd nike tröja.
”Vadå stackarn hon e ju skit het!” suckade Simon medans han knöt sina blåa gympaskor ”Jamen tänk och bli farsa nu, hon ska ju behålla barnet!” svarade Daniel och slog till Simon på ryggen.
Jag bet mig i läppen och kände hur tårarna sakta kom rinnande men jag höll emot dem” Det är jag som är farsan” viskade jag svagt” Det är jag”
”Vad sa du?” sa Niklas och all uppmärksamhet riktades mot mig, alla 7 killarna väntade på vad jag skulle säga.
”Jag sa Att DET ÄR JAG SOM ÄR FARSAN”
Killarnas ansiktsutryck ändrades och dem undrade säkert hur Johan som aldrig pratade om tjejer och aldrig hade haft sex tills nu..
Månad 4:
Sofies mage var så fin, och jag längtade faktiskt efter att få röra vid den lilla kulan och känna även fast den inte var så stor och man såg den bara om hon hade en tajt tröja på sig , då såg den len och jämn ut, det var nästan det ända jag tänkte på.
Men någon gång var jag ju tvungen att berätta för mamma…:
Jag satte mig vid matbordet medans mamma stod vid spisen och lagade mat.
Jag drog försiktigt loss några träflisor från det urgamla ekbordet även fast jag inte fick.
”Jag hörde att Sofie i din klass ska få en bebis” Sa mamma innan jag han säga något.
”mhmh” mummlade jag ”vet du vem som är pappan?”
”Nehj…….. eller jo” En tår föll ner på matbordet och det kom fler som bildade en pöl.
”Nämen Johan varför gråter du?” frågade hon förvirrat ”De---t är—ja-a-g” grät jag.
”Vadå du gubben” jag samlade mig och sa det igen ”De-ht ähr j-aa-g”
Mammas ögon mörknade och blev nästan svarta, hon satt tyst en stund.
”Hur långt har….. det gått?” hon stirrade fortfarande rakt fram.
”4 och e—n hh-ahlv, jag samlade mig igen, månad”
Nu tittade hon på mig med sin mörka blick ”Du är för ung”
”Jag vet” viskade jag och knep ihop läpparna för att inte börja gråta.
Månad 5:
Den här månaden har vart piss, Sofia och jag blev jätteosams och
Bråkade i skolan:
Jag höll precis på att göra i ordning mitt skåp och göra om i det när Sofie kom fram till mig.
”Ska du gå med Annie till skolbalen?”
Jag tänkte länge på vad jag skulle säga - Det var ju sant men..
”Ja, det ska jag”
”Okej, kommer du ändå att vara pappa till den här, eller ska du göra en till på smällen eller?!” hon pekade på sin mage.
Jag blev lite sårad.
”Klart jag ska vara pappa åt ´den´ där”
Sofies ögon blev blanka av tårar men hon sväljde gråten.
”Jag kommer inte kunna gå på den för då är jag antingen mamma eller så kommer jag fortfarande ha en stor mage!”
Jag tittade ner i marken.
”är du avundsjuk?” frågade jag henne men ångrade mig direkt.
”DET ÄR KLART JAG ÄR du behöver INTE BLI STOR SOM EN PLANET och HA BEVISEN JUST HÄR !” grät hon och tittade ner på sin stora mage.
Jag försökte krama om henne men hon puttade bort mig.
”DU KAN GÅ på-h DIN-H BAHL OCHL—LÅTSATS SHOOM INGH-HENHTING!”
”Förlåt”
Sofies ögon var fyllda med tårar och hon tittade på mig en lång stund innan hon sa:
”Vet duh- eh-n shak-jh-agh trhodde at—th duh skh-ulle hjählpa mi-hg och stötha mi-hg, Mehn du är prechis som –all-a andrha Vår s-on kommerh ihnte att hha ehn paphpa!”
Sen stegade hon utifrån skolan gråtandes.
Jag stod kvar.
En son
Månad 6:
Sofies mage blev bara större och större jag undrade om den någonsin skulle sluta växa, Jag ångrade mig verkligen efter att jag hade varit så taskig så en dag efter skolan gick jag hem till henne:
Sofie slog upp dörren och hennes blick blev mörk när hon såg att det var jag.
”Vad vill du” hennes röst var hård och spänd.
”Prata med dig…. Snälla Sofie!” Jag gick prövande några steg framåt och klev in,
Sofie flyttade på sig och gick in i sitt rum, Jag gick efter och satte mig brevid henne på sängen.
”Så vad ville du?” Sofie vände huvudet mot mig och hennes tårar började sakta singla sig ner för hennes kinder.
Jag lade armarna om henne ”Förlåt” mumlade jag om och om igen.
Efter en stund sluta hon snyfta och hon började ta sig om magen och ett leende spreds över hennes läppar ”Vad är det?” frågade jag otåligt, ”H-han sparkar” suckade hon och drog upp tröjan, ”Vill du…
Känna?” frågade hon, tog tag i mina händer och lade dem på sin mage.
Magen var hård och spänd men len och jag tog ett stadig tag om magen och väntade.
Och någon minut senare fick jag den - En liten knuff mot min handflata och ett leende spreds på mina läppar, En knuff från ingenstans..
Jag sträckte mig fram och kysste Sofie rakt på munnen.
Sofie besvarade kyssen och tryckte mina händer hårdare mot sin mage.
Månad 7:
Snart pappa, Snart pappa….. PAPPA:
Vi gick hand i hand in på skolgården, nyfikna ögon glodde på oss, Mest på Sofies stora mage som ungefär var lika stor som två uppblåsta ballonger som satt ihop och lite större.
Många undrade säkert hur Sofies mage kändes och hur tungt det var.
Jag lämnade henne vid sitt skåp och gick vidare till mitt.
Annie tog tiden i akt och kom fram till mig.
”Ska vi fortfarande……” Hon bet sig i läppen ”Gå på balen tillsammans”
Jag tog ut mina Engelska böcker och stängde skåpet ”Jag vet inte…” Min blick gled iväg till Sofie som stog en bit bort med en tjej flock runt sig, ”Jag tror inte jag kan det, Jag menar det är synd om Sofie och om Han har kommit då så vill jag hjälpa henne att ta hand om honom……. Jag är ju Farsan och vill vara det” suckade jag ”Jag tror att jag forfarande är kär i Sofie, Jag….älskar henne…..nog” Ett leende gled upp på mina läppar.
”Är det en kille?!”
Jag nickade, vände mig om och gick ifrån, Jag gick fram till tjejflocken och klämde mig in till Sofia,
Som stod och pratade om hur det kändes att vara gravid, Hennes ansikte lyste upp när hon såg mig.
Månad 8:
Sofies mage var nästan fullt gravid och nästan hur stor som helst och såg ut att var otroligt stor på den lilla kroppen, Sofie var ju så himla kort och liten, magen såg ut att spricka när som helst och hon var inte i skolan så mycket längre men tur var det att det ändå var sommarlov om 2 dagar:
Jag tittade på akvariet och fiskarna som simmade runt där och min blick gled ner på Sofie som just legat och sovt, men nu låg och tittade på mig med sina ljusgröna till och med gräsgröna ögon hennes ansikte sprack upp i ett leende ”Har jag sovit länge?” Jag skrattade till ”Nej Tio minuter”
Sofie hävde sig upp med armbågarna och reste sig ”Måste….på….toa”Stönade hon.
Jag satt kvar och tittade på dem små fiskarna och bäddade Sofies säng, Efter en stund kom Sofie in och satte sig brevid mig ”Aj fan, Han sparkar så hårt!” skrattade hon.
”Ja, det syns ju att han är stor nu, på din lilla kropp” log jag, Sofie skrattade till ”Du borde se hur knäpp jag ser ut naken!” Hon drog upp tröjan över magen och jag tittade ner på den.
Den såg riktigt spänd ut och jag la händerna över den” Vad ska han heta?”
Sofie var tyst en stund” vet inte”sa hon tankspridd.
Jag tänkte ”Kanske Simon eller Rasmus?” Sofie bet sig i läppen och strök undan ett hårstrå från pannan ”Nåt ovanligt i sverige..tycker jag, Det blir så tråkigt annars..”
Jag nickade ”Alex?!” Frågade jag, Sofie skakade på huvudet ”För vanligt, Om det blir en tjej då?”
”Va?! Skulle det inte bli en kille?” Sofie ryckte på axlarna ”Kanske ja men jag tror det var en pojke för jag såg ju…..tror jag”
”Vi får väll se” Suckade jag och precis då fick jag en knuff på handfaltan…En hård knuff.
Månad 9:
Tiden gick fort och Sofie var trött och hade ont, sa hon.
Nu hade det gått 2 veckor över tiden och Sofie började bli riktigt otålig:
Jag kände vibrationerna och tog upp mobilen ur min mjukisficka.
”Ja?”
”Det är Sofie, Och det är dags, jag har värkar och är på sjukhuset”
Sedan lade hon på och jag stod stumt kvar inne på mitt rum innan hjärnan kopplades på igen.
Jag sprang ut till mamma som stod i köket.
”MAMMA DET ÄR DAGS VI ÅKER TILL SJUKHUSET NU SOFIE ÄR REDAN DÄÄR!!”
Mamma som hade aceppterat att jag skulle bli farsa släppte Alla saker hon höll i och vi skyndade ut till bilen, Jag hann nästan inte sätta mig innan hon hade börjat köra.
Jag hoppade ut ur bilen och sprang in i sjukhusets stora öppning och fram till en sjuksjöterska.
”Vart ligger Sofie Norrström??!!!”Rabblade jag snabbt upp.
Mamma kom injoggande och kom fram till oss.
”Hon ligger i sal 302 i rum 45 och håller på att föda just nu…tror jag”
”Tack” Sa mamma och jag samtidigt och skyndade oss vidare till sal 302, väggarna var gröna och det luktae sjukhus blandat med Bebisar där och man hörde barnskrik från några rum.
”47, 46, 45” läste jag höggt, jag stanade vi nr 45 och stod där i säkert 5 minuter och glodde på dörren.
Plötsligt kom Sofies Mamma ut gråtande” Gåh- ih-n oc-h träfh-a Dih-n l-illa Dott-her”
Jag gick försiktigt in och i en säng med läkare runt låg Sofie med ett litet barna på bröstet utmattad och hennnes hår låg klippat på ansiktet, men ändå log hon.
Ett leende som jag aldrig sett förut ett leende som var det finaste någonsin och hon höjde sin blick mot mig ”Kom” , sa hon svagt.
Jag tog ett par steg fram bredvid sängen och tittade på det lilla knytet.
Det var mörkt i rummet och Sofie sträkte upp Henne till mig, Jag tog försiktigt upp Henne och la henne i min famn.
Jag tittade på Sofie och log, När jag vände blicken mot min dotter låg hon och tittade på mig, ögonen var chokladbruna från mig och munnen var Sofies välformade medans näsan var blandad.
Att se in i hennes ögon var som att se in i en helt ny värld, Tills hon började skrika det lilla hjärtskärande skriket som var till för att man skulle reagera och jag fick nästan panik och lade henne genast på Sofies bröst, Hon började direkt suga på bröstvårtan.
”Vad ska hon heta?” Frågade jag.
”J-e-p-h-y… jag tänkte att det skulle uttalas Jeffy fast stavas så” Sa Sofie.
”Jephy” Jag smakade på det.
Mamma kom in och fick hålla i Jephy, först såg hon inte alls glad ut, men någon sekund senare började hon gråta när Jeffy öppnade sina ögon och kisade på henne som att världen var ljus härute även fast det var släckt i rummet.
Två dagar senare var vi på väg hem allihopa och jag visste att mitt liv aldrig skulle bli samma igen.
Vi skulle vara ungdomsföräldrarna Sofie Och Johan Med dottern Jephy.
Min blick gled mot barnstolen och jag smekte henne på kinden Jephy Smackade med läpparna och öppnade ögonen lite men föll snart in i en vaggande sömn igen..
”Jephy” jag började le och skratta av glädje..
hoppas den var bra jag vet att jag inte har så mkt detaljer och så men den skulle bli ssååå lång då!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Ensam4-ever - 13 nov 09 - 21:27 | | Den var bra! (: | xSuperCookieDuck - 9 okt 09 - 22:31- Betyg:  | | Mega bra! :D | | snorgren - 8 okt 09 - 22:28 | | bra ! |
|
|
|
