Vampyrkärlek? [2] |
När vampyrens läppar rörde vid Davids fick David panik. Han förstod inte hur han kunnat vara så lugn innan. Han kände en blodsmakande tunga som letade sig in i hans mun, och han kunde inte göra något åt den. Han var förlamad igen.
David kände vampyrens vassa tänder men han började inte blöda. När vampyren släppte honom lugnade han inte ner sig, men han kunde fortfarande inte röra sig.
Han försökte desperat komma på en anledning till varför han plötsligt blivit kysst av en vampyr. Det bästa David kunde komma på var att mannen kanske var en kvinna och när hon sett honom i tunneln var det kärlek vid första ögonkastet, men det kändes inte riktigt rätt ändå. Kunde det vara möjligt att mannen faktiskt var en man?
”Jag älskar dig. Jag såg dig för första gången för två månader sen. Du hade hittat en liten kattunge ute i regnet och tog med dig den hem. När du log åt kattungen tyckte jag att du var det vackraste jag sett.”
David kom ihåg att han faktiskt hade tagit hem en kattunge, men den hade rymt direkt igen.
Den kvällen hade Johnny och hans gäng slagit honom till han nästan svimmat. Han kunde inte förstå hur någon kunnat tycka att an var vacker, blodig och smutsig som han varit.
”Efter det kom jag varje kväll och bara tittade på dig. Jag ville inte att du skulle veta att jag var en vampyr, så när det där gänget tvingade pengar ur dig vågade jag inte göra något. Men idag tappade jag humöret. Jag var tvungen att göra något. Så jag sa åt dig att springa iväg, men du var orolig för mig och stannade kvar. Och du såg. Så jag gjorde vad som hade störst chans att få dig att bli kär i mig. Om du inte blev det så antar jag att jag ska lämna dig ifred.”
David kände hur förlamningen släppte och blev förvånad över att han inte sprang iväg. Ännu mer förvånad blev han över sina känslor.
Han sträckte sig upp, tog tag i vampyren och kysste honom tillbaka.
Han kände sig alldeles konstig i benen och var på väg att sätta sig ner men vampyren tog tag i honom och höll honom på fötter.
David tänkte att såhär hade han aldrig känt när han kysst en tjej. Det hade ju känts bra, men han hade aldrig blivit varm i hela kroppen av bara en kyss.
Kyssen slutade, men David kunde fortfarande inte stå på benen. Vampyren förstod det och kramade om honom hårt och släppte inte taget.
”Vad heter du?” viskade David tyst.
”Edward”, svarade vampyren. ”Jag kommer från England egentligen, men det är mycket bättre här i Sverige. Jag har bott här väldigt länge.”
”Man hör inte att du inte är svensk”
”Jag vet.”
David återfick styrkan i benen och rätade upp sig lite. Edward släppte honom. Han vände sig om.
”Vi borde nog ta oss härifrån snart. Innan någon ser kropparna i tunneln.”
”Ok.”
De började gå på gångvägen bort från tunnlarna. De gick ganska långsamt, nära varandra.
David tänkte på vad som egentligen hade hänt.
Han hade blivit slagen av Johnny och hans gäng, räddad av Edward, en vampyr, som dessutom dödat alla i gänget. Sedan hade David blivit kysst av honom och dessutom blivit kär i honom och kysst Edvard tillbaka.
Det kändes som en konstig dröm som var som en mardröm men ändå inte.
När de hade kommit fram till busshållplatsen tog Edward tag i David och kysste honom igen. David blev varm i hela kroppen igen, men hans ben klarade sig.
”Jag ska åt ett annat håll här. Du får ta bussen själv, David” , sa Edward och David nickade tyst.
Edward vände sig om och försvann in i mörkret. David märkte plötslig hur mycket kallare det blivit. Han huttrade till och satte sig på bänken vid busshållplatsen. Bussen in till stan skulle komma om sju minuter påg han på tidtabellen. David stack händerna i fickorna och önskade att han hade tagit på sig mössan innan han gått ut.
Han tänkte på sin lägenhet. En etta med mycket mindre möbler än vad som skulle få plats och önskade att han hade någon han kunde komma hem till. David hade aldrig träffat sin pappa, som försvunnit innan han föddes och hans mamma dog när David var elva.
Han hade bott med fosterfamiljer tills han fyllde sexton, men dagen innan hans sextonårsdag hade han rymt därifrån och skaffat en lägenhet.
Även om David inte hade det särskilt bra nu var det iallafall bättre än att bo hos människor som bara vill åt bidraget man får av staten när man tog hand om en föräldralös.
Han hade inte fått tillräckligt med mat och bara nya kläder när de gamla var tre storlekar för små.
Han såg bussen komma och gick på. David satte sig längst bak och struntade i blickarna han fick från de andra passagerarna när han gick förbi.
När David gick av bussen var han mitt i stan. På båda sidorna av vägen fanns det restauranger och barer med lysande reklamskyltar.
Även om han var hungrig gick han förbi alla de lockande dörrarna och direkt hem.
När David kommit fram till rätt hus och upp för alla trapporna tog han fram sina nycklar och låste upp sin dörr. Han kom in i det enda rum han hade, förutom kök och badrum.
Mittemot dörren fanns ett stort fönster och under fönstret stod en smal enkelsäng längs med väggen.
Bredvid sängen stod en pall som David använde till nattduksbord. På pallen stod en liten lampa. Mittemot sängen, till höger om dörren, stod en liten TV på en tv-bänk med ett Playstation 2 bredvid. På andra sidan dörren stod en byrå.
David tog av sig sina kläder och slängde dem på golvet. Sedan tog han på sig sin pyjamas och la sig i sängen.
Han hade inte känt sig så trött på bussen, men han somnade så fort han la huvudet på kudden.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Swejk - 21 okt 09 - 15:08- Betyg:  | | Fortsätt skriva på den!! saknar den juuh <3 ^^ | | Sandra353 - 5 okt 09 - 19:24- Betyg: | | Jätte jätte braa :D:D | | Sandra353 - 5 okt 09 - 19:24- Betyg: | | Jätte jätte braa :D:D | | Swejk - 4 okt 09 - 20:07- Betyg: | | I LOVE IT!! <33 |
|
|
|
