Vargskugga. Del 10 |
"Trey, Jake har betätt sig lite konstigt... jag vet inte om du har märkt det riktigt.
Men när jag sade till honom att Ella skulle komma, gnydde han till och sprang iväg.
Och ja, han gnydde, för han har också varit varg nästan hela tiden,
förutom då du har varit här. Han har varit varg inomhus med.
Han har ylat lite också, och han har till och med förstört en kudde!
Det låter som om han är lite besviken på sig själv, och som om han har svikit en vän.
Men, det är också som om han inte vill att du och Ella ska ha något med det att göra..." sade Evelyn allvarligt och suckade.
Jag hörde ingenting, och undrade när dom skulle komma tillbaka och sätta sig.
Jag kollade upp mot trappan, och såg en mörkbrun varg stå där.
När han såg att jag kollade, gnydde han till lite lågt och sprang upp igen.
Jag stammade till, och Trey kollade snabbt på mig.
"Vadå?" frågade han och kom fram till mig.
"J..J..Jake.. Han... Han stog där!" Jag pekade på platsen där han hade stått.
"Alltså, som varg! Men när han märkte att jag kollade på honom, sprang han upp igen!" sade jag irriterat. Jag var lite irriterad över att Jake fortfarande var en varg, han borde ju vara människa nu! Evelyn hade ju ropat på honom!
Trey suckade, och strök sin hand genom mitt lena hår. Mitt hår brukar inte vara lent,
men jag hade haft i någonting som gjorde att håret blev lent.
Egentligen brukar mitt hår vara väldigt tovit, i alla fall på morgonen.
Evelyn gick upp på övervåningen, för att antagligen kolla vad Jake hållde på med.
Trey satte sig bredvid mig.
"Mamma sade att Jake har betätt sig lite... konstigt... dom senaste dagarna, och hon vet inte riktigt varför" sade Trey och smekte min kind. Hans hand var så varm och skön.
Att vara en varulv, måste ha endel fördelar faktiskt.
Jag suckade lågt, varför hade Jake betätt sig konstigt?
Jag lutade mig mot Treys axel.
Evelyn, och Jake som människa, kom ner från trappan.
Jake harklade, och satte sig så långt bort från mig som möjligt.
Jag fnös, och rodnade när allas blickar plötsligt vändes mot mig.
Jag harklade mig, och tog bort mitt huvud från Treys axel.
Mitt hjärta tog ett extra skutt när jag såg Jakes min.
Hans ögon var nästan svarta av hat, men endå fulla av sorg.
Hans mun låg nästan som ett sträck, som om han bet ihop.
Jag förstog nästan ingenting, men jag ville endå försöka prata med honom.
"Varför sprang du upp igen förut? Du var ju påväg ner!" frågade och märkte att Jake ryckte till lite.
"Jag... ja... eh..." fick han fram. Det märktes att han inte skulle berätta sanningen.
"Jag hade glömt att förvandla mig till människa!" sade han.
"Jake..." började Evelyn, men Trey avbröt henne...
"Mamma sade att du har betätt dig konstigt, det är inte likt dig Jake" sade han.
Jag gäspade, och råkade le utan anledning.
Jake log, och var nära på att ramla av soffan.
Jag log inte längre, utan bara stirrade på honom.
"Är du kär!?" nästan skrek Evelyn.
"Nej! Absolut inte" sade Jake och kollade på mig.
"Jag bara..." Han kollade på mig, och suckade.
Jag försökte le, men det gick inte så bra, så jag bet ihop istället.
Trey suckade. Evelyn öppnade munnen, men fick inte fram något.
Jag gillade inte den fullständiga tystnaden, så jag harklade mig lite.
"Jag... kanske... borde åka hem" sade jag och kollade på Trey, och sen på Jake.
"Nej! Snälla stanna!" sade Trey snabbt.
"Jag kan hämta lie Te om du vill ha!" sade Evelyn som också ville att jag skulle stanna.
"Okej då, jag kan väll stanna lite till, och tack, jag tar gärna lite Te!" svarade jag glatt.
Jag ville jättegärna stanna, men Jake, och den plötsliga tystnaden.. gjorde mig nervös.
Evelyn log, och gick till köket för att fixa lite Te.
"Jake... kan du inte bara säga vad som försigår här?" frågade Trey argt.
"Vadå?" Svarade Jake lika argt.
"Du vet allt vad jag pratar om! Har det med Ella och göra?" frågade Trey och kollade på mig.
Jake kolla också på mig, och suckade.
"Jag..." började han men fick inte fram något mer.
Evelyn kom tillbaka in i rummet med glada steg, och en bricka i handen.
På brickan stog det två Tekoppar.
"Två koppar?" frågade jag förvånat.
Evelyn ställde ner brickan på bordet.
"Ja, Trey och Jake gillar inte Te" svarade hon och tog den ena koppen.
Jag tog den andra koppen, och kollade på Trey.
Jag drack en klunk te, och hoppades att någon skulle börja prata.
När Evelyn gick in till köket för att lämna brickan och kopparna, och när Trey gick upp till sitt rum för att hämta en sak, såg Jake sin chans. Han sprang ut till hallen, och hann precis öppna dörren innan han exploderade och blev en varg. Han sprang in i första bästa skog.
Evelyn kom in i rummet igen, och Trey kom ner för trappan med en sak i handen.
Jag bara stirrade på ytterdörren med stora ögon.
"Vart är Jake!?" skrek dom nästan i kör.
"Han... bara sprang ut" sade jag stelt.
Trey satte sig bredvid mig, och kollade på Evelyn.
"Jag kanske borde gå ut och prata med honom" föreslog hon.
"Nej! Det behövs inte" svarade Trey och strök handen genom mitt hår.
Evelyn suckade, och satte sig ner.
"Jag kanske borde gå hem" mumlade jag och reste mig upp.
Trey tog tag i min arm, och drog ner mig igen.
"Jag måste få ge dig en sak först" sade han och tog fram en liten ask ur fickan.
Han öppnade den, och tog fram ett armband med en hjärtformad medaljong.
Jag log mot honom.
"Tack!" sade jag glatt.
Trey satte armbandet på min högra arm.
Jag kramade om honom.
"Jag måste nog gå nu" suckade jag. "Vi ses Trey, och tack för att jag fick komma Evelyn"
Jag började gå mot dörren. Trey följde efter mig.
Jag kollade bakåt på Trey. "Vad är det?" frågade jag.
"Får jag följa med dig hem?" frågade han och log mot mig.
"Visst" sade jag och log tillbaka.
"Jag följer med Ella mamma!" sade Trey.
"Okej, hejdå, ha det så bra!" ropade Evelyn.
Trey öppnade dörren, och vi gick ut.
Han stängde dörren lugnt och försiktigt.
"Vet du vad klockan är?" frågade jag.
"Det kunde du väll ha frågat där inne!" skrattade Trey. "Nej, jag vet inte"
"Okej" svarade jag och himlade med ögonen.
Trey lade armen om mig, och vi började gå mot bilen.
Trey öppnade bildörren åt mig.
"Tack" mumlade jag och satte mig.
Trey gick över till andra sidan och satte sig.
"Så, vad vill du göra nu?" frågade Trey och kollade på mig.
"En romantisk middag, en prommenad längs stranden, gå på Bio?"
"Varför ska du alltid vara så romantisk av dig!?" sade jag för att retas lite.
"Vadå? Är du inte van vid att killar kan vara riktigt snälla?" svarade Trey som förstog att jag retades. Jag skrattade till, och Trey började köra.
"Jag måste nog hem och laga mat, mamma och pappa kommer hem sent idag" sade jag lite lugnare.
"Men... kan jag inte hjälpa dig att laga mat då?" föreslog Trey och ryckte på axlarna.
"Jo visst, men..." började jag.
"Men vadå? Tror du inte att jag kan laga mat? Jag är faktiskt bäst i familjen" sade Trey och log mot mig. Jag skrattade till igen, det var så lätt att vara glad med Trey.
Trey svängde in på min gata.
"Okej, visst, du vinner, du får hjälpa mig!" skrattade jag.
"Bara du ser till att inte vara sådär romantisk igen!" retades jag.
Vi båda skrattade, och Trey parkerade bilen utanför mitt hus.
Han öppnade bildörren, klev ut, och stängde den igen.
Han hade kommit över till min sida när jag redan hade öppnat min bildörr.
"Får jag inte öppna din bildörr längre?" sade han och himlade med ögonen.
Jag klev ut ur bilen, och stängde bildörren.
"Nej, för du blir du sådär romantisk igen" svarade jag och puttade till honom lite.
Trey skrattade, och vi gick mot dörren. Jag letade snabbt fram nyckeln, och öppnade dörren.
Trey klev in i huset, och jag följde efter.
Jag stängde dörren, och lade nyckeln på en liten byrå i hallen.
"Så, vad ska vi äta?" frågade Trey.
"Typ, Ris, currysås och kyckling, det är väll gott?" svarade jag och log mot honom.
Trey log stort.
"Visst!" sade han glatt.
Vi gick in i köket, och tog fram det vi behövde.
Vi hållde på och grejade i köket, och hade det jättetrevligt.
Plötsligt råkade jag skära mig på en kniv, och bet ihop.
"Aj!" stönade jag.
Jag hade skurit mig mitt i handen!
|
| Kommentarer | | Hexan94 - 3 okt 09 - 23:04 | | Jättebra! Kanske lite rörigt när de var hemma hos Trey, men annars jättebra ;) |
|
|
|
