En guldstjärna i
kanten
Ett skrubbat knä
Och ett leende busglitter
i ett barns
tindrande ögon
Jag saknar allt det,
självklarheten och lyckan
i att få vara bra
att få vara någon
(tiden kommer inte tillbaka,
den går bara vidare)
men om jag blundar tillräkligt
hårt med ögonlocken och lyssnar
till spedlosans lekande melodier
av forna dar
och låter gråsvarta änglavingar
lyfta mig från marken
så kan jag återigen känna
vinden fläkta i ansiktet och
höra ljusa barnröster
klinga samman
i ett gemensamt skratt av
tusen guldstjärnor
ett skratt utan
baktankar och nedlåtande kyla,
bara rena och äkta skratt
från hårt bultande små hjärtan
(så som det ska vara)
Jag saknar tiden då allt
hade en mening,
då jag levde för
världen
och världen för mig
*
(jag saknar mig själv
och allt jag en gång var
för nu är jag så nära
ingentinget att jag
förlorar fotfästet och
famlar efter en bit att
hålla fast vid
en bit av mig)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
LipsOfAnAngel - 10 okt 09 - 22:18- Betyg:  |
jättebra skrivet vännen.
förstår inte hur du kan få orden så... så bra helt enkelt.
<3 |
| LikeBefore - 3 okt 09 - 18:16 |
| massa hjärtan till dig <3<3<3<3 |
| idantica - 3 okt 09 - 18:15 |
| så fruktansvärt bra och så väldigt berörande |
| Tokiloka - 3 okt 09 - 16:55 |
| Helt underbar |
| Madvis - 3 okt 09 - 16:36- Betyg: |
Du stava fel på speldosa.
Annars är den underbart vacker och trollbindande. |
| Unsaved - 3 okt 09 - 15:38 |
| Åh <3<3<3<3<3<3 Helt jävla magiskt. |
