Lösningen |
Han hörde ett dovt ljud, han vände sig om. Ljudet blev högre och högre och tillslut fick han nog. Han flög upp ur den varma sängen och slog ner väckarklockan som stod och tjöt på byrån i andra sidan rummet.
Klockan är sex på morgonen, han sätter sig på sängen igen medan han rafsar runt bland kläderna på golvet. ”Jag skulle lagt fram dem igår” mumlar han tyst för sig själv. Han går in i badrummet för att fixa i ordning håret, när han ser sig själv skrattar han till lite, han gick och lag sig med blött hår kvällen innan och nu ser det ut som ett bomb nedslag i huvudet på honom. Han tar lite vax och fixar, det dröjer 5 minuter innan han blir nöjd.
Med ett leende på läpparna lämnar han toaletten och smyger ner för den knarriga trappan.
Han ler. Men leendet han bär på läpparna är inte ett vanligt leende, för just den här dagen så händer något underbart. Just den här morgonen så kommer allt att bli underbart. För han har hittat en lösning, en liten lösning som får alla hans problem att försvinna och allt det hat han orsakat kommer vara som bortblåst. För han har en lösning.
När han smyger ut genom dörren så möts han av en stark kall vindpusts fylld med yrande snö. Han ser ut mot vagen han har framför sig. Han tänker för sig själv ” Aldrig mer kommer jag behöva att gå denna kalla vägen fyllt med ångest och hat. Aldrig kommer jag behöva springa på den här vägen gråtandes och förtvivlad. Aldrig kommer mer kommer jag känna känslan av att jag bara vill försvinna. Bara denna sista gång. Bara för världen. För lösningen. ”
Han skuttar fram, fortfarande med ett leende på läpparna. Fortfarande med ett glatt ansikte. Fortfarande.
När han går på den snötäckta vägen som just den här dagen verkar vara extra lång så går han förbi en blomster affär. Han tittar in genom fönstret. Han får ett större leende på läpparna, han går in och köper 3 stycken röda rosor. Medans tanten i kassan slår in blommorna så att de inte ska bli köldskadade så tittar han ut genom skylt fönstret. Snön har lagt sig som ett is täcke över staden och inte en människa syns till, varför just denna blomster butik har öppet klockan 7 på morgonen undrar han inte. För just denna morgon händer något underbart och han har inte tid att tänka på något annat.
Han tar blommorna, betalar och skuttar ut igen. Han promenerar till skolan. På vägen dit är den ända människan han stöter på en gammal tant som är ute och går med sin hund. Allt är helt tyst. Tyst och skönt. Tyst och underbart. Underbart.
Han är framme. Han ställer sig framför skolan och tittar upp. Dörrarna är låsta och när han kikar in så ser han bara städarna smyga runt som döda själar. Han vet hur dom känner. Han vet hur det är att gå runt på skolan och känna sig som en död själ. Men han kommer glömma det snart. För snart kommer lösningen. Snart.
Han knackar på dörren och en av städarna kommer och öppnar. ” Nej men vad gör du här så tidigt då? Skolan börjar inte förens om 1 timme” Han ler stort och tittar henne i ögonen. Sedan går han där ifrån. Han Gräver i fickorna efter skåp nyckeln och efter en stunds grävande så hittar han den. Han öppnar och möts av oordning och böcker huller om buller, han tar allt han kan och slänger i papperskorgen det upprepar han ända tills skåpet är helt tomt. När han är helt klar ställer han sig och beundrar sitt jobb. Han ser nöjd ut, han låser och går vidare.
Han går runt i skolan ett tag, han beundrar klottret på alla väggar, sitter på alla tuggummi fyllda bänkar som korridorerna är utsmyckade med och tittar en sista gång på de lampor som är fyllda av gamla snus prillor. Han känner en sista gång på det ner spottade golvet och ser sig en sista gång i de sönder slagna speglarna. Han ler, men när han tittar på klockan blir han smått orolig. Korridorerna fylls av allt mer folk och luften fylls med prat och skrik.
Han springer upp för de knaggliga trapporna och ut genom den tjocka ytter dörren. Han är ute. Ute och uppe på taket. Han känner vinden dra sig genom håret. Han känner att han kan göra vad som helst. Han känner livet. Han känner.
Han river upp pappret till rosorna och lägger dem på rad efter varandra och upprepar för sig självt " En för Mor, en för syster och bror och en för dig. En för Mor, en för syster och bror och en för dig." Ur jack fickan tar han upp en pappers lapp. Det är ett brev och på det står det " Till dig. " Han lägger det på rosorna. Nu ställer han sig på kanten. Kanten av skolan. Han känner lufften. Han känner världen. han tittar på klockan. Den är halv nio prick, ring klockan ringer.
Han hoppar. Han känner hur luften rusar genom honom. Han känner hur lusten väller ut ur honom och han känner sig levande. Han känner allt. Han ler, han ler när han känner. Hejdå världen är det enda som snuddar vid hans läppar när han faller ner mot ett sista hopp. En sista lösning. Som förändrade allt.
Vi har noveller i skolan och sista uppdraget var att skriva en. Vad tycker ni?
|
| Kommentarer | | Fallendreams - 20 okt 09 - 18:50 | | Den vara bra! | | Likeyoudcare - 2 okt 09 - 18:17 | den var bra. Väldigt sorglig, och jag misstänkte under hela novellen att han skulle ta livet av sig. Men samtidigt hoppades jag att han ändå skulle ha hittat en verklig lösning.
Men bra språk och fängslande! |
|
|
|
