Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

~Amortentia~ kapitel sex

Sorry att det tagit en evighet =) Snart kommer en ny del av Hannah Lupin oxå :D


Kapitel sex, jag kan inte gömma mig mer.
Jag visste att jag inte kunde undvika Snape förevigt, snart skulle jag se honom igen. När jag gick igenom salarna hållandes Harrys hand kändes det som om alla visste om vad som hade hänt mellan mig och Snape. Vi stod utanför klassrummet Harry gav mig en snabb puss på kinden innan vi gick in igenom dörren, Ron klappade mig på axel jag gav mig ett lätt leende och slog sig ner på bordet framför mig och Harry. Snape sa inget, han såg inte ens på mig, av någon anledning gjorde det mig arg, fegis han skulle inte be om ursäkt inte för det hade gjort någon skillnad. Han forsätte att ignorera mig, jag sa något elakt åt Harry men inte ens då såg han på mig. Jag drog inte någon uppmärksamhet till mig heller så jag överlevde lektionen, trotts att tanken hela tiden gick tillbaka till att det var här inne det hade hänt. Jag började i slutet av lektionen må illa av tankarna, jag tvingade mig själv att inte spy där jag satt eller lämna klassrummet.
När lektionen äntligen var slut kom jag på Luna och Draco, jag beslöt mig att prata med Luna först innan jag sa något till Harry och Ron jag visste att dem inte skulle gilla det och skulle säkert säga något dumt som vanligt när jag kom till förhållanden. Ron hade suttigt hela lektionen och stirrat ondskefullt mot Snape, jag gav honom ett lätt leende och sa att han borde lugna sig innan han gör något han kommer ångra.
”Det ända jag ångrar är att jag inte hade slagit ihjäl den där…skithögen än” han sparkade in i väggen, jag hade aldrig sätt Ron så här.
”Ja, som tur så är det lov snart, just det Ron ska vi hem till dig som vanligt?” Frågade Harry, Ron nickade.
”Japp, fast um ja jag kommer nog bjuda hem Lavender” han rodnade lätt, jag stannade och såg på honom.
”Du och Lavender?” sa jag frågande, han ryckte på axlarna.
”Alltså, vi typ kysstes igår när ni två var iväg men jag tror jag gjorde något dumt” sa han, mer till sig själv än oss.
”Vad gjorde du?” Frågade Harry, Ron så skamsen ut innan han sa lågt.
”Jag sprang där ifrån” Harry och jag brast i skratt.
”Sluta, så kul är det inte” mumlade Ron, jag tvingade mig själv att sluta och sa:
”Jo och ja Ron du gjorde fel, man springer inte iväg så där”
”Jag vet ju inte om jag gillar henne” sa han och såg verkligen förvirrad ut.
”Använd då lovet att tänka på det, med andra ord bjud inte hem henne” Ron nickade och vi började gå igen.
”Ska vi höra om Luna vill kommer med?” Frågade Ron efter en liten stund, jag nickade och Harry höll med.
Vi letade upp Luna, hon satt i ett av fönstren på tredje våningen och läste.
”Hej Luna” sa vi i munnen på varandra, hon vinkade och log mot oss, jag kunde se att hon hade gråtigt, hade hon bråkat med Draco igen?
”Vi bara undrar om du skulle vilja kommer med hem till Ron över lovet” Luna sken upp som en sol.
”Ja visst! Om jag får ta med min…” hon avbröt sig, hon rodnade lätt.
”Vem?” Frågade Harry roat åt att se Luna rodna, han trodde väll att hon inte kunde det.
”Min…pojkvän” jag trodde att Rons hacka skulle träffa golvet, liksom Harrys jag bara skackade på huvudet.
”Klart du kan” sa jag och slog mig ner bredvid Luna i fönstret.
”Jag vet att ni inte gillar honom” sa hon mot Harry och Ron som nu hade kommit tillbaka till verkligheten.
”Vem är det?” Frågade Harry, Luna såg ner på sina skor, jag hade inte sätt Luna så här förut.
”Draco” mumlade hon.
”VEM?!” Vrålade Harry och Ron i munnen på varandra.
”Han är inte den ni tror, han är snäll och jag bryr mig verkligen om honom och han behöver hjälp. Hans familj är galen han har ju växt upp med den där Lestrange och massor av dödsätare. Jag vill hjälpa honom” tårar bildades i ögonen, jag kramade om henne och gav Harry en blick som sa att han skulle säga ja till att Draco kunde komma.
”Ok Luna, ta med honom” Ron såg på honom och skulle precis börja tjata om det men sedan såg han min blick och slutade.
”Tack” snyftade Luna, hon reste sig upp och kramade Harry som kramade om henne.
Jag log mot Luna och när vi gick iväg berättade jag om vad jag hade hört mellan hon och Draco. Harry verkade väldigt intresserad över hela ”Draco höll något hemligt” grejen…
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
LisaHoglund - 1 okt 09 - 22:32- Betyg:
Så bra! Du har sådant driv i handlingen, och det är så spännande! :)

Skriven av
Lauren
1 okt 09 - 20:55
(Har blivit läst 362 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord