Älskling, låt oss glömma det förgångna ~10~ |
Jag vill bara säga att den här delen är dubbelt så lång som de andra och kanske därför har förtjänat den långa väntetiden (A)
Jag låter er läsa direkt, och uppmuntra oss gärna med en liten kommentar.
Delen är skriven av mig, Julia. Hoppas ni gillar den!
Kram,
-J
Kapitel tio
You’re the owner of my heart
Jag såg henne stå vid sitt skåp längre bort i korridoren. Jag var på väg till matsalen och närmaste vägen var förbi hennes klass skåprader. Det var inte så ofta som hon var där när jag gick förbi, men jag kunde inte låta bli att alltid hoppas.
Men nu stod hon där, med det lockiga röda håret utsläppt och vackert hängande ner över axlarna och min lust att rusa fram till henne och överösa hennes dockhy med intensiva kyssar, ökade i samma takt som mitt hjärta ökade sin puls.
Ett leende bredde ut sig över mina läppar medan jag snabbade på mina steg och skyndade fram till henne. Jag lutade mig över hennes axel och satte läpparna intill hennes öra och mumlade tyst:
”Grattis på födelsedagen.”
I samma ögonblick som jag började prata ryckte hon till och gav ifrån sig ett förskrämt pip, precis som jag hade väntat mig att hon skulle göra.
Jag skrattade åt henne när hon vände sig om och upptäckte att det var jag.
Hon gav mig en lös puff på armen och drog ihop sina små ögonbryn för att visa sin inte särskilt allvarliga ilska, men jag kunde ändå se leendet som letade sig fram mellan hennes mungipor.
”Det där är inte snällt!” sa hon med skratt i rösten, och jag la oberört armarna om henne och drog henne intill mig.
”Förlåt mig”, sa jag med ett leende och kände mig inte ett dugg ledsen.
”Kanske”, sa hon finurligt och vägde lite på fötterna. Gungade från hälen till tårna och sen tillbaka igen.
”Men… om jag gör såhär?” frågade jag och böjde mig framåt och lät mina läppar vidröra hennes hud precis vid käkbenet under hennes vänstra öra.
”Njae…” sa hon med ett nöjt leende.
”Men… såhär då?” frågade jag och kysste henne på samma ställe fast på motsatt sida.
När jag återigen lutade mig tillbaka skakade hon på huvudet.
”Du är så mesig!” skrattade hon. ”Är det där det bästa du har att komma med?”
”Mesig?” sa jag. ”Du ska få för mesig…”
Jag böjde mig fram och tryckte läpparna mot hennes. Kände värmen övermanna mig från alla mina porer och den hisnande känslan i magen varje gång hennes tunga nuddade min.
Jag ville svimma, jag ville dö. Jag ville för alltid vara med henne. Bevara det ögonblicket. Den stunden. Den känslan.
Jag ville aldrig glömma.
När vi efter en längre stund drog oss ifrån varandra lutade hon sig bakåt i mina armar. Jag höll emot henne, hindrade henne från att falla.
”Så…”, sa jag och låtsades låta fundersam. ”Det är din födelsedag.”
”Helt riktigt”, sa hon och nickade förnöjt.
”Finns det någon chans att jag kan få ha dig för mig själv ikväll?” frågade jag och lät samtidigt mina fingrar löpa utefter hennes ryggrad.
”Kanske en liten.”
”Kan jag be att få ta den chansen då?”
Hon skrattade änglalikt och lutade sig framåt. Hon la sina små knutna händer på min bröstkorg och såg upp i mina ögon.
”Den är redan din.”
Hon ställde sig på tå och gav mig någonting jag skulle vilja kalla för puss snarare än kyss, men fjärilarna i min mage var ändå lika många som annars.
Sen vände hon sig om och började gå iväg med sina klasskompisar.
Vi åkte tillsammans hem till mig efter skolan och hela tiden höll jag hennes hand i min och kände en viss nervositet över det som enbart jag visste – eller åtminstone hoppades – skulle hända den kvällen.
Jag tror att Jana märkte det på mig, kanske mest för att min hand hela tiden blev fuktig av svett, men hon frågade i alla fall ingenting om det.
Istället berättade hon att klasskompisarna hade sjungit för henne i matsalen och att hon nästkommande dag skulle ha släktmiddag.
”Ska det bli kul?” frågade jag, mest för att ha någonting att säga. Själv avskydde jag familjemiddagar med alla kusiner, mostrar och mormor.
”Ja det är klart!” sa hon och log stort. ”Jag har inte träffat min morbror på hur länge som helst, och min kusin Ylva och jag har alltid roligt ihop.”
”Har du stor släkt?” frågade jag och kunde inte låta bli att rynka lite diskret på näsan åt det hon just hade sagt.
”Hyfsat. Vi är väl ungefär tio kusiner allt som allt, fast några av dem träffar jag ju nästan aldrig… Mamma har tre syskon och pappa två, så vi blir ju några stycken varje gång vi träffas.”
Hon flätade ihop våra fingrar och såg sen upp på mig.
”Vad är det?” frågade hon då hon upptäckte mitt fåniga leende.
”Inget”, skrattade jag. ”Du är bara så söt när du pratar.”
Sen kysste jag henne på näsan.
På väg hem till mig gick vi in på ICA och handlade det som behövdes. Jag hade lovat att laga en födelsedagsmiddag, som inte skulle bli alltför komplicerad i och med att mina matlagningskunskaper inte var alltför breda men skapligt acceptabla. Men jag bröt det löftet nästan så fort vi gick in i affären eftersom vi kom överrens om att bara köpa grillad kyckling och potatissallad. Vi köpte också ett paket glass och frysta bär, för att få någonting mer dessert-aktigt än bara vanligt smågodis.
När vi kom hem mötte vi mamma i hallen. Hon stod iklädd ytterkappan och var just i färd med att få på sig skorna.
”Åh, hej gubben”, sa hon och jag hörde på rösten att hon var stressad.
”Hej”, sa jag lite besvärat. Jag hade hoppats på att hon skulle vara borta innan jag kom hem.
Hon stannade upp mitt i en rörelse då hon fick syn på Jana.
Hon rätade lite på sig och rättade till frisyren medan hon mötte Janas blick.
”Och vem har vi här?” frågade hon lättsamt.
”Mamma, det här är Jana. Jana… det här är min mamma”, presenterade jag dem formellt och besvärat.
”Hej”, sa Jana och log sitt änglalika och oemotståndliga leende samtidigt som hon räckte fram handen mot min mamma.
”Katrin”, sa mamma och skakade Janas hand med ett leende.
”Trevligt att träffas”, sa Jana artigt. När de hade släppt varandras högerhänder letade sig Janas hand automatiskt till min, och mamma var inte sen med att iaktta detta. Som tur var valde hon att inte kommentera det. Istället gav hon mig en nöjd och irriterande ”det-här-ska-vi-allt-ta-och-prata-om-senare”- blick.
Jag höll tillbaka en suck, väl medveten om att mamma skulle försöka klämma ur mig varenda liten detalj av huruvida jag och Jana var ”bara vänner” eller mer.
”Tja, jag måste tyvärr ge mig iväg nu med detsamma. Jag ska träffa min syster, och är redan sen”, förklarade mamma för Jana. Jag visste självklart redan om detta.
”Men det var roligt att träffa dig Jenna”, sa hon samtidigt som hon trampade ner den sista foten i stöveln.
”Jana”, rättade Jana med ett litet leende. Jag knep ihop ögonen och ville helst av allt bara sjunka genom jorden.
Mamma verkade inte alltför nöjd med sig själv hon heller, hon slog dramatiskt handen för ansiktet och utstötte ett ”ååh”.
”Såklart! Jana. Så dumt av mig. Förlåt!” sa hon.
”Ingen fara”, försäkrade Jana och kramade om min hand lite hårdare.
”Men det var i alla fall roligt att träffa dig, Jana. Jag är säker på att Vincent ser till att vi ses igen.”
”Det gör han säkert”, sa Jana och gav mig en hastig blick från sidan.
”Så, då ska jag bege mig. Hejdå gubben, vi ses imorgon bitti.”
Mamma kysste två av sina fingrar och la dem på min panna. Vinkade glatt och försvann sen ut genom dörren, samtidigt som jag gav ifrån mig en lättad suck.
”Du får ursäkta min kära mor. Hon kan vara för jävligt pinsam ibland”, sa jag urskuldande när vi senare satt med den inköpta maten och hade fått i oss så mycket vi orkade. Det var inte mycket kvar av den, och jag kunde ta på mig skulden för att ha äta det mesta.
”Äh, vad pratar du om?” frågade Jana. ”Hon var ju jättetrevlig!”
”Ja, precis. Trevlig som i ’jordens jobbigaste mamma’. Absolut!” sa jag sarkastiskt och tryckte in det sista av potatissalladen i munnen.
”Vad du är fånig”, retades Jana och lutade sig framåt över bordet. ”Jag tyckte hon var toppen.”
”Ja, men du är ju som du är…” mumlade jag.
”Vad sa du?” frågade Jana.
”Att jag har en present till dig.”
Jag log oskyldigt och såg hur hon inte kunde förmå att ens spela irriterad över min lilla förolämpning.
”Jaså?” sa hon istället och höjde ena ögonbrynet.
”Mm… Fast, det är en sorts frivillig present.”
”En frivillig present?” upprepade hon frågande, med någon sorts ny nyfikenhet väckt inom sig. Jag kunde se den i hennes ögon och höra den i hennes röst.
Jag kände hur handsvetten började komma tillbaka och medgav motvilligt för mig själv att jag faktiskt rodnade.
Jag harklade mig och knöt omedvetet handen som låg på bordet.
”Vad är det för något?” frågade hon sen.
Jag svarade inte med en gång.
”Jag är inte säker på att du vill ha den…”
”Visa mig så får vi väl se”, sa hon leende.
Jag harklade mig igen. Jag hade planerat det här sen någon vecka tillbaka. Visste exakt hur det skulle gå till. Jag hade valt ut precis rätt kläder och till och med kalsonger för just den här kvällen. Visste att allting hängde på hur jag förde mig nu.
Jag reste mig långsamt upp från stolen. Hade hela tiden ögonkontakt med henne och var rädd för att så mycket som att ens blinka.
Jag började gå runt bordet så att jag slutligen stod framför henne. Hon satt fortfarande ner, men hade vridit sig så att hennes ben var riktade mot mig och inte längre gömda under bordet.
Jag svalde nervöst och motstod impulsen att klia mig i nacken, som jag alltid gjorde när jag nervositeten drabbade mig. Istället knöt jag beslutsamt händerna om min tröjas tyg och andades ett par djupa andetag innan jag drog den över huvudet.
Jag såg hur hon liksom flämtade till där hon satt på stolen. Jag stod i bar överkropp framför henne, men jag tror inte att det var på grund av den som hon flämtade till. Åtminstone hoppades jag, att hon kanske förstod vad jag menade.
För säkerhetsskull tog jag hennes hand i min och la den på min muskulösa mage. Jag hade velat lägga den på mitt hjärta, som bultade så hårt att hon utan problem skulle ha känt det genom huden, men hon var så liten och kort att hon inte skulle nå utan att resa sig upp.
Så hennes handflata vilade på min hårda mage, och ingen av oss sa någonting till en början. Vi bara stod där, och hon lät sina fingrar följa mina musklers konturer.
”Du får mig, Jana”, sa jag sen med hes och ostabil röst. Jag harklade mig och skämdes lite, men tvingade mig själv att fortsätta. ”Om du vill ha mig, så får du mig.”
Mitt hjärta dunkade hårdare än någonsin. Jag trodde att det skulle banka sig hela vägen ut genom skinnet på mig. Men turligt nog höll det sig på sin plats, och när hon sakta tog mina händer och drog ner mig på huk var det som om jag inte kunde andas längre.
Alldeles tyst förde hon mina händer till sina blusknappar. Nickade svagt åt mig, och som av ren automatik började mina fingrar pilla upp dem. Jag släppte inte hennes ögon för en enda sekund, och när hon sakta krängde av sig det tunna blustyget och lät det falla till golvet, var jag knappt säker på om jag levde längre.
Det var som dröm hämtad från himlen.
Hon satt framför mig, med det lockiga håret vackert krusande över sina axlar, i bara bh och jeans och jag var i det ögonblicket redo att bli religiös. Hon var mer änglalik än någonsin och jag trodde att om det fanns någonting som var värt att kalla gudomligt så var det hon.
Hon fuktade varsamt sina läppar. Som hon var nervös eller rädd för att bryta den magi som plötsligt hade fyllt hela rummet, men ändå så svarade hon mig med svag röst.
”Jag vill ha dig.”
Så reste hon sig från stolen och drog med mig upp. Hon räckte mig knappt till axlarna och det var ungefär en halvmeters avstånd mellan oss när hon böjde sina armar bakom ryggen och knäppte upp sin bh.
Hon väntade med att ta den av sig. Den hängde bara slappt över hennes axlar, oknäppt i bak och avslöjade hennes små bröst. Hon såg på mig med en sorts beslutsamhet och jag kände mig plötsligt säker nog att sträcka fram handen och dra ner axelbanden.
Bh:n föll i golvet och landade ljudlöst intill blusen och min t-shirt.
Det finns inte ord att beskriva de känslorna jag kände just då. Jag kan försöka och försöka, men jag kommer aldrig lyckas. Det skulle ta mer än en livsålder att skriva ner allt det som rörde sig i mitt huvud just då, och därför tänker jag inte ens prova. Det är inte värt at försöka återge, för det är någonting man bara upplever en gång.
Men det var inte som någonting annat jag någonsin hade upplevt. Jag hade haft sex förut. Med andra tjejer. Men det var bara några gånger på fyllan eller meningslösa ”bara-för-att-man-ska-ha-gjort-det”-tillfäll en.
Det jag upplevde med Jana den kvällen, var inte likt någonting annat. Jag trodde nästan att jag var oskuld igen då jag för första gången trängde in i henne. Jag kände mig precis lika missanpassad, felplacerad och osäker som jag hade gjort första gången jag var med en tjej på det sättet, men skillnaden var att mitt hjärta den här gången bankade som besatt. Fjärilarna i magen verkade inte veta vart de skulle ta vägen, och blodet susade runt i min kropp snabbare än någonsin tidigare.
Det var de mest intensiva, kärleksfyllda och ansträngande minuterna i hela mitt liv, och när jag slutligen exploderade i lustkänslor var det nästan smärtsamt. Men mina känslor för henne var starkare än någonsin, då jag en liten stund senare, utmattad och svettig rullade ner bredvid henne och strök undan en svettig röd hårlock ur hennes ansikte.
Hon tryckte sin nakna kropp intill min, och jag förstod plötsligt hur ofantligt bra vi passade ihop. När hennes lilla, varma kropp trycktes mot min, la jag genast armarna om henne. Pressade läpparna mot hennes panna, och viskade:
”Jag älskar dig.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | MoRoTpOwEr - 4 nov 09 - 18:45 | | Ni vet att ni måste skriva nuuu | flickan-1994 - 5 okt 09 - 23:19- Betyg:  | shiiiiiiiiiiiiit vad bra skrivet....mkt bra:D ohhh helt underbart
man blir beronde verkligen. | | littledreamer - 4 okt 09 - 19:44- Betyg: | åhh shit va gulligt!! Otroligt bra skrivet!!
Maila när nästa del är klar! :D <33 | | loppan24 - 3 okt 09 - 13:40- Betyg: | | Sååå brakeep going... Mejöa gärna nästa igen! | | maaliinT - 29 sep 09 - 18:45- Betyg: | | så fin den här novellen är :) känner dock att det kommer hända något som man inte vill ska hända snart... men väldigt bra skrivet! mejla nästa :) | | prickigthallon - 29 sep 09 - 14:48- Betyg: | | AAAAAAAAH! Så galet bra novell! Men jag lyckas alltid missa dem, så jag får läsa typ 4 i rad :) Inte för att jag har något emot det, men ändå... Tror ni att ni kan maila? (a) <3 | | JessicaKarlsson - 29 sep 09 - 12:22- Betyg: | gud va söttt (a)
:D mejla | | Rosapapper - 28 sep 09 - 21:57- Betyg: | | Gud så bra:D! | | Sandra353 - 28 sep 09 - 19:32- Betyg: | | oh vad bra, riktit bra.Oh älskar den hr nvellen verkligen ^^ |
|
|
|
