Aldrig, okej? Prolog |
Jag stoppar mig själv, med handen tryckt mot mitt bröst kan jag känna de ansträngda bultande hjärtslagen.
Jag frågar mig fortfarande hur jag kunde vara så dum, hur jag kunde missa allt detta.
Jag hör springande steg och knakande grenar bakom mig, med ett ryck börjar jag springa igen.
Tårarna rinner nerför mina kinder, jag snyftar lågt.
Varför? Tänker jag, varför råkar jag alltid ut för idioterna?
I dessa tankar känner jag plötsligt hur jag slår i marken.
Bredvid mig ligger Leo, han tittar på mig med en skamsen blick.
”Snälla, låt mig förklara?” viskar han tyst.
Han tar tag i min hand och hjälper mig upp på benen.
”Jag älskar dig, det…”
Jag stoppar honom, vänder bort blicken och suckar ljudligt.
”Leo, du har inte gjort något fel. Det var jag som var en idiot.” säger jag med gråten i halsen.
Han skakar på huvudet och försöker återfå ögonkontakt med mig.
Även fast det gör ont inom mig vet jag precis vad jag borde göra nu, men jag förstår inte varför det tar emot.
”Lämna mig ifred, jag vill aldrig mer se dig, okej?”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | | Mizz_andersson - 19 jun 10 - 15:32 | | Mycket bra. Maila? =) | aliciamiranda - 27 sep 09 - 20:50- Betyg:  | | O_o Ohh, vill läsa med nu!! mejla nästa del? (a) :) | LisaHoglund - 27 sep 09 - 02:07- Betyg:  | :O
Vad har hänt? Vill gärna ha fortsättning! :D Kan du maila? |
|
|
|
