allt hopp rann ut med tårarna ..-* |
tröttheten övergår till
rädsla och tar mer plats i
min sprängfyllda kropp än
vad som egentligen går,
och mitt uttänjda skinn
kommer när som helst att
ge vika för trycket
den ofattbara styrkan jag
brukade känna inuti mig
har bleknat bort och nu
står jag helt försvarslös
och ser in i dödens
svartglittrande ögon,
och jag kan skymta ett
leende växa långt där
inne i all omättad hunger
sorgfyllda ögon med tårar
hängandes på ögonfransarna
och hud som målas av
glänsande blod betyder
ingenting nu,
för jag kan känna hans
kalla andedräkt fylla mina
lungor och förgöra det lilla
liv som finns kvar i mig
*
om jag bara kunde få stoppa
alla tickande klockor och
leva livet i min takt,
då kanske jag skulle orka
en dag till..
|
| Kommentarer | | idantica - 27 sep 09 - 20:16 | | hjälp vad bra |
|
|
|
