Väntar på kärleken- Oneshot |
Hon ser bussen komma precis när hon rundar hörnet och börjar springa så fort hon orkar. Egentligen vill hon bara lägga sig ner i det morgonfrostiga gräset och skrika till världen att den ska hålla käften en liten stund, men hon fortsätter att springa i alla fall. För annars missar hon det viktiga provet och får inte godkänt i matte, och så kommer de ringa hem, så hon måste. Hon måste hålla masken.
Genom det immiga och smutsiga fönstet ser han en tjej komma springandes. Förmodligen i hennes egen ålder, med guldblonda lockar som far och flyger runt hennes ansikte. Hon är nog söt. Han ser inte så tydligt när hon springer men han tror att hon är riktigt söt. Det är nog inte därför han reser sig upp egentligen, det är nog mer för att hon ser ut att redan ha fått sin dag förstörd innan den börjat. Det är därför han går fram och ber busschauffören vänta en liten stund. Så kliver hon på bussen och han glömmer nog av att andas för en liten stund. Hon är inte söt, inte ett dugg. Hon är vacker. Hon är nog det finaste han någonsin sett. Så inte är det väl konstigt att han glömmer av att han ska andas. Ungefär lika många sekunder som det tar för henne att möta hans blick och mumla "tack" innan hon fortsätter längre bak i bussen. Ungefär så många sekunder.
Han sätter sig på sätet bakom henne, rotar lite i sin väska och skriver något i sin kalender som han river ut. Hon märker inte det, så klart. Hon märker knappt att han sitter där. Hennes tankar har fastnat vid det frusna gräset och att bara ge upp en liten stund. Han betraktar hennes spegelbild i fönstet, det ser ut som att hon ska falla i bitar vilken sekund som helst. Han önskar att han kunde sätta sig bredvid henne och hålla ihop henne, hindra henne från att falla i bitar. Han önskar verkligen det.
Men bussen stannar och han reser sig upp. Med skakiga händer stannar han till framför henne, håller upp hennes hand och lägger den avrivna pappersbiten i hennes hand. Hon sluter den och så möts deras blickar igen. Inte på samma sätt nu, inte snabbt för att bara vara hövlig och tacka för att han stannade bussen. Och så släpper han handen och kliver av bussen.
Hon vecklar upp den lilla pappersbiten. Och så spricker hela det änglaliknande ansiktet upp i ett leende. Hon som aldrig någonsin ler längre, hon som knappt minns hur man gör. Hon ler, hela vägen till skolan ler hon. För ett litet papper, för tio slarvigt skrivna ord på en liten papperslapp.
"Det är synd när en så vacker flicka inte ler"
Och han vet i alla fall att hon kommer tänka på honom och somna med ett leende på läpparna ikväll. Hon kommer vakna imorgon bitti och springa över frosten utan en tanke på att lägga sig ner, för han kanske sitter på bussen igen. Och oavsett om han gör det eller inte så har hon åtminstone stigit upp ur sängen utan en sten i bröstet för första gången på länge. Fast han sitter nog där, väntar. Kanske på henne, kanske på vem som helst. För det är vad han gör.
Han väntar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | solskenstystnad - 26 sep 09 - 13:18- Betyg:  | Satan i gatan, jag får gåshud av dina ord! Rysningar ändå ner på benen. OO
Du är verkligen helt... fantastiskt med ord..
WOWOWOWOW! *blir överexalterad* | | JessicaKarlsson - 26 sep 09 - 12:07- Betyg: | | gud va fin! | | Mp3 - 25 sep 09 - 17:14 | Oherregud.
Människa, kvinna.
Den här, gud, den var helt fantastisk.
Jag verkligen älsakr den. Från första ordet till det sista.
Gillar extremt att du skiftar mellan att berätta ur hennes synvinkel och att berätta ur hans, för du gör det på ett sätt som inte bhöver avbrott. Allting flyter på helt fantastiskt bra.
Du skriver grymt!
:* | | xXJaRXx - 25 sep 09 - 16:04- Betyg: | | fy fan va sann och bra! | | because - 25 sep 09 - 14:56- Betyg: | | jättefin! | | alliiis - 25 sep 09 - 13:28 | | Jag gillar den:) |
|
|
|
