[TwilightFF] - En ny början. Del 8. |
Här kommer en längre del... Ehm, det kommer en senare, eller kanske imorgon. :)
Den här är ur Renesmee POV :)
Kommentera? (A) <3
Jag var förvånad när jag vaknade nästa morgon. Jag hade inte drömt några mardrömmar inatt. Inga tårar, inga skrik. Jag kände kalla armar hålla om mig, och doften av jordgubb kittlade i min näsa. Mamma? Jag öppnade ögonen och till min förvåning såg jag henne. Hon tittade på mig när hon upptäckte att jag hade vaknat.
"Godmorgon gumman"
Hur hade jag hamnat här? Jag hade inte sovit i mammas famn sen jag var liten.
"Godmorgon"
Jag försökte sätta mig upp, men mammas armar höll ett hårt grepp om min kropp. Jag vände mig om i hennes famn och tittade mig omkring. Pappa satt också i min säng, alldeles intill mig och mamma. Han log mot mig.
"Godmorgon hjärtat"
Jag log tillbaka.
"Godmorgon pappa"
Jag tittade tillbaka på mamma och plötsligt mindes jag gårdagen. Mitt och mammas samtal, vaggvisan hon sjöng för mig innan jag somnade. Det kändes inte som att det var igår, det kändes som att det var från en annan tid. Från den tiden då jag hade varit den dottern dom älskade. Jag tittade på mamma och sen på pappa igen, och sättet de såg tillbaka på mig.. Det såg ut som kärlek, men kunde det verkligen vara det? Efter allt jag har gjort mot dem?
Plötsligt kom jag på vad vi ska göra idag. Vi ska flytta. Jag ska få träffa min familj igen. Hela familjen. Jag hoppade upp ur mammas famn så fort jag kom på det, och skyndade mig att göra mig i ordning medan pappa och mamma packade in det vi skulle ha med oss. Sedan åkte vi.
Medan jag satt där i baksätet och tittade ut genom fönstret och såg landskapet flyga fram undrade jag hur det skulle bli nu. Det var uppenbart att jag inte var den jag hade varit i ett år längre. Jag visste inte riktigt vad det var som hade fått mig att ändra mig. Men jag visste att jag inte ville bli den där bitchen som jag varit igen. Så, vad skulle hända härnäst? Borde jag berätta för mamma vad som har hänt? Vad som hände den där kvällen då mitt liv rasade och jag gick sönder i miljontals bitar. Pappa tittade bakåt på mig, och jag såg smärtan i hans ögon. Jag undrade om det är mitt fel..
"Det är inte ditt fel"
Va? Kan han läsa mina tankar? Hur då? Det har han inte kunnat göra på..
"Ett år"
Pappa tittade bakåt på mig och log. Att han kunde läsa mina tankar igen gjorde honom tydligen glad. Och jag vill inte förstöra hans glädje. Men jag undrar hur det kommer sig att han kan göra det nu, när han inte har kunnat göra det på så länge.
"Hmm.."
Pappa verkade fundera han också. Mamma sa ingenting, hon var väl inna i sina egna tankar. Jag visste hur mycket det betydde för henne att få bo med Alice och Esme igen. Och förstås alla andra, men Alice var hennes syster och Esme hennes "mamma" och hon hade saknat dem. Det hade jag också gjort.
Plötsligt slog det mig.
Kanske kan pappa läsa mina tankar nu för att jag inte längre stänger in mig själv i mitt mörker. Jag har släppt in dem, jag har släppt in ljus i mitt liv igen. Kanske kan han läsa mina tankar nu, för att jag har börjat leva igen. Det senaste året har jag varit som en levande död. Jag försökte minnas vad jag hade tänkt på det här året, vad som hade hållts hemligt för min pappa. Tillslut kom jag på att jag inte hade tänkt så mycket över huvud taget. Jag hade faktiskt inte tänkt alls. Jag hade bara varit.. död.
"Hmm.."
"Pappa?"
Han vände sig bakåt och tittade på mig en sekund, innan han vände sig mot vägen igen.
"Vad är det?"
Tror du att jag har rätt?
Jag behövde inte fråga om vad, för det visste han redan.
"Ja, det tror jag. Det är åtminstone en väldigt bra teori"
Jag log.
Pappa? Kan du stanna bilen någonstans? Jag skulle behöva prata med mamma. Och jag tror inte det kan vänta.
Det här samtalet hade fått vänta alldeles för länge. Jag kände att jag borde berätta det för mamma innan vi kom hem till resten av familjen.
"Okej"
Vi satt tysta, och efter en stund svängde han av vägen. Vi hade kommit fram till en rastplats intill en flod. Mamma tittade frågande på pappa, och sedan på mig.
Är det okej, pappa?
Han nickade.
"Mamma, kom, jag behöver prata med dig"
Mammas blick vändes från mig till pappa. Han nickade mot henne.
"Gå med henne, älskling"
Vi öppnade dörren samtidigt och när vi hade stängt dörrarna bakom oss tog jag tag i hennes hand och drog med henne ner mot floden.
NI FÅR VETA VAD SOM HAR HÄNT I NÄSTA DEL :D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | becxa - 27 sep 09 - 08:59- Betyg:  | | SKRIIIIV! :DDDD<3 | | kiww - 25 sep 09 - 21:23 | | nu blev jag nyfiken, nästa del fort :DD | | aliciamiranda - 25 sep 09 - 16:24- Betyg: | | Ahhh, nu blev jag ju jättenyfiken!!;) Haha, mejla?(a) | | Sandra353 - 24 sep 09 - 21:25- Betyg: | Men du, så där får du ju inte sluta. Nu blev jag sur och kommer inte kunna sova i natt^^
Haha naae då men bäääst är det ju <33
Och skriven av världens modigaste som vågar gå upp för det där tornet *nickar* | | idacarlsson - 24 sep 09 - 21:25- Betyg: | NÄR KOMMER NÄSTA DEL, ;o
mejla? <3 | | Joseephineh - 24 sep 09 - 21:16- Betyg: | EWELINAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!! !!!!!
bara för det, baaara för det är jag inte din kompis längre ;oo
näärå :D men aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah !!!
dååå får du baske mig ta och lägga ut en del ikväll !! ;o<333 |
|
|
|
