- Av någon konstig anledning glömmer jag jämt bort att lägga in en ny del, trots att jag loggar in här dagligen. Aja, den här delen har faktiskt varit klar i tre dagar. Jag har börjat lite grann på del tjugoåtta, ska se om jag hinner skriva något nu innan träningen, annars skriver jag efter. Förhoppningsvis.
Tack till Julia som hjälpte mig lite med sjukhusbiten, och tack till alla er som kommenterar. Det betyder. <3
Del tjugosju
- Yesterday all my troubles seemed so far away
Jag slängde på luren, tog upp väskan från golvet och sprang ut i butiken där Martin var.
”Jag måste dra” sa jag utan att stanna upp.
”Va?” Martin kollade frågande på mig. ”Men du kan ju inte bara – vänta!” Jag stannade, väntade otåligt på honom. ”Vad är det?”
”Jag måste iväg, det är väldigt viktigt” Jag började gå mot dörren igen. ”Jag kommer nog inte tillbaka mer idag, kanske inte imorgon heller, men jag tar igen det, jag lovar” Jag väntade inte på hans svar, utan gick ut och började småspringa i riktning mot sjukhuset.
Det var en jäkla tur att butiken låg i stan, vilket sjukhuset också gjorde.
Under vägen dit flög miljontals tankar genom mitt huvud; vad hade hänt? Var han allvarligt skadad? Skulle skadan ge honom några komplikationer för resten av hans liv? Varför ville han att just jag skulle komma?
Kvinnan hade sagt att läget hade varit stabilt större delen av tiden, och det betydde att läget inte hade varit stabilt under ett tag.
Tänk om läget fortfarande inte hade varit stabilt. Då skulle dem inte ha ringt mig, jag skulle fortfarande ha varit i butiken och grubblat över vad jag skulle säga till Martin. Nu hade jag fått något ännu större och allvarligare att grubbla över.
Men den största frågan var ändå vad det var som hade hänt honom.
Jag visste inte riktigt vad han jobbade med, så det kunde ha hänt honom något under tiden då han jobbade. Men det kunde lika gärna ha hänt när han var på väg hem eller hemma i hans lägenhet...
Jag stängde av tankarna de sista hundra metrarna som var kvar, och när jag väl nådde fram till receptionen började jag flåsa som en hund.
Jag hade faktiskt sprungit, och med tanke på min dåliga kondition var det inte så konstigt. Jag var faktiskt riktigt förvånad att jag ens hade orkat springa hela vägen.
Kvinnan som satt i receptionen kollade frågande på mig. ”Kan jag hjälpa er med något?” frågade hon.
”John Dansson” flämtade jag, och försökte att andas normalt.
”Åh” Kvinnan vände ner blicken i några papper. ”Han ligger här nere, gå bara rakt ner där-” Hon pekade åt en lång korridor. ”-så lång du kan komma, och så tar du dörren till höger”
Jag nickade, tackade och började gå.
Jag drog ut på stegen extra mycket – dels för att jag ville kunna andas normalt sen, dels för att nu när jag väl var här så var jag inte säker på att jag ville träffa honom. Jag var rädd. Jag visste att jag skulle bli gråtfärdig om han inte såg ut att må bra. Och jag kunde inte tro att han skulle se ut att må bra, det gjorde man inte om man låg på sjukhus.
Jag kikade försiktigt in genom springan i dörren. Det fanns två sängar där inne, men det var bara en som någon låg i.
Denna någon var John.
Han låg på rygg, med slutna ögon och såg helt... borta ut. Jag bet mig i underläppen och klev in. Dörren knarrade lite när jag drog igen den bakom mig, och det fick honom att öppna ögonen. Han vände långsamt blicken mot mig, och den uttryckslösa blicken han hade i ansiktet gjorde mig helt gråtfärdig.
”Hej...” mumlade han och vred tillbaka huvudet. Jag var framme hos honom inom loppet av två sekunder. Jag sjönk ner på knä bredvid sängen och pressade min kind mot hans hand.
”Åh...” suckade jag och knep ihop ögonen.
”Det finns en stol” sa han, fortfarande sådär långsamt. Jag höjde blicken, såg stolen som stod ett par meter ifrån sjukhussängen. Utan att släppa honom med blicken hämtade jag den, drog den så nära honom som möjligt, och så satte jag mig ner och tog hans hand i min.
John smålog. ”Du behöver inte bevaka mig, jag ska inte försvinna någonstans...” Han mumlade något kort ord efteråt, leendet försvann.
”Va?” sa jag.
Han skakade trögt på huvudet. ”Ingenting”
Efter en stunds tystnad, kunde jag inte låta bli att ställa den oundvikliga frågan: ”Vad hände?”
John rörde inte en min där han låg i sängen, och det dröjde ytterligare ett tag innan han svarade. ”Jag var på väg hem från jobbet...” Hans ögonlock hängde, det såg ut som att dem skulle slutas när som helst. ”När jag var vid Åhléns ungefär, så bara började allt... snurra. Jag kände mig jätteyr” Han gjorde en liten paus, vred lite grann på sig där han låg i sängen. Jag släppte honom inte med blicken för en sekund. ”Jag lutade mig mot en vägg, och då kändes det lite bättre. Jag tänkte, att om jag bara kunde ta mig hem så kunde jag ju lägga mig i sängen och vila resten av dagen, så kanske yrseln skulle försvinna... Så jag började gå igen. Yrseln kom tillbaka, men jag struntade... i den... och... så blev allt... bara... svart...” Han talade bara långsammare och långsammare, och när han slöt ögonen sa jag oroligt hans namn.
Plötsligt började en av maskinerna som var kopplad till honom att pipa.
Jag hade inga erfarenheter av sjukhuset och deras maskiner och apparater, men jag hade sett tillräckligt många avsnitt av Cityakuten och Grey's anatomy för att förstå att det där pipet inte var bra.
Panikslaget reste jag mig upp för att springa ut i korridoren. Jag höll nästan på att krocka med de två sjuksköterskorna som kom springandes in i sjukhussalen.
Jag stod vid dörren, kollade på när de tryckte på alla knappar som fanns och tryckte dit ännu mer sladdar på honom. När det kom två stycken till, en läkare och en sjuksköterska, klarade jag inte av att vara där inne mer, utan gick ut. Jag lutade mig mot den vita väggen, slöt ögonen och sjönk långsamt ner på golvet med ansiktet begravt i händerna.
En stund senare kom en av sjuksköterskorna ut. Hon satte sig ner på huk bredvid mig, lade en hand på min axel och kollade tröstande på mig.
Och så talade hon om att John låg i koma.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| Sansan - 2 okt 09 - 09:41 |
| jätte bra skrivet :) ! |
chulia - 27 sep 09 - 17:24- Betyg:  |
Oh. My. God.
Du hade rätt.
Jag hade missat detta.
*springa vidare till nästa del* |
| LetMeJump - 26 sep 09 - 14:18- Betyg: |
fan om du dödar john nu :(
mejla nästa (a) |
| Samme15 - 26 sep 09 - 14:14- Betyg: |
| Inte döda John nu bara annars jättebra mejla nästa :D |
| EnJulia - 26 sep 09 - 10:33- Betyg: |
LIKA BÄST SOM VANLIGT!
:DDDD <3 |
| maaliinT - 24 sep 09 - 18:23- Betyg: |
ojoj! men NEJ! han kan ju inte försvinna :'(
bra skrivet, :D mejla nästa :) |
| faktisssss - 24 sep 09 - 17:36- Betyg: |
| mejla ;p<3 |
| because - 24 sep 09 - 16:25- Betyg: |
omg neeej ;( !!
mejla nästa!! |
| saraarbast - 24 sep 09 - 13:20- Betyg: |
Men NEJ! VAD HAR DU GJORT?! NEJNEJNEJNEJNEJNEJNEJNEJ SÅ FÅR DU JU INTE GÖRA!
HAN SKA VAKNA NU PÅ DIREKTEN! GAH!
Förövrigt skriver du underbart bra och jag vill genast läsa mer, men inte om du dödar honom :( |
| WhyJustMe - 23 sep 09 - 21:40 |
| Först tänkte jag inte kommentera bara för att du håller på att döda honom. Sen tänkte jag att jag måste ju kommentera för att du ska veta att jag läst och blev mycket lessen för det du gjorde.. Så det blev en kommentar om att jag inte tänkte kommentera :S |
| the-rose - 23 sep 09 - 21:07- Betyg: |
Va!!!! så får du inte göra =o(tror jag)
Han måste bara vakna ok,,,,
(ps: du skriver helt sjukt bra & spännande) ;) |
| PsychicPlay - 23 sep 09 - 20:39- Betyg: |
MEN NEJ, HERREGUD!
inte okej, absolut inte okej!!
>:
stackars john <3 |
| JessicaKarlsson - 23 sep 09 - 20:24- Betyg: |
men åhh :( de är ju taskigt :o
meeeeeeeeeeejla! |
| WalkingTheDemon - 23 sep 09 - 19:01- Betyg: |
| Han ska vakna D: |
| gbg_95 - 23 sep 09 - 18:11 |
Okej, alltså jag vet inte varför det har blivit en vana, en dålig vana, att läsa sista meningen först, "Och så talade hon om att John låg i koma." Gissa om jag hade en stor fet smajl på ansikten när jag läste denna delen. Men självklart var det otroligt bra skrivet! <3
Men om du dödar honom, dödar jag dig, deal? |
| Pumisa - 23 sep 09 - 18:09- Betyg: |
haha jag killar Kickan2212's hotfulla kommentar xD
Men nu var du ganska taskig O:
Han ska inte ligga i koma han ska... inte göra det *intelligent* |
| kickan2212 - 23 sep 09 - 16:25- Betyg: |
Meen! :'o
Han ska vakna hur koman! annars kommer ud ligga i koma imorgon! >,<
Mejla nästa :D |
