Det löser sig Olivia [del 3] |
Efter frukosten gick jag upp till mitt rum och gick fram till cd-spelaren och la i en skiva med Sonic Syndicate och satte på hög volym - något jag fått som vana att alltdi göra när jag grät.
Jag visste att Erik klurat ut detta faktum, men han lät mig alltid gråta ifred, precis som jag ville ha det.
Jag ramlade ner i sängen och låg där och tittade in i väggen i några minuter. Jag ville gråta, så jag låg och tänkte en massa deppade tankar, innan tårarn till slut kom, och sen inte ville ge sig.
Jag lät dom rinna i närmare en halv timme innan jag äns försökte bry mig om att stoppa tårarna.
Jag reste mig upp och när skivan tystant för tredje gången kom Erik försiktigt in.
"Hej," sa han, satte sig bredvid mig och la armen om mig.
"Hej." Min röst var tjock.
"Skaru med ut och skjuta?" Han menade förståss luftpistol.
"Visst, om flaskera får vara deras huven," svarade jag trumpet.
"Bara du inte skjuter sönder streckkoden," manade han och jag kunde höra hur han flinade.
"Visst, visst," suckade jag och reste mig upp.
Vi gick ut i skogen med en Willy:s kasse full av ölburkar och med två luft pistoler.
Vi ställde upp burkarna på rad på marken, laddade pistolerna och började skjuta.
"Yeah! Du börjar ju bli riktigt bra på det här!" sa Erik och klappade mig på ryggen efter en timmes skjutande och många håliga burkar.
När vi kom hem lagade vi köttfärsås och mackaroner.
"Jag tror att vi är bäst på det här," skrattade Erik när vi väl satt mittemot varandra vid köksbordet och proppade våra munnar fulla av mackaroner och köttfärsås.
"Har du några läxor du ska göra eller?"
"Jo, jag har matten, kemi och engelska glosor."
"Jag hjälper dig."
Sen satt vi tyste resten av måltiden och tittade ut på skogen genom fönstret.
Efter att vi ställt disken i diskmaskinen satte vi oss med min matte läxa och med Green Day's album dookie på hög volym.
Men när vi kom till "She" sket sig allt och vi började sjunga med för full hals. Detta var en favorit hos både mig och Erik.
"Borde inte dom komma hem snart?" frågade Erik vid 4-tiden.
"Dom kan ju alltid ha krockat och dött?" föreslog jag hoppfullt.
"Det vill du egentligen inte," svarade Erik förebroende.
"Nä, för då kan jag ju inte tala om för dom hur mycket jag hatar dom."
"Sluta," sa Erik och började kittla mig så att jag skrek av skratt.
"Nej, nu måste jag göra lite kemi, vi har prov på fredag, prov, fattar du?" sa jag när vi hade lugnat ner oss lit.
"Och du får inte ströa!"
Erik höjde händerna och skakade på huvudet, för att visa att han inte tänkte göra något.
Jag hade hunnit läsa tre av dom tjugo sidor vi hade att läsa inför provet när telefonen rngde.
"Det är Erik," hörde jag Erik svara. Han var tyst ett tag innan han svarade:
"Okej, vi kommer på en gång!"
Han kom in i vardagrummet där jag satt i soffan.
"Vi måste till sjukhuset!"
|
|
|
|
