Det här är då bara ett smakprov på en novell eller kanske till och med bok som jag tänkt påbörja inom kort. Men först vill jag veta vad ni tycker om den, om den verkar tillräckligt intressant?
Jag kan inte lova att jag lägger ut hela här på dikta, det beror väl lite på hur seriöst jag skriver på den. Och självklart beror den största delen på vad ni tycker om den!
Så kommentera gärna :)
“Äckliga hora, rör mig inte!”
Orden river i mig, liksom skär, skapar långa rivmärken. Varför sa hon så? Jag minns hennes skrikande röst som om det vore igår och hur mycket jag än kämpar för att glömma det, så minns jag även besvikelsen i den. Besvikelsen som jag aldrig trodde att jag skulle få höra. Jag förstår så väl att jag svek henne, att jag gjorde fel, men jag kan ändå inte låta bli att varje dag försöka leta någonting som skulle kunna vara hennes fel också. Dessvärre var hon perfekt. Hon var en väluppfostrad sextonåring som alltid bad om förlåtelse först, även om hon inte ens gjort någonting. Det fanns ingenting som skulle kunna vara hennes fel, även om jag önskar det. Eller gör jag? Önskar jag att hon skulle vara skyldig? Jag vet inte. Kanske är det bara jag som inte klarar av att bära skulden helt själv.
Det är fyra månader sedan nu. Fyra månader. Det känns mer som om det vore igår, bilderna spelas upp i huvudet så detaljerat att det till och med hade kunnat hända för två minuter sedan. Det där spikraka orangefärgade håret, det som alltid låg så prydligt och mjukt nedför axlarna, det var nu i trassliga stripor. Dem där lagomt fylliga läpparna som alltid log vänligt mot alla dygnet runt, dem log inte längre. Och ögonen … Dem var gröna, nästan overkligt gröna och alltid så fyllda av kärlek, nästan overkligt stark kärlek. Men nu skrek dem. Av rädsla, besvikelse och hat. Kärleken var som bortblåst och det var första gången jag såg henne sådär hjälplös som hon var i det ögonblicket. Hennes knogar vitnade när hon kämpade för att hålla emot kniven, få den att undvika att hugga rakt in i hennes hjärta.
Hjärtat som hon en gång sa att det slog för mig, endast mig.
“Jag kommer nog alltid att älska dig, Linn.”
Så sa hon när vi satt där i soffan, framför en romantisk komedi och höll hårt i varandras händer. En vind av värme svepte igenom min kropp. Hennes fingrar flätade sig runt mina och jag kunde inte motstå att kyssa henne.
Jag anade inte då att jag redan samma kväll skulle döda min egen flickvän.
Om har du läst ända hit så: VÅGA INTE LÄMNA SIDAN UTAN ATT LÄMNA EN KOMMENTAR!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) |
saraarbast - 2 jan 10 - 00:59- Betyg:  |
Nu sitter Sara med gapande mun och ser ut som en dåre.
Och hon vill läsa mer på en gång! |
| kiww - 22 sep 09 - 20:31 |
| fortsätt! |
Expired - 22 sep 09 - 20:02- Betyg:  |
| fortsätt :D |
| hooppsan - 21 sep 09 - 21:40- Betyg: |
| fortsätt :) |
| WalkingTheDemon - 21 sep 09 - 20:57- Betyg: |
| BRA :O |
| SoGetLost - 21 sep 09 - 20:42- Betyg: |
| ohhh så späännaden:D jätte bra ju:D skulle vilja läsa mer:) |
| prickigthallon - 21 sep 09 - 18:12- Betyg: |
| Shit vad bra!! Skrivskrivskriv! |
| Qwatie - 21 sep 09 - 16:50- Betyg: |
| Otroligt bra! |
| DickensLips - 21 sep 09 - 14:26 |
| fortsätt kan nog bli något |
| xXfreaKo - 21 sep 09 - 11:51- Betyg: |
| skit bra jue! :o |
| Pumisa - 21 sep 09 - 07:32- Betyg: |
| Jättebra o: |
