Kvällen det blev du och jag |
jag brukar inte skriva noveller och detta är ett skolarbete, men läs gärna och kommentera vad du tycker om den:)
- Åh jag är så jävla taggad inför ikväll! sa jag i telefonen
- Jag med! Ska du dricka? frågar Lisa
- Ja klart! Men måste lägga på nu men vi ses sen.
- Ja hej då.
Jag lägger på telefonen.
Ja, jag ska dricka ikväll. Det måste jag annars kommer jag aldrig kunna berätta för Fredrik hur jag känner.
Fredrik går i samma klass om jag och nu har jag konstaterat att jag är förälskad i honom och nu ikväll ska han få veta det.
Jag gör mig i ordning till festen och går sedan hem till Lisa för att förfesta lite och sen går vi tillsammans till festen som är bara två kvarter bort från hennes hus.
När vi kommer fram är volymen på det högsta, som vanligt på våra fester. Vi kommer ganska sent så hela hallen är full med skor och vinterjackor, som man måste ha på sig även fast det bara är mitten av september. I och med att vi hade förfestat var jag redan lite berusad och snubblade över några skor och jackor som låg på golvet när jag skulle ta av mig min jacka. Vi fnittrar lite som man alltid gör av alkoholen. Jag öppnar min fjärde öl för kvällen och går in i huset.
Jag börjar genast spana efter Fredrik, jag tittar överallt men kan inte hitta honom. Jag frågar runt men alla jag frågar tror inte att han har kommit ännu. Jag blir ganska förtvivlad, hur ska jag nu kunna berätta hur jag känner för honom? Det är ju därför jag är här och det är därför jag dricker ju.
Precis när jag har tänkt det hör jag hur ytterdörren öppnas och in kommer Fredrik med Jocke som följe som vanligt.
Åh vad vacker han är, tänker jag.
Hans blonda hår spretar ut lite från huvudet, så där som om han egentligen inte bryr sig men man ser att han har lagt ner mycket tid på att få det perfekta ruffset. Hans ögon är sådana där som man nästan drunknar i när man möter blicken. Han har på sig den blåa skjorta som matchar hans ögon och gör att han ser så vältränad ut.
Ja han är verkligen vacker.
Jag går fram och kramar honom.
- Heeej! nästan sluddrar jag fram.
Shit jag måste vara fullare än vad jag trodde
- Hej Matilda, svarar han glatt och lyser upp.
- Dricker du? frågar jag lite försiktigt.
- Ja, vi förfestade hemma hos Jocke det är därför vi är så sena.
- Okej vad kul, svarar jag.
Vi går in i vardagsrummet. Musiken är fortfarande på maximal volym och nu strömmar en riktig ”fjortislåt” ur högtalarna, som är placerade i vartenda hörn av rummet för att ge maximalt ljud.
Vi sätter oss i en ganska gammal och sunkig soffa. Den luktar gammalt och har en svag doft av rök som jag tror att ägaren har försökt dölja med doftspray.
Vi sätter oss i soffan och smuttar på våra drickor, men vi säger inget.
Okej nu gör jag det.
Jag drar in luft i lungorna och vänder mig om mot honom och precis när jag ska få orden över mina läppar ser jag att han sitter och hånglar med Kajsa. Jag känner hur tårarna tränger fram i mina ögon.
- Faaan! skriker jag och sen halvspringer jag mot dörren.
Det går inte så bra för jag snubblar hela tiden in i en massa människor i den överfulla villan. Jag hör ett irriterat mummel bakom mig, men det struntar jag i jag vill bara ut. Jag tar varken på mig mina skor eller min jacka, utan springer ut i den iskalla kvällen klädd i endast en klänning.
Efter ett tag saktar jag ner mina steg, orkar inte springa mer. Jag styr stegen hem mot mitt hus. Jag vill bara hem till mig, till min varma och skyddande säng.
Plötsligt får jag en ilning längs ryggraden, det känns som om någon går bakom mig och stirrar på mig. Jag ökar mina steg en aning och tittar mig snabbt bakåt och får se en mansgestalt som går bara några meter bakom mig. Jag känner hur mitt hjärta slår snabbare och jag ökar på mina steg och känenr smärtan i mina fötter.
Fan att jag inte tog på mig mina skor eller min jacka för den delen det är ju svinkallt.
Den meningen hinner jag tänka innan jag får en knuff i ryggen så att jag hamnar på den iskalla asfalten. Jag känner ett tag om min axel, och mannen drar runt mig så jag ligger på rygg på marken. Nu kan jag se hans ansikte och ser att det är Lasse, ett fyllo som bor i våran lilla stad. Han är misstänkt för många våldtäkter men ingen har någonsin haft lagom mycket bevis för att kunna sätta dit honom.
Nej, inte jag också.
Jag försöker att skrika men det går inte. Jag får inte ett ända ljud över mina läppar, det är som om någon har limmat ihop dem. Jag känner hans tunga kropp mot min, han börjar slita i min klänning och trosor.
{k]Nej, det får inte hända mig, varför kan jag inte skrika?
Plötsligt känner jag hur Lasses tyngd försvinner från mig.
Är han redan klar?tänker jag och sen hör jag en välbekant röst
Fredrik!?
- Vad fan håller du på med gubbjävel?! skriker Fredrik
Lasse svarar inte utan börjar att springa, Fredrik springer efter men bara några steg, sen går han tillbaka till mig. Jag ligger fortfarande kvar på den kalla asfalten och han hjälper mig upp.
- Matilda! Hur är det?
-Jag vet inte, svarar jag och slänger mig i hans famn.
Han står och håller om mig och jag börjar gråta, både av chock och av lycka.
- Hann han göra något innan jag kom? frågar han lite försiktigt efter någon minut.
- Nej, du kom precis i rättan tid, svarar jag snyftande.
Jag börjar lugna ner mig nu och kryper sakta ur Fredriks armar. Han håller kvar i mina armar och ser allvarligt på mig.
-Är det säkert? frågar han
Jag nickar till svar, orkar inte ta orden i munnen.
- Men du har ju inga skor på dig, säger han, och ingen jacka heller.
- Nej, jag sprang iväg utan dom, svarar jag tyst.
- Men varför?
åh jag vill inte ta upp detta nu, men okej jag måste väll ta det någon gång.
- För att du satt med Kajsa, svarar jag med en klump i halsen.
Nej, börja inte gråta igen, du måste hålla det inne nu.
- Men varför kom du efter mig? frågar jag honom när han inte säger något mer.
- Just för det där med Kajsa, svarar han med låg röst. När du sprang ut och svor förstod jag allt som har hänt de senast veckorna, och att du gillar mig. Jag frågade även Lisa för att få det bekräftat. Det var därför det tog så lång tid.
Nu rodnade jag.
- Men du har fortfarande inte svarat på varför du sprang efter mig, säger jag.
- För att jag känner det samma för dig, svarar han lite generat. Det där med Kajsa var ett misstag, jag trodde verkligen inte att du tyckte det samma för mig.
Nu sken jag upp, men när jag började le kände jag hur det värkte i ena kinden. Jag kände efter på den och tittade sedan på handen, det var blod på den. Jag börjar må illa och bli yr, jag klarar verkligen inte av att se blod. När Fredrik ser min reaktion tar han snabbt tag i mig och kysser mig. Jag tittar förvånat upp på honom.
- Du såg ut att svimma och det var ända sättet att få dig att tänka på något annat snabbt, sa han innan jag han säga något.
- Ja du lyckades i alla fall.
Jag börjar att huttra. Chocken måste ha släppt, för jag känner plötsligt hur kallt det är.
- Här ta min jacka, så går vi tillbaka.
Jag tar tacksamt på mig hans jacka och vi börjar gå tillbaka under tystnad.
- Du måste anmäla det svinet, säger Fredrik plötsligt.
- Dom kommer ändå inte att tro på mig.
- Jo, jag följer med dig. Vi går dit imorgon direkt när vi vaknar.
- Vi vaknar? frågar jag och markerar verkligen på ordet vi.
- Ja? Du tror väll inte att jag låter dig sova själv efter något sånt här?
Nej det är sant du är ju underbar.
Han tar ett stadigt tag i min hand och vi fortsätter att gå mot festen. Jag känner hans värme i min kalla hand och jag vet att det kommer vara vi två ett långt tag framöver.
|
|
|
|
