del 138 |
Kapitel 138
Bill är skakig i hela kroppen. Han sätter sig upp ordentligt. Tom pratar i telefon.
- Han har vaknat. Ja. Han sitter här hos mig. Jag kan fråga.
Tom tar en kort paus.
- Bill, kan mamma få prata med dig?
Bill nickar. Tom ger honom luren.
- Hallå? piper Bill.
- Hej lilla gubben! Hur är det?
- Dåligt... jag är snurrig...
- Kom hem med direkten.
- Hem? Hem till... Loitsche?
- Ja, ni måste.
- Tom, mamma säger att vi måste åka hem till loitsche...
Tom nickar.
- Kan jag få prata med mamma? Du kan sätta dig på din plats så länge...
Bill vinglar ut. Tyvärr så vinglar han VÄLDIGT nära vägen...
- Bill! Du är på vägen! Kom hit!
Bill vinglar lite åt sidan. Han snubblar på en sten och faller framlänges, över vägen!
En bil börjar närma sig.
- BILL! skriker Tom. Men det är försent. Bilen kommer, den tväbromsar. Och den stannar, precis framför Bill.
Tom lägger på luren och springer fram till Bill. Han hjälper honom upp på benen. Inne i bilen sitter en tant och en farbror. Dom kliver ur.
- Hur gick det? Klarade hon sig?
- Ja, hon klarade sig, säger Tom. Kom nu, så sätter vi oss i bilen...
Bill stödjer sig på Tom. Han sätter honom på sitt säte i bilen.
- Nu åker vi hem, till mamma...
- Jag vill hem till pappa...
- Nej, men... Bill, du ska hem till mamma.
- Du då?
- Jag följer med
- Kan du ringa till Mira?
- Mira?
Bill suckar.
- Nej...
Han blundar.
- Sov nu, lillbrorsan. Det har varit en hård dag för dig.
Bill suckar. Och somnar.
|
|
|
|
