Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Skolan som blev en mardröm del 4

Jag kom hem och såg att dörren var låst vilket den aldrig brukade va annars.
Jag öppnade dörren och Mio kom flygandes mot mig.
Jag gick in och lämnade väskan på golvet och gick sakta in mot vardagsrummet.
De va tomt.De enda som fanns där vara några öl burkar på golvet.
Jag plockade upp dom och kände hur jag bara ville spy av den äckliga lukten.
Tillslut blev jag klar och satte mig i köket.
Om precis en timme slutar alla skolan och då blir allt som vanligt igen.
Men denna gången kanske dom har tänkt att göra på ett annat sätt istället för att kasta ägg på huset.
Jag tittade ut genom fönstret och såg att de började regna,och mina ögon lyste upp som två solar.
-Jaa,nu kanske jag slipper dom trots allt sa jag till mio som satt på golvet och tittade konstigt på mig.
Jag sprang upp på rummet och bytte kläder och gick ut och satte mig på trappan.
Jag älskar när de regnar och är helt grått ute, för då brukar inte folk vilja vara ute så då blir man ensam.
Jag blundade och njöt av regnet som slog på min kropp.
Plötsligt hörde jag några mopeder komma närmare,men jag ignorerade de.
Efter 5 minuter kände jag hur någon plötsligt tog tag i min arm.
Jag öppnade ögonen och såg Angelica och hennes kille stå där.
-Äckliga emo fitta,är de här ute du sitter och skär dig?
Jag sa inget,istället försökte jag komma in.
Killen buttade ner mig från trappen och kände hur huvudet slog ner i marken.
Allting blev svart.
Jag vakande helt förvirrad och reste mig upp,armen kändes helt förlamad och blod rann ner från mitt huvud.
Jag gick in och la mig i soffan och somnade djupt och skönt.
-Hallå hör du mig, sa mamma som stod vid soffan med telefonen i handen.
Jag öppnade ögonen och tittade på henne.
-Vad har hänt??
Jag blundade bara och svarade inte
-Hallå,kan du svara mig? jag ringer till sjukhuset nu så vi får köra dig direkt dit.
Jag lyssnade inte, och jag hörde inte resten av vad hon sa heller.
De var inte viktigt för mig.
Nästa gång jag öppnade ögonen låg jag i en sjukhus säng.
Minst 5 personer stod runt mig och stirrade på mig.
-Hon kan gå till skolan imorgon men måste ta de försiktigt sa en gubbe med vita kläder.
Jag reste mig upp och gick med mamma sakta till bilen.
Hon sa ingenting och de var jag väldigt glad för.
När vi kom hem gick jag upp på rummet och satte snabbt på datorn.
Kände nästan på mig att bilder skulle ligga ute på bilddagboken nu.
Och såklart hade jag rätt.
”Emo självmord” stod de under bilden.
Och 10 kommentarer hade den fått också.
Jag stängde snabbt ner sidan och började skriva på mitt block.
”döden” skrev jag längst upp.
”Förlåt mamma och pappa för att jag inte kommer leva länge till”
Jag kollade på alla orden i minst 5 minuter och plockade undan blocket.
Döden skulle inte bli min väg ut.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
xThisIsMex
20 sep 09 - 12:16
(Har blivit läst 107 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord