Så föds en ängel *one shot* |
Solen gick ner bakom kullen och mörkret kom smygandes. Luften var sval och kval. Det var lite fuktigt på gräset och i luften. Månen letade sin väg upp på himmelen. Även några stjärnor kom också fram. Världen lystes upp med hjälp av månen och hela världen fick färg.
På en filt i gräset låg en femtonårig tjej och tittade upp på himmelen. Hon tänkte inte på något utan bara var. Hon rensade sina tankar och lugnade ner sig. Det hade varit en tuff vecka för henne och hon behövde få vara själv. Hon klarade inte längre av stress för det hade blivit alldeles för mycket av det på sista tiden.
Det kom en vindpust o h tjejens kropp kyldes ner. Hon drog filten hon hade om sig närmare. Hon hade inte på sig så mycket kläder eftersom det hade varit väldigt varmt på dagen. Hennes glänsande bruna hår blåste i ansiktet och hon tog lätt bort det. Hon blundade med ögonen för att kunna slappna av helt.
Bredvid tjejen låg en liten vit hårig dvärg hund. Den hade somnat och låg och snarkade. Den rullade runt och sparkade till tjejen då och då. Hundens hår kryllade sig tack vare all fukta i luften.
Tjejen reste sig plötsligt upp. Hon ställde sig med armarna utåt och huvudet uppåt. Hon lät all hennes energi åka ut ur henne för att sedan komma tillbaka dubbelt så stark. Hon föll ner på sina knän och satt så i några minuter.
Till sist reste hon sig upp och packade ihop sina saker. Hon väckte hunden och började gå hemåt. Hon nynnade på en melodi medan hon lugnt och sakta gick på grusvägen som ledde till hennes hus.
Hon bodde i ett hus i utkanten av staden. Hennes familj gillade avskildheten. De pratade helt enkelt inte med folk från staden utan höll sig för sig själva. De gillade inte när folk var nyfikna.
Tjejen gick in på tomten och tog ett sista andetag innan hon gick in i huset. Försiktigt försökte hon stänga dörren utan att väcka de andra som sov. Hon smög sig fram till sitt rum men hon stötte emot en vas som trillade i golvet. Hon suckade stort. Det var kört.
”Ciara Malony Stewart! Var har du varit vid den här tiden?”
Tjejen vände sig om och såg sin mamma stå där. Hon hade ilska i sina ögon och hon stod med armarna i kors. Hennes mun hade blivit till ett långt tunt streck. Om man tittade riktigt noga kunde man se rök komma ut ur öronen på henne.
”Jag var bara ute”, sa tjejen.
”Du vet om att du inte får gå ut nu när du är sjuk. In på ditt rum nu genast.”
Tjejen som vi nu fått reda på att hennes namn är Ciara gick in på sitt rum och satte sig vid fönstret. Hon tittade upp på stjärnorna. Hon var sjuk, dödlogt sjuk. Hon hade cancer som inte gick att bota. Hon hade haft sjukdomen i några månader och kunde dö i vilken sekund som helst. Egentligen borde hon vara på sjukhuset men hennes föräldrar ville istället ha henne hemma.
Allt som Ciara ville var att få leva sitt liv fullt ut utan att behöva vara rädd för att dö. Hon ville få den där chansen till att få uppleva sina drömmar. Det kändes hemskt för henne att veta att hon vilken sekund som helst skulle kunna dö utan att ha uppnått någonting.
En enda ensam tår lämnade Ciaras öga och föll nerför hennes kind. Hon torkade snabbt bort den utan att ta bort den utan att släppa blicken från den stjärnklara himmelen. Hon undrade om hon skulle bli en stjärna också när hon dör. Hon hade hört och trott ända sedan hon var liten att när en stjärna föds så dör någon och varje gång en stjärna slocknade så föddes en ny person. Hon visste att det egentligen inte var sant men det var bättre att tro på det än ingenting alls. Hon ville tro på ett liv, ett bättre liv, efter detta.
En hand på axeln fick henne att hoppa till. Hon vände på huvudet och såg sin mamma och vände sen tillbaka huvudet mot fönstret.
”Jag är ledsen, gumman, men jag är bara orolig för dig”, sa hennes mamma och kramade om Ciara bakifrån. ”Du är mitt enda barn och jag älskar dig över allt annat.”
”Jag älskar dig också, mamma”, sa Ciara och kramade om sin mamma.
”Gå och lägg dig nu, älskling, vi ses imorgon”, sa hennes mamma och gick fram till dörren. ”God natt, sov gott, sötnos.”
”God natt”, sa Ciara och såg sin mamma stänga dörren.
Ciara satt och tittade på himmelen en stund innan hon gick och la sig i sin säng. Hon kröp ner under täcket och la det över huvudet. En stor tyngd slängde sig ner vid fötterna. Det betydde att hennes hund också var trött och ville sova. Ciara drog ner täcket lite och kramade om gosedjuret hon fått när hon föddes. Ända sedan hon blivit sjuk hade den varit hennes största tröst. Den påminde henne om när hon var liten, frisk och lycklig.
”God natt, Cookie”, sa Ciara och släckte lampan.
Rummet föll i ett tätt mörker. Ciara tog ett hårdare grepp om sitt gosedjur och tog ett djupt andetag. Hon blundade och föll sakta in i en djup sömn.
Den natten föddes en stjärna. En underbar femtonåring somnade in den natten. Hon fick sin chans att åka upp i himmelen och vara med Gud. Sov gott, Ciara Malony Stewart.
|
|
|
|
