Your Guardian Angel - 26 |
- Jag ba "Det kommer inte dröja! :D" men vad är det som precis har hänt? Jo, det tog ungefär en vecka innan jag fick in den här delen. *skaka på huvudet åt mig själv*
Jag ska i alla fall möblera om i mitt rum nu, sen får vi se om jag orkar skriva på del tjugosju ikväll... Hehe. Glöm inte att kommentera, så kanske nästa del kommer snabbare? ;) (haha, okej, skulle inte tro det men kan ju alltid försöka xD)
Och ja, jag vet att de senaste delarna har varit väldigt korta, men... Hehe.
Del tjugosex
- You're my only hope
På torsdagsmorgonen när jag vaknade var John redan borta. Jag hittade en lapp i köket, där det stod att han inte hade velat väcka mig, men att han skulle höra av sig.
Och så hade han skrivit älskar dig.
Jag satt och läste det där korta meddelandet om och om igen, blev lika glad varje gång.
Jag undrade när han skulle höra av sig, hoppades att det inte skulle dröja tre dagar innan som det hade gjort sist.
Tänk om vi skulle flytta ihop? John och jag, bo tillsammans. Jag skulle inte behöva sakna honom som jag gjorde nu, jag skulle få somna och vakna upp i hans famn varje kväll och morgon, äta med honom varje dag, röra vid honom och prata med honom mer än vad som var hälsosamt för mig.
Han skulle jämt finnas där.
Men så slog det mig – vi hade inte ens varit ett par i en vecka. Om vi ens var ett par?
Jag skulle inte kunna fråga honom om han ville flytta ihop redan, han skulle ju tro att jag var knäpp eller något. Jag menar, Linus och jag hade inte bott tillsammans, det hade dröjt ett och ett halvt år innan vi ens förlovat oss... Å andra sidan, jag kanske var knäpp? För jag trodde inte direkt att John tänkte i dem här banorna redan. För honom var jag nog bara en förälskelse än.
Trots att han hade skrivit älskar dig.
John betydde mer för mig, mycket mer. Han förstod mig bättre än vad någon annan gjorde, och han var förstående. Han lyssnade när man pratade, lade det på minnet och tog det på allvar. Han sa alltid rätt saker, gjorde aldrig bort sig... Han var perfekt.
Dessutom så var han en ruskigt bra kyssare.
Jag reste på mig, gick in i badrummet för att duscha. Jag behövde inte vara på jobbet förrän om tre timmar, så jag hade god tid på mig.
Jag ringde Karin efter duschen, och efter att ha pratat om allt möjligt ett bra tag berättade hon att Robert och hon hade förlovat sig.
”Men gud, grattis!” sa jag, och rätade på mig i sängen.
”Tack” sa hon, och jag kunde se framför mig hur hon log. ”Vill du veta hur han friade?”
Jag skrattade. ”Dum fråga!” sa jag.
”Vi satt på kinarestaurangen i stan, du vet... Sen, rätt som det var, bara-” Hon gav ifrån sig ett högt pip, och jag hoppade till.
”Lugna ner dig, Karin” sa jag med ett skratt. ”Och fortsätt”
”Han bara reste på sig, och jag fattade ju ingenting liksom, och så bara gick han ner på knä och frågade! Jag började tjuta, Maja! Och alla inne på restaurangen bara började klappa händerna, och jag bara satt där och tjöt och nickade, om och om igen!”
”Åh, så romantiskt!” suckade jag. ”Jag är verkligen glad för din skull, Karin”
”Jag vet” sa hon, och jag kunde höra hur hon snyftade till. ”Nej men gud, nu börjar jag gråta igen!” Jag hörde svagt hur en dörr smällde igen i bakgrunden. ”Och nu kommer Robert hem också...”
”Vi kanske ska lägga på då?” sa jag, som nyss hade kollat på klockan och konstaterat att den hade börjat gå väldigt fort. ”Jag måste ändå göra mig i ordning, ska jobba”
”Okej, men vi ses någon dag?”
Jag nickade för mig själv. ”Det är klart”
Vi sa hej då, och jag lade på luren. Jag hoppade upp från sängen för andra gången den här dagen och gick fram till garderoben för att välja kläder. Det såg ut att vara ganska kallt, så jag drog fram ett par jeans och en långärmad tröja. Håret var nästan helt torrt, men jag använde hårtorken till det sista och satte upp det i en tofs sen.
Jag slet upp kunddörren och klev in i butiken. Efter att ha kontrollerat att ingen var där, sa jag lite halvhögt: ”Ursäkta att jag är sen, men jag-” Martin dök upp bakom ett klädställ. Han kom fram så plötsligt att jag ryckte till. ”Martin...?” sa jag oförstående.
”Ja?” Han hängde upp byxorna som han höll i, och började gå mot kassan. Jag stod kvar där jag stod, och bara kollade på honom.
Jag hade inte förväntat mig att han skulle vara frisk, och jag hade definitivt inte trott att han skulle jobba idag. Jag och Jasmine jobbade vanligtvis själva på torsdagar (visserligen kunde han hoppa in någon gång ibland, men då brukade han alltid säga till innan), och jag hade antagit att vi skulle göra det idag också eftersom att jag inte hade hört något från Martin.
”Eh... vart är Jasmine?” lyckades jag klämma fram.
”Hon ringde och sjukanmälde sig” förklarade han. ”Så jag hoppade in. Hm, jag hoppas att det inte är jag som har smittat henne...” Martin pratade på, men jag lyssnade inte längre.
Istället fick jag igenom i huvudet vad jag skulle säga om han fick för sig att bjuda ut mig igen.
Jag kunde ju inte säga nej för att jag hade en pojkvän. Det skulle låta så konstigt, det hade gått ungefär en vecka sedan han avbokade vår dejt och under den veckan hade jag hunnit skaffa pojkvän. Nej, det kunde jag inte säga.
Och jag kunde inte fejka att jag var sjuk heller, för då skulle han ju bara bjuda ut mig igen förr eller senare.
”...frisk redan igår, men valde att stanna hemma en dag extra” Han tystnade, och jag nickade trots att jag inte hade en aning om vad han hade pratat om.
”Jag ska bara gå och ta av mig” mumlade jag och slank förbi honom, in i personalrummet.
Jag satte mig ner på en av stolarna utan att dra av mig jackan och begravde ansiktet i händerna.
Jag var tvungen att ha en riktigt bra ursäkt till att inte kunna gå ut med Martin. Inte bara någon lögn som gällde för den här gången, utan en som skulle gälla för en ganska lång tid.
Till exempel att jag hade en pojkvän.
Men jag ville inte säga det till Martin, det skulle kännas så taskigt. Han kanske skulle lista ut varför jag hade tackat ja till hans förfrågan (den biten om att komma över Linus...), och det skulle bara bli pinsamt om han skulle få för sig att konfrontera mig om det.
Men vad skulle jag säga då? Jag kom inte på något annat.
Plötsligt började telefonen ringa. Den gälla signalen fick mig att hoppa till, men jag reste på mig och gick fram till den.
”Phe23?”
Det var tyst en liten stund, innan en kvinna sa: ”Är det Maja?”
”Öh, ja?” sa jag. Jag kände inte igen rösten. ”Vem är det?”
”Jag ringer från sjukhuset, och det skulle vara bra om du kunde komma hit” svarade hon, totalignorerade mig fråga om vem hon var.
”Varför...?” frågade jag förvånat.
”En anhörig till dig har råkat ut för en olycka” Mitt hjärta slutade slå. (eller, det kändes i alla fall som det) Jag reste på mig, telefonluren var tryckt mot örat men hotade att glida ur mina svettiga händer.
Jag visste inte ens vem det gällde, men jag kunde inte låta bli att reagera som jag gjorde. Jag skulle inte klara av en till begravning av någon som jag älskade. Tårarna hotade att komma fram, och jag kände att om jag skulle försöka prata skulle rösten spricka, och jag skulle brista ut i gråt. ”Läget är stabilt” skyndade sig kvinnan att säga. ”Det har det varit större delen av tiden, så du behöver inte vara orolig. Han ville bara att du skulle komma hit”
Jag satte mig ner igen, drog en darrig hand genom håret. ”Men... vem gäller det?” frågade jag med skakig röst. Jag kunde bara komma på en 'han' som skulle ringa mig, om han inte mådde bra, och det var min pappa.
”John Dansson”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Heartagram94 - 25 sep 09 - 19:03- Betyg:  | | ja trodde du mena att john dansson va hennes pappa först jaba: WTF?O_O | | Samme15 - 22 sep 09 - 18:02- Betyg: | | Asabra :D mejla nästa :P | | WhyJustMe - 21 sep 09 - 23:01 | | Nej nej nej nej nej, och nu fan kommer nästan tårarna. John får inte vara sjuk eller skadad för då dör jag eller nått!! | | JessicaKarlsson - 21 sep 09 - 17:48- Betyg: | men ååh :(( tur att de är stabilt iaf ;o
mejlllaaa :D | | sviken_1 - 21 sep 09 - 08:26 | MEN NEJ!
gah, bra bra iaf | | maaliinT - 20 sep 09 - 20:35- Betyg: | | nej, inte dö inte dö. bra skriver :D mejla! | | Pumisa - 20 sep 09 - 17:52 | Herregud inte John!!!!
Han får inte dö .___. | | Sansan - 20 sep 09 - 14:19 | nej o nej o nej ! ÅH så spännande ! :)
Du skriver bra, mycket känslor och med spänning :D ! Skit bra tjejen
fortsätt så :) Mejla nästa :D | | because - 20 sep 09 - 01:11- Betyg: | neeeej ;( det får inte hända ngt med honom :O
mejla nästa :D | | kickan2212 - 19 sep 09 - 22:36- Betyg: | Neeej! O_o
Tur för dig att läger är stabilt iaf! >,<
Mejla nästa (; | | WalkingTheDemon - 19 sep 09 - 22:00- Betyg: | | Meh D: | | saraarbast - 19 sep 09 - 21:46- Betyg: | Nejnejnejnejnej!!!!
._. | | the-rose - 19 sep 09 - 18:33- Betyg: | Neeej det här är inte sant =((
Varför??
men annars skriver du helt superbraaa ;) | | gbg_95 - 19 sep 09 - 15:49 | Om det inte stod att han var stabil så vet jag fan inte vad jag skulle ha gjort, Linus och sedan han? Men som tur var kommer han inte dö (?)
Men, otroligt bra skrivet, och de två borde flytta ihop ;) | | faktisssss - 19 sep 09 - 15:48- Betyg: | om han dör slutar jag läsa -.-
mejla! | | purs_08 - 19 sep 09 - 15:11- Betyg: | | han får inte DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ då börjar jag lipa...nej nu måste jag springa och snyta mig men du skriver underbart <3 :D | | chulia - 19 sep 09 - 15:04- Betyg: | ååååhååå, så bra :O :)
Haha för mig dröjde det ju då inte alls länge i och med att jag läste del 25 för någon timme sen, xD så bra jobbat!
Men eeh... jag har faktikst ingen koll på vad jag borde säga.
Men massa massa massa bra var det och jag vet att mina kommentarer är osammanhängande, flummiga och kanske inte särskilt roliga, men det är faktiskt lite sån jag blir efter att ha läst en del av den här berättelsen. Så allting är ditt fel, Malin. Bara ditt fel.
Så det så. :) |
|
|
|
