(M/M) joel och nathan del 3 (before) |
eftersom ni var några stycken som ville läsa mer om joel och nathan, och eftersom jag tycker det är kul att skriva om dom, så kommer en till oneshot här ;) den är lite kortare än dom andra men kommentera gärna och säg vad ni tycker :)
Jag vet allvarligt inte hur jag ska klara mig. Ibland tror jag fortfarande att det är ett sjukt skämt och att du ska komma tillbaka till mig. Men det gör du inte.
Dina föräldrar har ringt, tänk, din mamma ringde frivilligt till mig. Hon sa att om jag ville fick jag komma dit och kolla på ditt rum ifall det var någonting jag ville ha, som minne. Som om jag skulle behöva någon sak för att minnas dig! Jag skulle inte behöva ha någon av dina tröjor för att minnas din doft, jag skulle inte behöva någon av dina skivor för att komma ihåg vilken musik du gillat, jag skulle inte behöva ett kort på dig för att minnas hur du såg ut. Men jag kanske borde gå dit ändå. Bara för att kolla. Bara för att låtsas att jag är på väg hem till dig och att du ska vänta på mig där, att du ska öppna dörren för mig och krama mig. Jag kan låtsas tills jag öppnar din dörr och du inte är där.
Jag vet inte om det är dumt att tänka tillbaks på vår tid tillsammans. Medans jag tänker på det är jag faktiskt glad, men efteråt plågas jag, varje gång. Men jag minns ändå. Alla våra stunder, både bra och dåliga.
Det var ännu en vanlig skoldag och vi hade idrott. Inte direkt mitt favoritämne men det var faktiskt ganska okej idag. Vi hade styrka. Jag var faktiskt ganska bra, tills jag flämtande föll ihop på golvet och väste efter vatten vill säga.
”Kom igen nu, 20 armhävningar till bara”, flinade Nathan bredvid mig samtidigt som han fortsatte häva sig upp och ner.
”Vatten”, väste jag igen och såg på Nathan för att försöka få lite medlidande.
Så tystnade musiken vilket betydde att man skulle vila tills musiken började igen, och då var det dags att plågas med situps istället. Nathan flinade mot mig igen och la sig på mage.
”Man kan klara sig utan vatten i 10 dagar”, sa han lite retsamt.
Jag försökte sparka till honom lite löst där jag låg men nådde inte ens fram.
”Du är väldigt dum nu”, sa jag och plutade med underläppen.
”Jag vet att du kan klara 20 situps i alla fall. Annars kan du ju alltid gå bort till tjejerna där?” Han nickade mot några tjejer i vår klass som stog vid ena kortsidan av gympasalen och hoppade hopprep istället för att vara med på styrkestationerna.
”Skitkul, bara för att du är typ.. megastark och megauthållig och..”
”Megahet?” frågade Nathan med höjda ögonbryn innan han skrattade lite. ”Nej fölåt, vad sägs om att om du klarar 20 situps så får du 20 pussar sen?”
Det erbjudandet kunde jag ju inte motstå så när musiken satte igång igen la jag mig på rygg, drog upp knäna lite och började möta benen med magen.
”Alltså vad är det här för musik, spice girls?” flinade Nathan som med lätthet gjorde sina situps.
Jag skrattade och lyssnade på dom skrikiga tjejerna som lät som om dom skulle ha superblonderat hår, tugga rosa tuggummi och klä sig i minikjol.
”Antagligen, eller något ännu värre.”
Det gick faktiskt förvånansvärt bra med situpsen även om min puls slog ganska snabbt. Jag hade aldrig behövt träna. Jag kunde äta massor utan att det syntes någonting på min kropp, vilket ju var skönt. Och medans vi fortsatte med våra situps fortsatte tjejerna skrika ur högtalarna.
”Men gud! Det är allvarligt det värsta jag hört! Jag tror dom har letat på den fjortigaste tjejen i hela världen till den där gruppen, sen har dom klonat henne! Så att det är 5 stycken världens fjortigaste tjej!”
Jag skrattade så det gjorde ont i magen.
”Det måste vara så!” sa jag och sjönk ner på mattan igen när jag klarat den 20:e situpsen.
Lektionen var slut och vi började gå mot omklädningsrummen. Jag bet mig i läppen när jag såg i ögonvrån hur Justin kom en bit bakom oss. Han gick inte i vår klass men i gympan och matten var vi dubbelklass och synd nog så gick Justin i just den klassen. Även om han ju sagt taskiga saker till mig så var han ändå värst mot Nathan.
Jag gillade inte att duscha med dom andra killarna. Jag såg inte på dom, men dom såg på mig. Som om dom var rädda att jag skulle hoppa på dom och sätta på dom mot väggen. Så himla heta var dom faktiskt inte. Jag tittade på Nathan och ingen annan. Men det verkade inte dom förstå så jag klädde med flit av mig extra långsamt så att dom flesta skulle hinna duscha innan mig. Det hördes som vanligt högljudda röster från duschen och ett och annat skrik när någon tyckte det var jätte kul att spruta ner någon annan med iskallt vatten.
Precis när jag la ner mina svarta shorts i väskan kom Nathan ut ur duschen med handduken runt höfterna.
”Tror du man blir relegerad från skolan om man dränker någon i duschen?” frågade han sammanbitet.
”Justin?”
Han nickade och tog fram sina kalsonger.
”Hur fan kan han ens tro att jag skulle se på honom? Om han och jag var dom enda killarna på jorden skulle jag ändå inte ens peta på honom!”
Jag bet mig i läppen och la handen på hans axel.
”Skit i den där idioten.”
”Men sluta tafsa på varandra här inne, vi vill inte se!” klagade nyss nämnda idiot.
Nyss nämnda idiot var ganska så lång, längre än mig, och hade brunt spretigt hår. Ögonen var bruna även om det skulle ha varit mer passande med svarta. Och han flinade konstant.
Jag vände mig snabbt om mot honom.
”Håll käften och sköt ditt.” Jag blev lite förvånad själv. Jag brukade oftast ignorera Justin. Men nu när han gjort Nathan upprörd kunde jag inte bara vara tyst.
”Men vad gulligt, bögJoel försvarar sin pojkvän” flinade han hånfullt och några av dom andra killarna skrattade. Och dom som inte gjorde det låtsades istället vara väldigt upptagna av något annat. Jag suckade och drog av mig t-shirten för att sen ta upp min handduk.
”Väntar du på mig?” frågade jag Nathan som såg allt annat än glad ut. Jag hatade hur Justin kunde få Nathans glada humör att försvinna så snabbt. Han nickade och började klä på sig.
När jag låtit vattnet rinna en stund över min kropp tog jag upp tvålflaskan och började snabbt tvåla in mig, det var skönt att bli av med svettlukten från gympan. Även om hela gympasalen, plus omklädningsrummen alltid luktade svett. Lukten måste sitta fast i väggarna på något sätt. Jag drog händerna genom håret men stannade upp i rörelsen när jag hörde två välbekanta röster från omklädningsrummet.
”Vad ska du göra? Slå ner mig?”
”Nej det behöver inte gå så långt om du bara lägger av någon jävla gång. Och du borde inte stå så nära, du kan ju bli smittad av mina gaybaciller!”
Jag skyndade mig att skölja ur schampoot men när jag kom ut i omklädningsrummet var Nathan borta. Jag såg snabbt mot den skyldiga personen.
”Vad gjorde du?” frågade jag och slet åt mig min tröja för att snabbt dra på den.
”Jag gjorde inget, det var din pojkvän som drog iväg som en feg liten tjej.”
Jag orkade inte lyssna mer och när jag tagit på mig kläderna och dragit igen väskan skyndade jag mig ut från omklädningsrummet för att leta på Nathan. Jag hoppades att han inte hunnit dra hem. Men efter att ha kollat bakom gympasalen, inne på skolan vid skåpen, vid cykelställena och vid matsalen började jag tro att han faktiskt hade det. Jag gjorde ett sista försök och kollade bakom skolan och där var han faktiskt. Han satt lutad med ryggen mot tegelväggen.
”Vad hände?” frågade jag och satt mig ner bredvid honom.
”Han säger massa skit. Men jag kommer snart inte kunna låta bli att slå honom”, sa han och suckade tungt.
”Och om du gör det..”
”Så skulle det vara jag som blev avstängd”, avslutade Nathan meningen.
För det var så det skulle bli. Rektorn skulle inte bry sig i något ”Men han sa..”. Tydligen får man säga vad man vill så länge man inte använder knytnävarna.
”Han är som en jävla mygga. Man kan ignorera honom ett tag men till slut blir det där surrande för mycket, och efter ett tag sätter han sig till och med på en, och varje gång man försöker få bort honom så är han snabbare eller hittar någon liten väg för att komma undan. Och så fortsätter det där surrandet”, sa han och suckade igen.
”Vi behöver alltså fixa en flugsmälla”, sa jag lugnt.
Då kunde inte Nathan hålla sig utan började skratta.
”Jaa en elektrisk!”
Jag la armen om honom och kramade honom.
”Han måste väl tröttna någon gång”, sa jag och strök honom lite över ryggen.
Nathan nickade och la sin arm om mina axlar och vände mig mot sig.
”Jaa han borde det”, sa han och strök mig sen över kinden. ”Ledsen att jag drog så där. Men jag hade slagit honom annars.”
Jag nickade.
”Jag vet, det gör inget.”
Nathan log lite och såg på mig.
”Du klarade väl dom där situpsen va?”
Jag flinade och nickade.
”Jaa det gjorde jag.”
Han lutade sig sen mot mig och lät sina läppar tryckas mot mina. Det var så underbart. Våra läppar rörde vid varandra, precis som mina händer rörde sig över Nathans rygg. Hans ena hand smekte mig vid nacken och den andra hade letat sig in under min tröja. Jag märkte hur min andning ökat lite och jag drog honom närmare mig, kysste honom hungrigt. Nathan kysste mig tillbaks och lutade sig ännu mer mot mig tills jag låg på rygg i gräset med honom över mig. Han såg ner på mig och log.
”Tack för att du försvarade mig.”
Jag flinade lite och lät händerna smeka över hans rygg innanför tröjan.
”Jag var kanske inte så skräckinjagande.”
”Nej men det var sexigt”, mumlade han och nafsade tag i min läpp samtidigt som han lät ena handen leta sig ner mellan oss, alldeles vid insidan av mitt lår. Jag kände pulsen öka och drog ner honom ännu närmare mig. Just då hade jag inte en tanke på att vi var alldeles bakom skolan.
Hans hand fortsatte lite högre upp och fick mig att stöna till. Han såg på mig med glansiga ögon och slöt dom sen och kysste mig häftigt. Jag kunde nästan känna vartenda hårstrå på kroppen resa sig och jag la mjukt händerna på mot hans rumpa. Nathans andhämtning hade också ökat och det var konstigt att det inte sprakade om oss.
Några röster fick dock både mig och Nathan att fort släppa varandra och se upp. En bit bort stog ett gäng fjortistjejer och råglodde på oss. Jag vet inte vilka som såg mest chockade ut, vi eller dom. Nathan var den som först bröt tystnaden.
”Hej hej!” flinade han och vinkade för att sen resa sig upp och borsta bort lite gräs från byxorna. Jag såg ändå att han var lite röd om kinderna och förstog att han tyckte det här var lika pinsamt som jag. Tjejerna fortsatte se mot oss och några fnissade till. Men eftersom ingen av dom vågade säga någonting började dom efter en stund att gå igen. Men dom vände sig om både en och två gånger för att se på oss. Jag reste snabbt på mig och drog handen genom håret.
”Okej det där var lite udda.”
”Väldigt”, flinade Nathan och tog sen mjukt tag i min hand.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | chicada - 19 sep 09 - 19:06 | Skrattade högt åt slutet, jag kan liksom se fjortisarna
framför mej när dom står där och ser helt chockade utXD
JätteSuperSkitBra! | WalkingTheDemon - 18 sep 09 - 19:29- Betyg:  | | i like <: | | SoGetLost - 18 sep 09 - 14:55 | | skit gulligt är det verkligen:D:D:D::D älskar älskar den:D tycker du ska skjuta bort slutet 100 år:D | | NeMriA - 17 sep 09 - 21:35 | | ALLTSÅ. det här är så gulligt. *får sötdamp* |
|
|
|
