[BxB] Vita Änglavingar [Del 4] |
Nästan ingen verkar gilla min novell, eller vad man ni ska kalla den. Snälla kommentera annars vet jag ju inte vad ni tycker ;___;
Kapitel: 4
Det var den tjugonde och fyra dagar kvar till jul. Mer och mer folk hade börjat rusa omkring och pratat ivrigt och glatt med varandra. Saksu gick förbi tre killar när han skulle till biblioteket.
- Vad önskar ni er? Ni har väl skickat breven till era föräldrar.
- Jag önskar mig en ny mobil.
- Det är klart vi har gjort har inte du det eller.
- Självklart har jag det.
Saksu kände hur det stack till i bröstet när han hörde vad de sade. Han knöt nävarna och sade tyst för sig själv.
- Jag bryr mig inte, jag bryr mig inte.
En leende ansikte dök upp framför honom, bara några centimeter ifrån. Han tog ett snabbt steg bakåt av ren reflex, men stannade till då han såg vem det var.
- Vad bryr du dig inte om?
Sade den andre nyfiket och tittade på Saksu. Han vände bara bort huvudet och mumlade.
- Inget.
Killen gav sig och började gå bredvid honom istället. Saksu tittade på hans överdrivet lyckliga leende.
- Ska du också till biblioteket eller?
Killen tittade glatt på honom och svarade.
- Nej tänkte bara följa med dig.
Saksu suckade men sade ingenting. När de var framme gick Saksu till en bokhylla med böcker och försökte hitta någonting intressant. Killen ställde sig bredvid honom och tittade rakt in i hans ögon. Och självklart kunde inte Saksu koncentrera sig då. Han vände sig om och skulle precis till att säga någonting när killen kysste honom. Han hann inte protestera förens den andre backade undan igen.
- Va.. Vad gör du? Utbrast han chockerat.
Killen log och svarade.
- Gav dig en kyss. Du såg så deppig ut.
Saksu kunde inte svara, kunde inte säga mer – vad fan kunde han säga egentligen? Han bara vände sig om och gick. Den andre följde såklart efter. Saksu tittade inte på honom utan sade bara kort över axeln:
- Följ inte efter mig.
Den andre stannade. Saksu stannade också och vände sig om. Det var högst ovanligt att han gjorde som Saksu sa. Inte för att Saksu riktigt sagt åt honom att låta honom vara, men han hade ändå gett honom små hintar om det. Killen tittade på honom helt neutralt på honom, någonting som var ovanligt för hans ständigt leende person. Saksu tittade både förvånat och nästan lite sorgset på honom, men vände sig om och började gå igen. Han gick till sovsalen för att tänka, för att tänka ifred.
|
| Kommentarer | | cesaife - 17 sep 09 - 21:21 | Du säger Saksu rätt ofta tycker jag.
jag är rätt dålig på förklara men skriv till exempel:
Jag suckade men sade ingenting.
När vi var framme gick jag till en bokhylla med böcker
och försökte hitta någonting intressant. Killen ställde
sig bredvid mig och tittade rakt in i mina ögon.
Och självklart kunde inte jag koncentrera mig då.
de är en liten skillnad, skriv in: jag,vi,min, osv istället
så blir den så mkt bättre, hoppas du fatta eller nått.
och läs andras m/m noveller och kolla hur dom skriver. ;P |
|
|
|
