Hejsan :)
jag är ledsen att et tagit så lång tid men jag har faktist inte hunnit,
har vart mycktet med skolan och har inte haft tillgång till internett
snälla, mörda mig inte^^ läs gärna och glöm inte att komentera.
ps. ni MÅSTE skriva mejla mig om ni vill jag ska mejla när nästa kommer, spelar ingen roll om ni redan har gjort det
ni måste ändå göra det igen i så fall
Ljus lyste från huset och kastade stora skuggor på gräsmattan när vi tillsist var framme. Jag såg hur en skugga rörde sig där inne och det kunde bara betyda att morsan var hemma. Jag stirrade skräckslaget på det hus som varit mitt hem i 17 år och önskade att jag aldrig fötts.
”Jag följer med dig in”, sa Tobbe beslutsamt.
”Jag med.” Jonas la en arm på min axel.
”Nej, det behövs inte, jag klarar mig”, svarade jag och försökte låta min röst så stadig som möjligt.
”Var inte löjlig, klart vi följer med dig.” Jag stirrade på Jonas pappa.
”Tack”, viskade jag och klev långsamt ut ur bilen.
VI gick gemensamt fram till min ytterdörr. Jag tog ett djupt andetag och klev in i hallen.
”Vad fan har du varit!” Morsans röst lät ursinnig och hennes skor smällde mot parketten när hennes steg närmade sig. Hon stannade tvärt när hon såg att jag inte var ensam och ett konstigt uttryck flög över hennes ansikte, besvikelse över att jag inte var ensam? Hon ändrade genast tonfall.
”Jag har varit så orolig för dig, du får inte vara ute utan att ringa mig först”, utbrast hon och sprang fram för att krama mig. Hennes omfamning var hård.
”Dumma lilla flicka, du vet vad som väntar.” Hennes viskning nådde inte de andras öron.
Självklart visste jag vad som skulle hända, självklart visste jag att jag inte var säker. Jag visste att även om dom var här du så skulle jag inte komma undan.
Hon släppte mig och kollade med låsas oro på mig.
”Men stå inte där, kom in jag skulle precis göra lite kaffe, vill ni ha? Eller kanske te?” Hon viftade med handen och pratade med en sådan där övertrevligt röst. Tillsammans gick vi in i vardagsrummet och slog oss ner i soffan och de två fåtöljerna som stod mitt emot. Plötsligt klämtade den stora klockan, som hängde på väggen, tolv och jag ryckte till av det plötsliga ljudet. Efter några minuter kom morsan in 5 koppar och en termos med varmt vatten.
Jag kollade på medans hon hällde upp och tog sedan en tepåse. De andra gjorde lika dant och sedan väntade vi i tystnad tills det var färdigt.
”Så, kan du inte berätta varför du kom så sent, du måste förstå att jag blev orolig”, frågade morson och stirrade stint på mig.
”Jag blev kvar hemma hos Tobbe efter skolan och sedan så kom Jonas. Hans farsa skulle köra honom hem eftersom han slutade jobbet då och jag och Tobbe kunde få skuts. Jag glömde väl helt av mobilen antar jag”, mumlade jag och kollade på Tobbe för hjälp.
”Jo så var det”, svarade Tobbe och nickade.
”Jaha, då så. Men lova mig att du inte gör om det.” Hennes röst var hård och jag nickade bara ett tag.
Tillslut blev klockan ett och Jonas pappa var tvungen att gå för han skulle tidigt till jobbet i morgon. Jonas följde såklart med sin pappa hem men Tobbe stannade en liten stund till.
”Min buss går ändå inte förrän om en halv timma”, svarade han när morsan frågade hur han skulle komma hem. Det ar tydligt att hon ville att han skulle gå. Vi gick upp på mitt rum och jag stänge dörren efter mig.
Men ett darrande andetag satte jag mig i sängen och Tobbe bredvid mig.
”Snälla gå inte”, sa jag bedjande och såg på honom.
”Jag önskar verkligen jag kunde stanna men jag är tvungen att gå hem, mina föräldrar är inte hemma och jag måste vara hemma när min lillasyrra vaknar i morgon. Men jag lovar att komma efter skolan i morgon, vi slutar tidigt ju.” Jag nickade bara till svar och stirrade ner på mina händer som låg livlösa i mitt knä. Ville inte att han skulle se att tårar rann ner för mina kinder. Plötsligt kände jag två fingrar under min haka och Tobbe tvingade mig att se honom i ögonen.
”Jag vill verkligen stanna, det måste du väl förstå?” Jag kunde bara nickade till svar. Han log lite svagt och hans ansikte kom närmre mitt. Jag kunde känna hans heta andedräkt värma mitt ansikte och hans bruna ögon kolla in i djupen av mina ögon. Blått möter brunt. Det kändes som om han kunde se in i min själ, varje det av min plågade förvrängda värld. Tobbe lutade sig sedan fram och tog det sista steget. Jag slöt mina ögon och kände hans läppar mot mina. Tusen tankar virvlade runt i mitt huvud men en sak var klar. Jag ville aldrig släppa Tobbe ifrån mig. Jag trodde aldrig att han skulle komma att betyda så mycket för mig. Samtidigt har han alltid funnits där för mig, även om jag inte själv insett det. Jag ville att tiden skulle stanna så att jag kunde vara kvar i samma ögonblick i resten av mitt liv. Men självklart hade jag ingen vilja över tidens gång och tillslut drog sig Tobbe tillbaka.
”Jag måste gå”, viskade han och jag reste mig upp samtidigt som han.
Jag följde honom till dörren.
”Jag lovar att jag kommer förbi i morgon.” Han kramade mig och försvann sedan ut i natten. Jag stod och tittade efter honom ett tag.
Med en suck stängde jag dörren och vände mig om. Ett hårt slag träffade min kind och mitt huvud flög bakåt. Kinden brände och jag stirrade med hat i blicken tillbaka på morsan.
”Varför tog du med dig dom hem?” Hennes röst var hård.
”Jag försökte få dom att åka men dom ville inte lyssna. Ännu ett slag träffade min kind och kände smärtan och den brännande känslan.
”Du skulle fortsatt protestera dumma unge.” Jag svarade inte.
Ytterligare ett slag i ansiktet och jag kunde känna tårar bakom ögonlocken. Ett starkt grepp tog tag i mitt hår och jag knep hårt igen läpparna för att inte skrika av smärta. Hon drog mig upp på mitt rum och smällde igen dörren bakom sig. På vägen hade hon grabbat tag i det stålrör som hon tidigare använt som vapen. Hon gav mig ett slag i magen och jag föll flämtandes ner på alla fyra.
”Hur kan du vara så dum?” Hon slog till mig igen och jag ramlade omkull på golvet.
”Snälla, sluta. Jag vill inte.” Min röst var patetisk och jag visste ändå att hon inte skulle lyssna på mig.
”Men jag vill”, viskade hon i mitt öra innan röret träffade mig igen. Jag vred mig i smärta med ena handen för ansiktet för att skydda mig från de värsta slagen. Jag skrek inte, jag visste att det bara skulle tagga henne mer. Hon slog mig om och om igen och jag såg svarta fläckar dansa framför mina ögon. Jag ville så gärna omfamna mörkret men det höll sig i utkanten av mitt synfällt. För varje slag blev smärtan värre. Ett slag träffade mitt ansikte och jag kände blodsmak i munnen. tårar rann ner för mina kinder, och jag kände hur mörkret kröp sig närmare. Det blev helt svart och jag såg inte längre något ljus. Ändå kunde jag känna smärtan från röret som träffade min kropp. Jag visste inte hur länge jag låg där, timmar, minuter? Såg ingenting, hörde ingenting, kände ingenting förutom smärtan.
Jag vet, den börjar bli lite konstig och ganska dålig nu, ska nog försöka avsluta den på något sätt ^^
komentar?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| smille13 - 18 okt 09 - 15:44 |
shiiiiiiit super bra den e inte ett dug dålligt en av de bästa jag
någonsin har läääst mejla nääästa snnart snälla :P:P:P |
| thaNAMEisPSYCHO - 9 okt 09 - 21:49 |
den är inte alls konstig, eller dålig.
den är underbar. Fortsätt. länge.
snälla. snälla. och fortsätt uppdatera mig.
jag.. AVGUDAR den. |
empalove - 24 sep 09 - 22:20- Betyg:  |
skit bra!!
MER NU!!! |
| Rowsanallen - 21 sep 09 - 19:19- Betyg: |
Mer, absolut.
Och du bara måste mejla mig!
<3 |
| Bolliz - 18 sep 09 - 11:05- Betyg: |
Du skriver forfarande underbart bra!<3 Mejla nästa, och försök
fixa det här för hennes skull.. Typ att någon ser och ringer snuten elr nått^^ |
| Samme15 - 17 sep 09 - 19:19- Betyg: |
| Bra :D mejla :P |
| WalkingTheDemon - 16 sep 09 - 22:04- Betyg: |
Bra o:
Mejla! |
| ackbarian - 16 sep 09 - 21:11- Betyg: |
mejla!
den är skitbra! :) |
| Fiiiaaas - 16 sep 09 - 20:28- Betyg: |
den är jättebra :)
mejla när nästa del finns att läsa |
| loversarelonley - 16 sep 09 - 20:14 |
tack för komentarerna ^^
klart jag mejlar :) |
| SixTenxX - 16 sep 09 - 20:03- Betyg: |
mejla mig (:
LYCKLIGT SLUT . snälla? |
| Matildaaaz - 16 sep 09 - 19:55- Betyg: |
jättebra,men fan vad hemsk :O
Mejla nästa <3 |
| hooppsan - 16 sep 09 - 19:36- Betyg: |
den är ju as bra !
vill ha mer mejla ? :) |
| TheVampireZero - 16 sep 09 - 19:30- Betyg: |
| Den börjar väl inte alls bli konstig och dålig :O Jag tycker den vart jättebra från första början. Alltid lika spännande att läsa och jag kan verkligen leva mig in i den. Underbart, fortsätt så! Och säg gärna till på msn när nästa del kommer då jag inte är inne här annars <3 |
| snovit1 - 16 sep 09 - 19:24- Betyg: |
| bra (: meila gärna nästa (: |
