[M/M] Slices of Life - (4) |
Fjärde installationen av ze original stories. Personliga, korta och kanske med ett uns mer drama/komedi/sorg/koherens tillagt för läsningens skull, men fortfarande helt autentiska. Det är ingen följetång på det viset, utan mest ett sätt att få ut frustration de gånger det känns jobbigt personligen. No required reading heller, och är egentligen inte dependent på hur många kommentarer jag får på de olika delarna. Det är i princip oväsentligt.
2007
Det iskalla vattnet känns skönt mot min hud när jag kupar det i mina händer och låter det skölja över mitt ansikte. Blundar. Låter dropparna rinna nerför mina kinder, min haka, min hals.
Tar ett djupt andetag. Känner mig lugn.
Jag öppnar mina ögon och stirrar in i ett par bruna ögon, inramade av flera dagar gammal eyeliner och våta, svarta ögonfransar - min spegelbild stirrar tillbaka på mig.
Skäggstubb. Fan också.
Inte så konstigt, kanske. Jag har inte varit uppe ur sängen på två dagar, nu.
Jag gör ett missnöjt ljud när jag inser att jag inte doftar något vidare, heller. Iklädd endast ett par rosa Björn Borg-kalsonger står jag där, på badrumsmattan, och granskar mitt sömntöcknade yttre.
”Hej, snygging. Är du uppe?”
Anledningen till mina dygn spenderade i sängen glider fram bakom mig och slår armarna om min midja.
Hans hud är varm mot min, och hans vältränade, muskulösa armar får det att pirra lite i magtrakten.
”Japp. Kämpigt, men jag kom upp tillslut.”
”Senaste gången jag tittade efter var du uppe på fler än ett sätt.”
Min blick skiftar till hans spegelbild, och jag ler, smått förläget, när jag möter hans isblå ögon. Han ler tillbaka. Lutar sig fram och placerar en ljudlig kyss på min kind innan han släpper taget om mig, daskar till min bakdel med ett nöjt flin, och går ut.
Lämnar mig och min kufiskt leende spegelbild ensamma.
+
”Så. Ska du jobba något ikväll? För jag hörde att Pierre lyckades få Kenta att ta över ditt pass.”
Vi sitter i köket, vid bordet.
Belysningen från den röda lampan som dinglar ner, en bit ovanför våra huvuden, kastar ett orange-dimmigt varmt ljus över större delen av rummet. Det når dock inte hela vägen ut i hörnen, som höljs i ett mörkt dunkel.
Det är mörkt ute. Kallt. En såndär kyla som får en att känna sig lyckligt lottad för att man är inomhus, och inte ute bland snön och drivisen.
Jag älskar det med vintern.
Den där mörka, mysiga årstiden då man kan sitta och ta det lugnt runt ett antal stearinljus eller en rödskärmad taklampa från IKEA när man inte har någonting bättre för sig.
”Antagligen måste jag nog det i alla fall. Det nya mixerbordet ska tydligen installeras, så. Sånt behöver de alltid hjälp med, vet du.”
Han talar ner i tidningen som för tillfället ligger uppslagen på bordet framför honom.
Jag nickar tyst.
”Du sade ju att du skulle försöka komma iväg ikväll. Min födelsedag, om du kommer ihåg?”
Han tittar upp på mig. Blinkar.
Jag höjer menande på ögonbrynen.
”Sorry. No can do.”
Jag försöker dölja min besvikelse så gott det går. Vill inte låta den visa sig i mitt ansikte. Vill inte att han ska märka hur det blir lite tjockt i halsen på mig. Så jag sväljer, och spelar oberörd.
”Okej. Aja. Närhelst du har tid, då.”
Jag rycker på axlarna och ställer mig upp. Ställer min tallrik och mitt glas på diskbänken.
Han skrattar till.
”Och jag som trodde att två dagar till sängs med mig var något av ett bevis på min uppskattning, men nehej.”
Jag ger honom en blick.
Han drar lite på smilbanden.
”Dessutom trodde jag att du gillade det? Lät ganska mycket så förut, i alla fall.”
Jag himlar åt honom, och går fram till där han sitter. Suckar och lutar mig mot stolsryggen. Vilar huvudet på hans axel.
”Det är bara det att jag vill vara med dig. Vilket är jävligt svårt med dina jobbtider och skolan och hela skiten. Jag vet att din pappa litar på att du ska hjälpa honom med företaget och allt, men jag vill också träffa dig lite mellan varven,” börjar jag, och petar frånvarande på kragen till hans skjortväst, ”Du kommer liksom hem vid tre varje natt, och då sover jag redan. Sen när jag ska upp och dra till skolan så vill jag inte väcka dig. Vi ses liksom aldrig, även fast vi bor tillsammans.”
”Inte? Jag tycker att jag har sett mycket av dig de senaste dagarna.”
En hand letar sig ner för min mage och börjar lirka sig in under bältet till mina jeans.
”Men jag menar inte så, Magnus. Inte sex. Bara vara. Och sluta göra allt till innuendon.”
”Ursäkta, då.”
”Men. Liksom,” jag går runt stolen och väntar på att han ska dra ut den, så jag kan sätta mig i hans knä, ”Det är inte allt jag vill göra med dig när vi ses. Jag vill inte enbart vara i sängen med dig. Jag vill spendera lite tid med dig, inte din kuk. Kvalitetstid, du vet.”
”Du har höga förväntningar, du,” säger han retsamt och petar mig lekfullt i magen.
Jag rycker bara på axlarna.
Hans fingrar leker med mitt hår. Den ceriserosa färgen skapar en stark kontrast mot hans solariumbruna hud.
”Men det finns saker som jag måste göra. Jag kan inte alltid prioritera dig först. Jag kan inte ens prioritera mig själv alla gånger.”
Min mage vänder sig lite, men jag förstår vad han menar. Han får jobba hårt, men det är inte hans eget fel. Hans farsa är egenföretagare, en skapligt välställd sådan, och han har tagit en risk med att tilldela en stor del av sin business till sin son. Jag kan förstå varför Magnus inte vill svika det förtroendet, även om det är på bekostnad av... andra saker.
”Men du. Jag drar till jobbet och kollar upp med Pierre om mixerbordet. Är Kenta där så får han ta det, och då kommer jag tillbaka, alright?”
Jag nickar lite.
Han drar mig till sig och pressar läpparna mot sidan av mitt ansikte. Sedan puttar han försiktigt bort mig från hans knä, ställer sig upp och langar över disken till diskbänken, innan han försvinner in i sovrummet för att hämta sin halsduk och jacka.
Jag står kvar i dörröppningen efter han sagt hejdå. Lutar mig mot dörrkarmen. Hoppashoppashoppas att han kommer tillbaka snart.
+
Det gör han inte.
Jag ligger vaken till halv fyra, väntar på att han ska kliva in genom dörren och säga att jag är här nu.
Saknar honom lite. Men ska jag vara ärlig så har jag redan gett upp på tanken att han ska komma tillbaka. Gett upp på min önskan om att få spendera min födelsedag tillsammans med honom.
Men visst. Han är upptagen.
Och det gör väl inget. Det är hans jobb. Och jag är bara hans attentionwhore till pojkvän.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | alexz_th - 12 okt 09 - 23:11- Betyg:  | det här är bra skrivet
man lixom flyter in i texten och blir ett med den. | | wannabelink - 28 sep 09 - 21:52- Betyg: | ÅHHH OMGG. ):
Du skriver sjukt bra!
<3 | | SoGetLost - 24 sep 09 - 21:25- Betyg: | | helt...*stum* skriver ju så enormt bra människa!!! jätte bra:D | | NeMriA - 16 sep 09 - 18:28 | jag har blivit beroende av dina texter
jag lovar
<3 | | gbg_95 - 15 sep 09 - 22:34 | Aw, *kramar ihjäl honom*
Underbart skrivet <3 |
|
|
|
