Livet (Sista delen) |
Det är som de säger, det gäller att välja bort det trista,
och fokusera på det som känns givande.
Men varför är det så svårt?
Det finns alltid massor utav grejer som inte känns givande,
men allt går inte att välja bort.
Nu går jag i åttan.
Många säger att ”det är i åttan som allt händer”
Den meningen får mig lite nervös, vad ska hända nu? Ännu mer..?
Den där ständiga rädslan ligger där.
”Gör jag något fel? Sa jag något fel nyss?
Vad ska jag göra för att alla inte ska hata mig..?”
Jag har blivit mer eller mindre av en paranoid.
Men vännerna är närmare än de någonsin varit.
Och killen tillsammans med katten jag har fungerar 100 gånger bättre
än de där antidepressiva tabletterna.
Nian.
Spexfoton, nationella prov, välja gymnasium.
Det är då allt i grund skolan gäller liksom..
Man ska fixa det här! Hoppas att man kommer in på en bra linje..
Gymnasium.
Vilken linje tror jag att jag går?
Makeup skola, Estet, Media, Musik..
Det finns massor..
Sen börjar du jobba.
Men med vad?
Varför väljer man att jobba på kontor
eller som städare när man kan satsa på något stort?
Stå på en scen, bli fotograf, göra film, ja,
vad som helst för att folk ska komma ihåg en.
Kanske skriva en novell?
Pension.
Vad gör du då?
Sitter på ett ålderdoms hem med betjänter som irrar omkring?
Nej inte jag, jag tänker mata duvor i djurgårdsparken i Stockholm.
Men inte själv. Med en vän såklart.
Då har du kanske redan barn,
barnbarn eller till och med barnbarnsbarn?
Mitt hus ska vara vitt med klätter växter utan på och en mörk,
buskig trädgård.
Jag och katten sitter inuti.
Till sist är du så gammal att du är nära slutet.
Som nu, nu är vi nära slutet på den här essän.
Du dör.
Så är vi tillbaka från början, då du inte existerar.
As meaningless as life itself
Men jag gjorde iaf ett försök, och det är väl
det som räknas?
|
|
|
|
