del 133 |
Kapitel 133
Gustav
- Och Alicia var jätte snäll... säger Tezz
- Alicia? Jag tycker hon verkar så fnittrig... säger Gustav
- Nja... Hon är väldigt... glad, om du förstår...
- Jo, men... hade ni kul då?
- Ja, vi fotade oss i en fotoautomat!
Gustav ler och minns när dom skulle fota för MTV.
Då kommer Georg.
- Tjena! säger Georg
- Klarade du dig?
- Det gick som en dans, ända tills killen i disken frågade efter mitt lägg...
- Men du är ju över arton
- Men han såg ju mitt namn... Han bara: GEORG LISTING!
Tezz skrattar.
- Jaja, men vad köpte du?
- Chips, och öl... och coca cola...
Tezz skiner upp.
- Haha, bra, säger Gustav. Har du hört Bill och Tom då?
- Tom ringde förut och gav mig lite news. Bill är fortfarande lika sjuk, och han behöver dessutom raka sig...
Gustav blir blek. Tezz rodnar.
- Alltså, på hakan och så... Inte på ------.
Tezz fnissar. Gustav blir röd i ansiktet.
- Ditt äckel, säger han.
Georg skrattar förnöjt och går in i köket.
- Ska vi se på film? säger Gustav
- Okej, säger Tezz.
Dom går till TV:n och sätter en film i DVD spelaren.
- Vad satte du på? säger Tezz
- The Ring 2! Nej, seriöst... Jag satte på nån av Bills vampyrfilmer.
- Det vårdas för dracula...läser Tezz Den är väl inte så läskig?
- Nej... Men det var den enda filmen jag hitta...
Tezz skrattar.
- Det är bra
Tom
- Hej, gumman!
- Hej Tommy! Jag saknar dig!
Tom och Alicia pratar i telefon.
- Jag saknar dig också! Hur har du det?
- Det är bra, hur är det själv?
- Det är bra
- Hur är det med Bill?
- Han sover just nu, men... sådär tror jag. Jag sitter på hans ben just nu.
- Varför då? säger Alicia och fnittrar.
- Han tar upp hela soffan, han är ju så lång!
- Hur lång är han?
- Typ 1.90...
- Oj, det var inte lite!
- Nej, absolut inte. Oj, nu vaknar han.
- Tom! Varför sitter du alltid på mina ben?
Alicia fnissar när hon hör Bills upprörda röst.
- Du tar all plats!
Bill suckar. Och börjar hosta.
- Jag måste sluta, Bill behöver min hjälp. Vi ses!
- Puss puss!
Klick.
- Hur är det brorsan? säger Tom och lägger armen om Bills axlar.
- Hemskt, säger Bill
- Vill du att jag ska gå och köpa lite hostmedicin?
- Det kan du inte. Dom kommer känna igen dig?
- Jo, jag tar på mig en förklädnad. Jag gör det för din skull.
- Jag hjälper dig.
Tom tar på sig dom minst pösiga byxor han har. Sedan så sätter han på sig en mössa på huvudet. Sedan tar han på sig en huvtröja och tar på sig luvan.
- Solglasögon, säger Tom.
Bill ger honom hans solglasögon.
- Sådär, nu känner nog ingen igen dig.
- Bra, säger Tom och tar pengarna i fickan. Klarar du dig utan mig i tio minuter?
- Ja, det gör jag, hejdå!
- Hejdå!
Tom stänger dörrn bakom sig. Han går ner för trapporna. Han är nervös. Tänk att han går ut och handlar. Till Bill! Han kunde lika gärna bett någon annan att göra det, men han gjorde det själv!
Han öppnar porten försiktigt och går ut.
Hitils går allting bra.
Det är inte långt till apoteket. Han går fortare.
Inne på apoteket luktar det sjukhus. Tom börjar gå mot hostmedicin. Men han hittar det inte. Han ser sig lite förvirrat omkring, men han hittar det inte.
- Kan jag hjälpa dig?
Tom vänder sig om. Där står en kvinna i 40 års åldern.
- Jo, erhmm... Jag letar efter... öhm... hostmedicin...
- Hostemedicin? Har du hosta, lilla vän?
- Nej, min lillebror...
- Hur gammal är din bror då?
- Han är 20, säger Tom.
- Då skulle jag rekomendera den här. Det är tabletter, säger kvinnan och räcker Tom ett paket med små tabletter i.
- Hur många kan man ta om dan?
- Ja, jag skulle säga, en varannan timme.
- Okej, säger Tom. Kan man få sådana här... bivärkningar?
- Ja, det kan man, säger kvinnan.
- Okej, jag tar dom, säger Tom.
Han betalar, och lämnar butiken.
Han skyndar hem.
När han öppnar dörren så hör han att Bill ligger inne i soffan och hostar.
- Hej, Bill! Jag är hemma!
- Tack Tom! Har du köpt hostmedicin?
- Klart jag har. Hostmedicin på tablett!
Bill ser på sin bror. Och ler.
- Bra!
|
|
|
|
