del 128 |
Kapitel 128
Bill suckar och börjar ta av sig sina kläder. Dom känns äckliga, och svettiga. Även fast att han bara använt dom i ett par timmar.
Då knackar det på dörren.
- Bill?
Det är Tom.
- Ja?
- Kan jag få komma in?
- Nej, jag har inga kläder på mig, säger Bill och hostar.
- Inga? Inga alls?
- Jo, kalsonger
- Men då kan jag väl komma in!
- Jaja, vänta då... Är du ensam?
Bill hostar ännu en gång.
- Ja, Alicia är på vårt rum
Bill öppnar dörren. Tom går in.
- Vad är det? säger Bill
- Äsch, jag vet inte... Jag känner mig lite nere idag bara...
Bill sätter på sig sina byxor.
- Så därför måste du gå till mig?
Bill hostar. Igen.
- Nej, men alltså... Hur är det med dig, du låter lite hes? säger Tom
Bill hostar till.
- Gör jag?
- Ja, är det säkert att allt är okej?
- Ja, jag mår bra...
Bill får en hostatack, så han måste gå och ställa sig i handfatet och dricka.
- Du låter lite... sjuk... Sjung för mig en gång, så att jag hör hur det låter
- Meine beste Sünde, geht durch die Tür
Ich bin schwerverletzt...
Bill hostar ännu en gång.
- Jag tror jag håller på att bli sjuk igen, säger han.
Tom suckar.
- Inte nu...
Bill ser lite sorgset på Tom.
- Är Alicia ensam i ert rum?
- Hmm... Men hon sover...
- Varför då?
- Hon var väl trött... Jag låg också och sov hos henne, men... jag gick upp...
Bill ser på Tom. Han har tårar i ögonen.
- Jag vill inte bli sjuk...
- Men Bill... Var inte ledsen...
- Då måste vi åka hem igen, och jag förstör för oss alla...
- Vi måste inte åka hem! Kom, Bill. Vi får säga att vi inte kan göra den här intervjun.
- Jag vill göra den! Jag kan ju prata!
- Men du är sjuk. Du ska inte anstränga dig.
- Men jag vill!
Bill skrynklar ihop sitt ansikte och en tår trillar ner över hans kind.
- Men Bill... Vill du bli bättre? Vill du kunna sjunga på konserten i övermorrn?
- Ja...
- Då måste du skippa alla intervjuer! Vi kan alltid göra dom nästa vecka, när du blivit bättre!
Bill suckar, och torkar bort en tår.
- Jaja... säger han och hostar till.
- Vila en stund, så ser jag till att du får en kopp té, säger Tom, och lämnar rummet.
Gustav
Dom ligger tillsammans i sängen. Han och Tezz.
Gustav sneglar på hennes mage. Igen.
Tezz ser det, men låtsas inte om det. Om han vill kolla, så ska han väl få göra det.
- Förlåt, piper Gustav när han märker att Tezz sett att han kollat.
- Det gör inget, du får titta...
Gustav rodnar.
- Förlåt
- Det är inte ditt fel, det är inte någons fel.
- Jo, någons fel är det...
- Snälla, Gustav... Jag vill inte att det ska komma imellan våran kärlek... Du får inte vara ledsen, jag älskar dig, och det gör så ont i mig när du blir ledsen!
Gustav blir tårögd.
- Nu gjorde du mig rörd...
Gustav suckar och kramar om Tezz. Det finns inget han älskar mer än henne, och han kommer alltid älska henne mest. Mest av allt.
|
|
|
|
