Det löser sig Olivia [del 1] |
Jag tittade ner på min tunna, blödande arm.
Det röda blodet sipprade fram ut en springa jag skapat med hjälp av fickkniven ingen visste att jag ägde.
Varför höll jag på med sånt här egentligen? Svaret kom på en gång: för att jag ville inte leva, men var för feg för att dö.
Nej, jag var inte rädd för själva döden, bara sättet att dö, jag visste inget smärtfritt sätt att begå självmord.
"Öppna för fan!" skrek min tre år äldre storebror Erik och bankade med en stor knytnäve på badrums dörren.
"Du har ju varit där inne i en kvart, så lång tid tar det bara inte att gå på toa, inte äns för dig!"
Jag suckade, rev av en bit papper som jag tryckte mot det blödande såret och låste upp.
"Nej!" stönade han när han såg pappret mot min arm som det redan hade blödit igenom.
"Kan du aldrig sluta med det där? När ska du fatta att det inte hjälper att skära sig?" frågade han och drog med mig in i badrummet igen och började badda mitt redan rena sår.
Jag var alltid noga med att tvätta kniven innan jag ska mig, för om jag inte gjorde det, och det skulle finnas bakterier på kniver skulle såret kanske bli infekterat och svullna och mamma eller pappa skulle märka det på en gång.
Nej, det var mycket bättre att bara skära sig med en ren kniv.
"Nope, jag tänker inte sluta med det här, och nope, jag kommer aldrig att fatta att det inte hjälper," svarade jag tjurigt.
"Åt du någon lunch idag?" frågade Erik då istället.
"Nej," suckade jag. Det var lika bra att säga sanningen, han skulle få reda på det i alla fall så ...
"Men du gick på alla lektioner?"
"Du vet att jag inte är den som skolkar," svarade jag och tittade på hans hand som tryckte ett nyttm tjockare papper mot såret.
När såret slutat blöda satte Erik ett Hello Kitty-plåster över såret, även om plåstret inte var tillräckligt brett.
"Olivia Katarina Sjöborg," suckade han och reste sig upp från golvet. Jag gjorde likadant, och när jag stod upp - ett huvud kortare än min långe bror - la han händerna på mina axlar och tittade mig i ögonen.
"Vi måste prata om det här, både med dom och kanske med en terapist." Men "dom" menade han våra biologiska föreldrar.
Jag menar, visst dom är våra föreldrar, vi bor i samma hus, mellan samma väggar och under samma tak, med det är inte samma sak som att vi gillar varandra.
Tror jag i alla fall.
Jag gillar inte dom i alla fall. Inte Erik heller för den delen.
"Varför?" frågade jag trotsigt.
"För att du mår inte bra! Jag skiter i hur dom mår, men du! Kolla på dig själv!"
Jag kollade ner på mig själv och såg en smal kropp - nej, inte smal, undernärd, skulle nog dom flesta vilja säga - där ett par svarta stuprörs jeans satt löst kring låren, och en helt platt överkropp med en svart t-shirt som satt så löst att det inte gick att urskilja att det fanns en kropp innan för den.
"Du mår ju inte bra! Du har slutat äta nästan helt, du har slutat växa på grund av undernärdhet, du kommer inte alltid hem om nätterna, du skär dig själv i armar och ben!"
Detta var helt sant. Jag orkade ofta inte äta, maten var äcklig i skolan, och vissa dagar orkade jag helt enkelt inte komma hem till detta hus.
Om det inte hade varit för Erik skulle jag aldrig brytt mig om att kalla detta hem, än mindre att komma hem alls.
"Men jag vill inte prata med dom, inte samditigt i alla fall, du vet hur det kommer att sluta," sa jag fortfarande trotsigt.
Han nickade svagt, det visste han. Det skulle sluta med ännu ett bråk mellan mamma och pappa.
Det hade hållt på i snart ett år, mamma och pappa bråkade, med ville inte vara som alla "normala" familjer, med mamman i ett hus och pappan i ett annat, så därför hade dom fortfarande inte skiljt sig, fast det skulle bli bäst för alla.
"Visst, vi får prata med dom senare, jag tvingar dom," svarade han. "Behöver du hjälp med några läxor?"
"Mhm, du skulle kunna få förhöra mig på mina glosor," sa jag och började gå mot mitt rum
Så Erik satte sig på golvet och jag låg i min säng och blev förhörd på glosor, och allt som hade med familjebråk var för stunden bortglömmt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | xSuperCookieDuck - 18 sep 09 - 20:58- Betyg:  | Tihi, är redan beroende...men det visste vi
ju att jag skulle bli ^^
:D <3 | | chicada - 14 sep 09 - 18:52 | Hm, den var bra:) Jättesöt storebror, jag vill också ha
en storebror! |
|
|
|
