Vassa tänder och Skakningar [del 8] |
Det hade gått några veckor på mitt och Daniels förhållande och det började närma sig jullovet i åttan allt mer.
Jag var helt hysterisk över att vi snart skulle få våra första betyg, och alla i närheten, familj, vänner, även lärare gjorde allt i sin makt för att hålla mig lugn - utan resultat.
Jag kunde börja hyperventielra okontrolerat på lektionenrn, jag blev allt mindre uppmärksam utan för dom och kunde gå på folk utan att märk något.
"Andas, in, ut, in, ut," förmanade Ida mig på lunchrasten en dag när jag var nära ännu ett närvsammanbrott.
"Vi borde ta henne till skolsyrran," föreslog Filip med munnen full med mat.
Daniel var sjuk, vilket inte gjorde inte saken mycket bättre.
Jag klarade mig genom dagen utan fler missöden, utom att jag gick på Klasse två gånger och var på väg att ramla omkull, vilket Ida och Kristoffer gjorde - av skratt.
Klasse såg därimot mycket medlidsamt på mig och försäkrade att det inte gjorde något.
Daneil hade därimot blivit mer och mer underlig, varje gång någon sa något som kunde uppfattas provocerande, bara det minsta lilla, hade han börjat skaka som någon som satt på en lufttrycksborr, det brukade bli värre mot ett visst datum varje månad, sen brukade det lugna ner sig, innan det började om på nytt ...
En lördag i början av december hade vi i vårat "gäng" samlats för snöbollskrig i parken nära mig, och efter det hade alla fått gå hem till sig för att byta kläder.
Jag sprang genom den hala parken till Daniel för att sova där under natte, efter att ha bytt kläder.
När jag kom fram han jag inte äns höja handen för att plinga på innan dörren öppnades och Daniel drog in mig i en bamsekram och kysste mig ömt.
"Vad är det frågan om?" skrattade jag när han äntligen släppte mig.
"Du ska veta att jag aldrig, aldrig, aldrig någonsin kommer att sluta älska dig," viskade han i mitt öra.
"Och jag kommer aldrig att sluta älska dig, det vet du," svarade jag, innan jag slogs av en hemsk tanke.
"Ska du flytta?!" tjöt jag rakt ut.
"Va? Nej?" Han verkade förvirrad. "Varför skulle jag det?"
"Därför att du säger så där!"
"Nejdå, jag vill bara att du ska veta hur det är," svarade han lätt.
"Okej?" tvekade jag medan jag följde efter honom upp till hans snedtakts rum.
"Jag måste berätta en sak för dig," sa Daniel och drog ner mig i hans knä när han satt sig på sängen.
"Vad?" frågade jag. "Du låter som om du ska kläcka ur dig: Jag är gravid," fnittrade jag som en tok.
"Det är allvar, jag vill att du lyssnar," förmanade han.
Jag lyckades samla mig och tittade på honom.
"Vad är det?"
"Jag vet att du tycker att jag är konstig. När jag börjar skaka," tilla han när han såg min förvirrade min.
När jag inte sa något forsatte han:
"Jag är inte som du, normal, jag är ingen vanlig människa."
Han verkade ha svårt att hitta dom rätt beskrivande orden, så jag höll tyst som min teori om ailiens och vampyrer.
"Jag är ... jag är ..." han tystnade och kämpade med orden på ett sätt jag aldrig sett honom göra förr, det hade alltid verkat så enkelt för honom att finna dom rätta orden.
"Jag är varulv," kom orden i en snabb ström.
Jag stirrade på honom.
"Va?" Drev han med mig?
"Jo, det är sant, jag är varulv," envisades han.
Jag fortsatte stirra på honom. Var det här ett skämt på något sätt eller?
"Allvar?" frågade jag med allvarig röst.
"Allvar," försäkrade han med gravallvarlig röst. Det fanns inget att humorn i ögonoen som det brukade när han skämtade.
"Hur?" frågade jag i stället.
"Jag blev biten när jag var mindre," svarade han rakt på.
"Va?" frågade jag igen.
"Jag. Blev. Biten. När. Jag. Var. Mindre." sa han sakta.
"Okej," svarade jag snabbt och enkelt. Jag visste att han aldrig skulle ljuga för mig, detta var en knepig sak att säga, jag skulle kräva bevis för detta senare, men det fick vara tills vidare.
"Bara så där?" frågade han förvånat.
"Jag kräver bevis, med det kan jag spara till senare, jag vill veta mer."
"Du accepterar denna fakta bara så där?" frågade han igen.
"Ja, jag vet att du alrdig kommer att ljuga för mig, och aldrig har gjort det, bara talat halvsanningar," svarade jag enkelt.
Så han började berätta.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | xSuperCookieDuck - 13 sep 09 - 16:17- Betyg:  | Gaaaaahhhhhh!
nästa ut snart hoppas jag ^^
löv u nisse <3
kram ditt fan nummer ett! xD |
|
|
|
