Ett barns verklighet - Kort novell |
Jag kunde känna hur hans ilska forsade genom hans kropp. Hur hans händer knep ihop och hur hans ansikte blev rödare. Jag kunde känna doften av sprit från hans andedräkt som frustrerande blåste mig i ansiktet. Jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen. Den enda utvägen jag visste var mitt rum. Jag sprang in dit och gömde mig, tänkte samt skakade av rädsla. Jag visste vad som skulle hända härnäst, det som alltid händer exakt varje kväll. Pappa tog genast tag i handtaget, skakade i den och smällde sedan upp dörren. Jag själv låg under min säng, liggandes i fosterställning och kramandes på min kudde. Jag ville inte andas för då kunde han höra mig. Ville inte gråta. Minsta lilla ljud och han skulle höra mig. Jag drog kudden närmare mig, kramade den så hårt jag bara kunde och tog tag i mina armar och höll fast med hjälp av mina naglar i huden. Plötslig sätter han sig på golvet och gnider sina tänder, ett skevt skrikande ljud i mina öron. Försöker att lägga mig längre in i mörkret under min säng så att han inte ska se mig. Samtidigt som jag ska ta ett nytt andetag griper något tag i min ankel och drar mig ut. Paniken rusar inom mig och jag börjar skrika och gråta. Inatt fick han mig igen, precis som alla andra nätter.
Jag vaknar helt kall och blöt i min säng. Jag känner smärtan som svider mellan mina ben och de nya blåmärkena som syns så tydligt på min nakna hud. Jag har aldrig riktigt förstått varför han gör såhär emot mig. Jag gör allt för honom, städar, diskar, tvättar och lagar mat. Jag kan se hans klumpiga kropp ligga där i soffan kolla på fotbollen och dricka sin sprit. Som om vi inte redan har nog med problem. Allt var bra när mamma fanns här. Visst hon var ingen bra mamma eller sådär. Men hon fanns där för en och pappa var inte den person han var nu. Jag kliver upp ur sängen och kan se den röda fläcken på mitt vita lakan. Tar tag i mina kläder som ligger på golvet. När jag sedan ställer mig framför spegeln är det inte mig själv jag ser. Jag ser inte längre den söta lilla glada flicka jag var. Allt jag ser är en tom själ och en sådan bisarr och äcklig kropp. Man kan se mina revben och lite av mina skulderblad som sticker fram mellan huden. Nästan vackert, ungefär som änglar vingar men sedan blir jag så äcklad av mig själv att jag klär på mig.
Jag tar sakta och tysta steg ner för trappan. Man kan riktigt höra hur de gamla plankorna knarrar till. Pappa sitter nere i sin fåtölj som han alltid brukade. Hans fötter på golvet badade i flaskor tömda på öl. Han var riktigt äcklig iklädd enbart sin morgonrock. Jag gick in i köket för att värma till mig gröt för att få i mig en gnutta mat. Vårt hus var ett sådant äkta gammalt hus. Ett hus tagit direkt ur en sådan skräckfilm, gammalt, ruckligt och söndrigt. Plötsligt kunde jag höra min pappa ropa från tv-rummet. Jag gick sakta dit samtidigt som jag börja fundera vad han kunde vilja nu. Han tog tag i mitt hår, fnös in lukten av det och drog sedan ner mitt huvud mot hans könsorgan. Jag kunde känna den irriterande smärta som stack runt i hårbotten på mig och den äckliga kväljningen som kom när jag började.
Efter det drog han av en bit från mitt hår som han sedan satt och luktade på medans han drack vidare och kollade på fotbollen. Jag själv började vandra upp mot mitt rum gråtandes. Jag grävde lite i skåpen där uppe och fann efter ett tag resväskan jag letade efter. Öppnade upp den och började packa ner alla mina saker. Inatt var verkligen den natt då jag skulle få slippa se monstret något mer. Jag hade bestämt mig. Jag gick fram till lådorna i mitt rum och tog upp mina lakan och knöt ihop dem. Hissade sedan ner mitt hemgjorda ”rep” för fönstret. Innan jag klättrade ner tog jag en sista titt på mitt rum. Jag kunde se hur jag lekte som barn här, hur jag och min mamma satt i min säng och kammade mitt långa hår. Hur min syster och jag lekte som små med våra barbiedockor. Sedan fick jag nog och klättrade ner. När jag sedan var nere drog jag tag i lakanen och gömde de i buskarna. Jag tog mitt första steg ut och kunde känna den kalla nattens snö mellan mina tår. Kunde känna hur den mörka skogen ropade på mig och jag kände hur den slukade mig in i dens gap. Jag gick djupt in i skogen och kände hur nattens brisande vind kallt och sakta smekte min hud. Efter att ha gått en stund känner jag hur mina fötter slutar att fungera, så jag sätter mig ner i snön endast iklädd mitt nattlinne. Jag börjar känna hur tung min kropp blir och försöker kura ihop mig för att få värme. När jag plötsligt hörde en pinne knäckas. Jag fick panik och började kolla runtomkring mig. Jag kände igen den lukten och de andetagen, lukten av starksprit och slemmiga flåsiga andetag. Nu fick jag verkligen panik men min kropp ville inte röra på sig. Jag kunde höra hans steg komma närmare och hans rossliga röst skrika mitt namn. Vad skulle jag göra? Jag ville inte tillbaka, jag ville inte bli våldtagen av honom något mer. Plötsligt fick min kropp ork och mina ben sprang så snabbt de bara kunde. Men han kom ändå ikapp mig. Mina lungor började nu även ge upp, jag fick ingen luft och andades väldigt tungt. Han kom bara närmare och närmare tills han plötsligt faller samman och svimmar medvetslöst i snön. Jag stannade och försökte att andas. Sedan tog jag mod till mig och gick emot han. Man kunde se hur hans medvetslösa kropp låg där i snön. Hur den gjort ett stort avtryck runtom pappas kropp. Jag satte mig bredvid han och kollade på honom. Det rann blod ner för hans mun och han låg bara där och stirrade rakt ut i luften. Jag fällde en tår samtidigt som jag fick återblick i mitt liv. Hur min pappa brukade leka med mig och min syster på gården, gunga oss på gungorna. Jag älskade verkligen han, men inte för den han var nu utan för att han var min pappa. Men det hade aldrig funkat på det här viset mellan oss. Sedan torkade jag bort mina tårar och reste mig upp.
Sedan spottade jag han i ansiktet och plockade upp min resväska.
Nu var det bestämt, nu hade jag valt min väg, inatt skulle jag bli fri.
|
| Kommentarer | | Vilsna_flikkan - 11 sep 09 - 13:21 | | Hoppas du skriver någon fortsättning på den! |
|
|
|
