Livet (Första delen) |
Först existerar du inte.
Jag har länge funderat på det, hur är det att inte existera?
Sedan föds du.
Hur tänker man då? När man föds.
Tänker man över huvudtaget?
Du växer sedan upp.
Jag reste då. På min första resa var jag väldigt liten.
Jag kommer inte ihåg vart vi åkte, bara att jag var någon annan stans än hemma.
Och de där bilderna minns jag också. Som jag såklart än idag kan ta fram och kolla på.
Om jag vill.
Livet var så problemlöst då, det fanns bara säker som kändes givande.
Och det man inte ville, vägrade man att göra.
Inget mer med det..
Efter några år börjar du på dagis.
Det var på dagis som jag fick en hel hög med de vänner som jag har kvar än idag.
Men det finns ju också de som jag har förlorat, men jag tror de finns kvar där någonstans. I baktanken.
Jag kommer så väl ihåg när jag och en utav mina vänner sprang upp för trappan i det gula trä huset,
gick in i en liten kammare där det fanns smink och utklädnings-kläder.
Vi kletade på oss, troligt vis alldeles för mycket, smink och satte på oss långa fjäder sjalar och kjolar.
Sen gick vi ut på trappan och sjöng, så högt och fint vi kunde.
Sen blir du ytterligare några år äldre, ungefär fem eller sex.
Den tiden då du börjar i förskolan.
Mitt klassrum var stort, med en stor rund matta i mitten.
Grön, och hård.
På rasterna hoppade man olika hoppreps lekar,
som t.ex. jordgubben, gräset växer, lillan kom in o.s.v.
Man gick några år till på samma skola.
Kom in i den där åldern när man går i trean, och tror att man är stor flicka nu.
”Kan själv!”
Men så var det ju såklart inte.
Jag var så sjukt mobbad, både fysiskt och psykiskt.
Ingenting jag gjorde var rätt.
Jag kunde inte stå, för det var fel.
Jag kunde inte sitta, inte ligga, inte skratta och inte gråta.
Minsta lilla rörelse eller ord var fel.
Det var bäst att gömma sig (men det var ju också fel) för att inte bli slagen,
nerknuffad eller få en fotboll skjuten i huvudet.
Jag kunde inte leva.
För det var fel.
Fyran och femman var lika dana, men då fick jag en ny lärare också.
En lärare som var hemsk..
Han slog oss, alla elever.
Och den dagen han blev polis anmäld för att slå barn, kunde jag inte låta bli att skratta.
Komentera gärna vad ni tycker..Grunden till den skrev
jag i sjuan, men har byggt på den lite nu.
Som ni kanske förstår så är den verklighets baserad.
Det kommer 1 eller 2 fortsättnings delar.
|
|
|
|
