det är det här som kallas äkta vänskap |
Den här är lång, och ni behöver inte läsa den. Jag kände bara att jag var tvungen att skriva ner min tacksamhet till min bästa vän. För att hon ska veta hur mycket hon betyder för mig. Dessutom fick hon en son i tisdags, så det är lite extra speciellt. Jag är så stolt över henne. :) Men ah, läs om ni vill, helt enkelt :)
Jag har i princip känt dig sen jag gick i på mellanstadiet. Även fast det enda vi gjorde då var att bråka. Jag har ett svagt minne av hur mycket jag verkligen avskydde dig. När hon pratade om dig i skolan, vilket hon gjorde nästan hela tiden, höll jag på att bli galen. Jag ville inte höra någonting om dig, jag ville inte ha någonting med dig att göra. Men sen gick det några år, och jag antar att vi mognade till och växte upp lite, innan vi pratade igen. För då sa det klick. Direkt, bara sådär. Vi var som två pusselbitar som helt enkelt passade perfekt ihop med varandra.
Och jag fann meningen med mitt liv.
Med dig fick jag styrkan och orken tillbaka. Du fick mig tro på mig själv och du lärde mig att se det positiva i det som händer, istället för enbart det negativa. Du har lärt mig så mycket, och det hade jag aldrig gjort om det inte hade varit för dig. Men först och främst har du visat att äkta vänskap existerar, även för mig. Du har varit mitt ljus i mörkret, min alldeles egna sol.
Men den senaste tiden har någonting hänt. Det känns som att vi har glidit ifrån varandra, även om jag vet att du alltid finns här om jag behöver dig. Du finns alltid ett samtal bort. Och jag vet att trots avståndet mellan oss på nästan 40 mil, är jag välkommen till dig om jag behöver komma bort från verkligheten. För när jag är med dig, lever jag som i en bubbla. Det finns inga problem, verkligheten existerar inte. Jag är lycklig när jag är med dig.
Men..
Förut var du den första jag ringde när någonting hade hänt. Den jag berättade absolut allting för. Jag vet att jag kan lita på dig, men någonting har hänt mellan oss. Du är inte den jag ringer först längre. Och jag saknar våra gamla telefonsamtal alldeles för mycket. Jag saknar dig.
Vi har båda gjort misstag. Det senaste året, speciellt i våras, har vi bråkat en hel del. Jag har funderat på om det skulle vara bäst om vi bara.. slutade vara vänner. Men jag vet att mitt liv skulle förvandlas till ett helvete igen då. Jag skulle tappa bort mig själv i mörkret, om jag förlorade dig. Jag vågar inte ens tänka på ett liv utan dig, så jag är glad att jag inte gjorde som jag ville ett tag. Jag är glad att jag inte vek ifrån din sida.
I tisdags (8/9-09) var det den bästa dagen i ditt liv. Din son kom till världen och du blev mamma. Det finns inga ord för hur glad jag är för din skull, för jag vet att du kommer bli världens bästa mamma till lilla Johannes. Du kommer alltid sätta honom före allting annat, du kommer finnas där hela tiden och skydda honom. Ingen kommer få göra honom illa så länge du finns där.
Det sägs att det är när man får barn, som man vet vilka ens riktiga vänner är. Och jag tänker bevisa för dig att jag är en riktig vän och att jag tänker stå vid din sida tills mitt sista andetag. Jag kommer alltid finnas här för både dig och Johannes, för jag älskar er. Många kanske tycker att jag inte kan älska honom, men varför inte? Du är hans mamma, och du är min bästa vän. Han är min bästa väns son.
Så gumman, jag kommer aldrig vika från varken din eller Johannes sida. Jag kommer finnas för er tills dagen jag dör. Och längre. Jag är så tacksam för allting som du gjort för mig. Jag hade bokstavligt talat varit död om det inte hade varit för dig. Du har visat mig vad äkta vänskap innebär. Man finns alltid där för varandra - man kan bråka och tappa bort varandra - men man hittar alltid tillbaka till varandra.
Jag kommer aldrig släppa din hand. Jag kommer alltid att hålla i den hårt.
Annu & Johannes, jag älskar er.
Because you live and breath
Because you make me believe in myself
When nobody else can help
Because you live, girl
My world has twice as many stars in the sky
|
|
|
|
