Vassa tänder och Skakningar [del 2] |
Det hade varit en trevlig eftermiddag i parken med Daniel.
Vi hade suttit brevid varandra och pratat och kastat pinnen åt Hasse.
Vi hade pratat om allt mellan himel och jord, kändes det som.
Det visade sig att han, liksom jag, älskade att läsa böcker, och precis som jag föredrog han fantasy.
Han gillade skolan, men hade flyttat sju gånger, så han hade alldrig riktigt orkat hålla kontakten med alla kompisarna.
Jag förstod honom, men inte helt, eftersom jag aldrig någonsin hade flyttat.
Han hade en lillebror, en pappa och en mamma.
Jag berättade i en kort version om mitt tidigare liv: jag hade alltid gått i samma skola, samma klass.
Jag hade alltid haft samma kompisar och nästan alltid tillbringat min fritid med att göra läxor, campa med kompisar och familjen, varit med kompisar och väldigt mycket i stallet.
"Så, du rider alltså?" frågade han intresserat.
"Ja, har du gjort eller gör?" frågade jag och tittade på mig.
"Nej," skrattade han. "Men en i min förra klass gjorde."
"Öh ... okej?" svarade jag och tittade undrande på honom.
Istället för att för att förklara frågade han:
"Vart rider du?"
"I ett privat stall en bit utanför stan'," svarade jag.
"Jag är delfoder på en C-ponny, tävlar henne och rider både vanliga och en del privat lektioner."
"Oj, du tävlar?" Han såg imponerad ut.
"Ja, det är många i stallet som gör det, men dom flesta ungdomarna hoppar, typ alla är med i laget, men jag kör mer med dressyr."
"Jaha, ja, jag kan ju ingenting om sånna saker, så ..."
"Vad gör du på fritiden då?" frågade jag.
"Ja, jag har aldrig riktigt gjort något specielt, mest det vanliga, läxor, kompisar, du vet." Plötslig tittade han mig djupt i ögonen.
"Du har väldigt fin ögonfärg," kommenterade han efter en stunds tystand.
"Jag gillar den där ljusgråa färgen, den är så varm på något sätt, fast den inte borde."
"Jaa, ungefär samma sak har jag hört många gånger," skrattade jag.
Min mobiltelefon ringde och vi ryckte båda till.
"Hej mamma," svarade efter att jag kollat på displyen.
"Hej, gumman," svarade mamma. "Vart är du?"
Jag blev med ens medveten om vad tiden dragit iväg.
"Jag är i parken med Hasse, har du märkt att han aldrig verkar tröttna på ett springa fram utan pinne i munnen och tillbaka med en pinne i munen?"
"Ja, det har jag märkt," skrattade mamma. "Men kan du inte komma hem snart? Både jag och pappa är hungriga."
"Visst! Jag kommer på en gång!"
Vi lade på.
"Mamma," förklarade jag.
"Jo, jag hörde det," svarade Daniel.
"Ses vi fler gånger?" hgan lät orsäker på om han ville ha ett svar.
"Det gör vi säkert, jag går hit nästan varje eftermiddag med Hasse, i alla fall en liten stund. Om vi inte ska ha ett livsviktigt prov i skolan, men så viktiga brukardom inte vara," lade jag skrattande till.
"Då ses vi." Daniel vinkade och vände om.
"Hej då!" skrek jag efter honom, sammtidigt som jag kopplade Hasse och själv började gå hem med lätta steg.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | becxa - 8 sep 09 - 12:27- Betyg:  | | mejla nästa :))) <3 | | Fiiiaaas - 7 sep 09 - 19:28 | | omg :O första gången jag säger d, maila gärna nästa ;) |
|
|
|
