Vassa tänder och Skakningar [del 1] |
Jag hade precis kommit innan för dörren när telefonen ringde.
"Hej det är Mo?" svarade jag.
"Hej, gumman, det är mamma," svarade mammas röst i andra änden medan jag tog av mig skorna.
"Mhm, jag kan höra det."
"Både jag och pappa blir lite sena ikväll, så du får fixa kvällsmat själv, om det är okej?" mammas röst lät frånvarande - hon jobbade.
"Ja, men det är okej, jag fixar något. Det är lungt," försäkrade jag henne.
"Bra, jag måste gå nu, ses senare älskling!"
"Mhm, hej då." Jag lade på luren och böjde mig ner för att klappa våran golden retriver, Hasse, som hade kommit kutande när han hörde mig komma in genom dörren.
"Hej, gubben, ka vi gå ut på en promenad?" Det reagerade han såklart på. Han skyndade sig att hämta kopplet.
Jag skrattade och kopplde honom innan jag tog på mig skorna och jackan igen och gick ut med honom.
Vi gick till en park i närheten, där jag kunde låta honom springa fritt.
När vi kom dit släppte jag honom och tog upp en pinne.
"Sitt," sa jag till Hasse. "Stanna, stanna!" sen kastade jag iväg pinnen.
"Hämta pinnen då!" sa jag och han for iväg som en knonkula.
Jag såg på långt håll att han fick tag i pinnen, men i stället för att komma tillbaka till mig sprang han mot en kill om satt på en bänk.
'Inte nu igen!' tänkte jag och suckade för mig själv.
Hasse älskade nya människor, vilket också fick bli min ursäkt när jag kom fram till killen.
"Hej, sorry, men Hasse älskar nya människor, han är absolut inte farlig!" suckade jag, men det var egentligen helt onödigt.
"Haha, jag ser det," skrattade killen medan han kliade Hasse bakom ena örat.
Han reste sig upp och tittade på mig.
"Hej, förresten, jag heter Daniel," presenterade han sig.
Han var lång, säkert 1.85 eller så. Han hade ruffsigt svart hår som hängde ner i dom otroligt klara och stora grön ögonen, han hade en rak näsa och en lagom stor munn med fylliga läppar.
Han hy var blek, men inte likblek, utan nästan silvrig, nyansen påminde mig om månsken.
Han hade en grön t-shirt som framhävde han gröna ögon ännu mer och ett par säckiga slitna blå-jeans som satt uppe med hjälp av ett nitbälte.
"Eh, hej, jag heter Mo." Jag var tvungen att böja på nacken för att se honom.
Jag med mina 1.53 var inte så lång.
"Mo? Vad är det för något namn?"
"Öh ... alltså, jag heter egentligen inte Mo. Jag heter Molly, men det är aldrig någon som säger Molly, bara när någon är riktigt arg, och eftersom jag inte är van att bli kallade Molly så reagerar jag inte."
Daniel skrattade.
"Jasså, är det så det ligger till?"
"Ja, typ. Jag känner inte igen dig, är du ny här?"
"Ja, jag flyttade in igår, jag bor några kvarter bort." Han klara röst hade med ens blivit allvarlig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | aakwasweet - 7 sep 09 - 14:23- Betyg:  | | Wow, en naturligt spännande början ;) | | Papa_Noel - 7 sep 09 - 14:08- Betyg: | spännande vill läsa mer!
Mejla gärna när nästa del kommer ut(inget tvång, men skulle uppskattas^^) | | becxa - 7 sep 09 - 09:44- Betyg: | bra :)
mejla nästa tack :D |
|
|
|
