[BXB] Den du vill att jag ska vara 'del 27' |
här varnar jag för fult språk och annat oanständigt... jag blev nästan lite gråtfärdig i denna delen. Därför gick det inte att skriva längre än såhär
Kommentera, hoppas ni gillar det...
Sebastian Holm
Det spöregnade ute, vädret hade verkligen humörsvägningar men det blev väl så när miljön förstördes. Sebastian stod i hallen och funderade på om Adams jacka var vattentät, hans var det antagligen inte. Därför blev det tillslut Adams jacka och han hoppades att det inte gjorde något. Den kanske blev förstörd i regn eller något. Sebastian började tveka lite och funderade på att inte ta någon jacka alls tillslut.
”Flytta på dig, måste du vara i vägen hela tiden?” Fredrik tryckte sig förbi precis när Sebastian dragit på sig Adams jacka och var på väg ut genom dörren. Sebastian följde efter ut genom dörren och stängde den.
”Vad har du för jacka?” Fredrik studerade jackan som Sebastian hade på sig, men Sebastian svarade inte. Det var ingen som behövde veta vems jacka han hade på sig.
”Fox” Fredrik verkade fortfarande beundra jackan av någon anledning, Sebastian gissade på att han också ville ha en.
”Vadå Fox?” Sebastian började gå mot skolan, det läckte in i skorna och det kändes nästan som att de plaskade där inne. Han kanske skulle lånat Adams skor istället. Det skulle kanske varit mer behändigt, frysa gick bra men att vara blöt också. Fredrik han ikapp och kände lite på jackan, Sebastian drog undan armen och gick snabbare.
”Jackan idiot, vems är det?” Fredrik släppte jackan och fortsatte att gå en bit bakom Sebastian.
”Adams” Sebastian skyndade sig lite ytterligare så att han skulle slippa Fredrik, för när som helst skulle han sväng av till sin egen skola. Om bara Sebastian kunde ta sig till korsningen så skulle Fredrik lämna honom sen, men antagligen var inte jacka färdigdiskuterad.
När Sebastian kom fram till skolan var han genomblöt, håret droppade och jeansen satt kletade mot benen. Smart som han var hade faktiskt Sebastian med sig extra kläder bortsett från gympakläderna. Han smet in på toaletten och bytte kläder innan han fortsatte till mattelektionen. Längst fram vid tavlan stod Jan och spottade medan han skrek ut massa siffror, som om alla elever var totalt döva. Jan var den enda lärare som frivilligt tagit klassrummet med griffeltavla. Kritorna skrek medan Jan drog dem över den svarta ytan, det kunde faktiskt få de flesta elever att bli döva.
”Sebastian, så trevligt att du kände för att dyka upp idag” Det var en uppenbar pik och Jan gav honom kvarsittning igen. Sebastian hade tydligen missat ett prov också, oförberett såklart som han fick göra. Det var inte svårt så han utgick från att han klarat det när han snällt lämnade in pappret till Herr Brylé som granskade det och nickade glatt.
Resten gick åt till att Jan stod och hade genomgång på ett nytt kapitel de skulle plåga sig igenom.
Eftersom att engelskaläraren fortfarande var kokko i huvudet och det, enligt lärarna, var onödigt att sätta in en vikarie innan lovet fick Sebastian glida runt i skolan. Som vanligt hamnade han i biblioteket där han satt och läste i en ganska tråkig bok. Den var egentligen inte tråkig, Sebastian bara tänkte så för att han var lite uttråkad. Många gånger fick han hålla sig för skratt när han läste, men sen hette boken kukbruk också. Den mest lästa boken i hela skolans bibliotek, vilket inte var så konstigt egentligen.
När Sebastian läste ’vissa snoppar pekar åt vänster’ skrattade han så mycket att bibliotekarien blängde surt på honom. Hon var antagligen en sådan person som vigt sitt liv åt böcker, Sebastian kunde inte förstå varför, så roliga var de faktiskt inte.
Sebastian kände sig nästan lite taskig när han satt och skrattade åt vissa saker som killar frågat. De var som de där programmen på tv, Fråga Olle eller nått. ’Jag har gröna vårtor på kuken, är det notmalt?’ Sebastian kunde inte tro att någon faktiskt tyckte att det såg normalt ut, men ändå var tvungen att fråga. Själv skulle han antagligen skuttat till ungdomsmottagningen innan hans familjelycka förvandlades till en broccoli.
Det värsta med tisdagarna var att han hade tre lektioner innan lunch, det var rena plågan. Om man hade lite tur fanns chansen att lunchen kunde ätas innan idrotten, men sådant hände bara när engelskaläraren inte var där, eller när kukbruk var så intressant att man glömde bort tiden. Det var precis det Sebastian gjort, motvilligt ställde han tillbaka boken i hyllan och gick mot skåpet där han hade tryckt in sina gympakläder. Sebastian kunde inte förstå varför han alltid var sist till varje lektion, men det hade väl blivit någon form av vana. Lite sen sprang han in i gympasalen med kortbyxor och t-shirt. Dem andra såg ovanligt påklädda ut, Sebastian kom på varför, de skulle ut och springa tills de inte orkade mer.
Alla lärare på skolan verkade ha någon form av förkärlek till att plåga elever, Sebastian vägrade offra sin enda torra tröja och gav sig ut. Det regnade inte lika mycket som det gjort innan, men det droppade fortfarande lite.
2 km var inte så långt att springa, men för godkänt var de tvungen att hålla sig runt 15 minuter, ville man ha högre betyg fick man lägga i gasen, men det var ingen som klarade det i stort sett. Det var bara gympaläraren Grens största förhoppning. Läraren såg inte ut som en Gren, men han hette det i efternamn, Kristoffer i förnamn. För det mesta var han snäll och dessutom Sebastians mentor, men ibland var han bra plågsam. Inte nog med det, han var snygg också och runt 25 år och under alla kläder fanns antagligen en hel del muskler.
Sebastian började springa när läraren skrek gå, det värkte lite överallt men Sebastian tänkte bort det. Hans pappa skulle inte få förstöra hans betyg, så mycket hade han bestämt sig för, men ändå fick han pina på bra för att hänga med de andra. Halvvägs funderade han på att lägga sig efter vägen och hoppas på att ambulansen ville komma och hämta honom, formen verkade inte vara den bästa om han kunde uttrycka sig så. Men han kämpade vidare, för varje gång foten träffade marken kändes det som att det brände i kroppen på honom.
Sebastian gissade på att han missat uppvärmningen tack vare den sena ankomsten och nu skulle hans muskler få lida för det i ett par dagar fram över. Så långt var det egentligen inte att springa, men när han ramlade över mållinjen funderade han starkt på att gräva ner sig. Allt gjorde ont när han försökte andas, detta var antagligen den värsta lektionen någonsin. Det skulle inte förvåna honom om han hade sprickor i revbenen, Sebastian visste hur det kändes och det kändes som att något var fel.
”Hur är det?” Kristoffer lutade sig över Sebastian som knappt tagit sig runt levande. Sebastian drog in lite luft och kände hur det brände i halsen, med största sannolikhet hade han inte klarat godkänt. Han låg kvar på marken och tittade upp på lärarens ansikte i flera minuter innan han var kontaktbar igen.
”Det gör ont, där” Sebastian pekade, nu skulle han bli tvungen att hitta på en anledning till varför han hade det också. Helst ville han bara ligga kvar på marken och tycka lite synd om sig själv. Hungrig var han också och inte så lite heller, mat skulle inte sitta fel, men Kristoffer verkade ha andra planer.
Kristoffer drog upp Sebastian på benen och fick halvt bära honom ända in till skolsyster. Där landade han i en mjuk soffa, han kunde leva med att ligga där ett tag. Han måste vara bland de ynkligaste och patetiska människor som existerade.
När det blev lite liv i honom drack han minst en liter vatten innan skolsköterskans kalla händer klämde på revbenet. Han slog bort handen och pep till, sådär kunde hon ju inte göra om hon visste att han hade ont.
”Du kanske ska åka och kolla upp detta”
Sebastian skakade på huvudet, han skulle ingen annanstans än till duschen, sen skulle han äta tills han inte orkade mer, och då skulle han äta lite till. Så planerade han sig dag, sen var det de där med kvarsittningen också.
”Kom tillbaka på onsdag”
Sebastian nickade motvilligt och gick mot omklädningsrummet på ben som fortfarande skakade en aning. De andra hade antagligen fortfarande idrottslektion så han var helt ensam där inne. Han duschade ganska snabbt och drog på sig kläderna innan han gick vidare mot matsalen, den var minst lika tom som omklädningsrummet men det spelade ingen roll. Det var någon fiskgratäng med potatis, inte alls var Sebastian räknade som god mat, därför förstördes hans planer på att äta tills det inte gick mer. Istället åt han tills han blev någorlunda mätt innan han lämnade tallriken.
Resten av dagen gick sakta, inget verkade vilja vara på hans sida den dagen, inte ens kvarsittningen gick lika smidigt som den brukade. Jan verkade vara på extra dåligt humör när han satt där framme vid tavlan och stirrade ut över andra elever som också förtjänat kvarsittning under dagen. Egentligen behövde man inte ens göra något fel för att Jan skulle ge en kvarsittning. När halva tiden gått knallade Adam in i rummet och satte sig på en stol, Jan tittade irriterat upp.
”Adam du skolkade från matten, vill du verkligen ha en till kvarsittning för att ha skolkat från kvarsittningen?”
Sebastian blev full av skratt när han såg Adams ansiktsuttryck, det ilade i revbenet igen så han var tvungen att göra en grimage.
”Sebastian kanske också önskar sig en till kvarsittning” Jan lät bitter så Sebastian kom fram till att det var bästa att hålla tyst och koncentrera sig på klockan. Den tickade förbi lika segt som den alltid gjorde i skolan men tillslut hade den där sista halvtimman gått och Sebastian reste sig upp. Det gjorde inte lika ont längre nu när han fått vila lite, sista lektionen hade han gått in till skolsyster och lagt sig igen. Det var mer frestande än att ha lektion, och han hade fått tillstånd också, vilket var ännu bättre.
”Hej Seb” Adam dök upp bakom honom i korridoren och såg sådär glad ut igen, irriterande nog. Sebastian hälsade och fortsatte mot skåpet som han låste upp. De blöta kläderna orkade han inte bära med sig, de fick följa med hem nästa omgång. Om han nu orkade det, annars fick det lukta blött får i hans skåp en tid fram över.
”Vill du följa med mig hem?” Adam log så oerhört gulligt att Sebastian inte kunde säga nej, så han nickade bara och följde efter Adam.
”Vi ska bara hämta Tim, min bror alltså”
Sebastian följde snällt efter Adam, han hängde sin väska på Adams axel också, det var för jobbigt att bära den själv. Men inga protester kom, så han antog att det inte gjorde någonting. Det var inte så långt till lågstadieskolan men ändå en omväg. Egentligen var stället så litet att det inte fanns något som kunde kallas långt avstånd.
När de kom fram stod det en liten pojke med långt hår och hängde över staketet, Sebastian kände igen honom och antog därför att det var Adams bror.
”Adam” Pojken log stort och klättrade över staketet istället för att ta grinden, någon vuxen person vinkade åt Adam och sen var de på väg igen. Tim log stort mot Sebastian och greppade Adams hand, efter en stund tog han tag i Sebastians hand också. Sebastian visste inte riktigt vad han skulle göra. Så han gick där med Tim i ena handen, den var läskigt liten och svinkall. Att det regnade igen hjälpte inte alls, Sebastian hade slut på torra kläder och Adams jacka var inte så vattentät som han hoppats på.
”Sebastian” Tim tittade upp på Sebastian med ett par nyfikna mörka ögon, sen fnissade han och blev röd i ansiktet.
”Ja?” Sebastian väntade på att något mer skulle komma från Tim, men när inget hände fortsatte han bara att gå.
Efter vad som kändes som en evighet i regnvädret kom de fram till Adams hus, Tim sprang in genom dörren och rätt in i något rum.
”Sebastian kom” Sebastian slängde jackan på Adam och gick in, Adam kunde hänga upp den på tork någonstans. Han följde efter Tim in i rummet som såg ut att vara hans sovrum, det var större ä hans rum men det var inget oväntat.
”Sebastian” Tim tryckte en docka i handen på honom med rödbrunt hår, Sebastian visste inte vad han skulle göra med den.
”Fin” Nickade han och gav tillbaka den till Tim som såg oerhört nöjd ut. Adam kom och räddade honom ur situationen, den där lilla ungen var aningen konstig.
”Jag tror han gillar dig” Sebastian följde efter upp till Adams rum och fick syn på teckningen som var tejpad på väggen. Inte bara i hörnen heller utan som en ram runt.
”Snygg” Sebastian pekade på den och skrattade lite.
”Tim som har varit här” Adam lät lite ursäktande.
”Det är du och jag”
Sebastian flinade lite åt teckningen och såg sig omkring i rummet, han var på väg att sätta sig när han kom på att han var blöt. Speciellt jeansen, Adam såg inte så torr ut själv för han försvann in i garderoben och kom ut med en hög kläder.
”De här passar nog dig” Sa han och släppte allt i en hög i soffan, Sebastian gissade på att det inte skulle passa honom. Han var både bredare och kortare, så det kanske bara skulle se dumt ut. Men hellre det än att gå runt och vara blöt, risken för förkylning var inte så frestande direkt.
Sebastian visste inte riktigt om han skulle springa och gömma sig någonstans när han bytte kläder eller om han skulle stå kvar där. Han såg sig lite förvirrat omkring, Adam hade redan dragit av sig tröjan och var på väg att dra på den torra när han vände sig mot Sebastian.
”Ska du ha hjälp eller?” Sebastian hann inte ens reagera innan Adam stod där, väldigt nära med händerna innanför tröjan. Talförmågan försvann igen, men den behövdes tydligen inte, för rätt som det var kände han de där fuktiga mjuka läpparna mot sina egna igen.
Adams läppar försvann och tröjan åkte av, sen var läpparna där igen, tillsammans med ett par väldigt nyfikna händer. Sebastian kände sig inte mycket bättre, där stod han och drog i Adams byxor samtidigt som han försökte andas lite mer normalt. Adam verkade gå igång på minsta lilla och Sebastian gissade på att han var lite otålig. I alla fall när de kom till byxorna, för Adams händer var i vägen när Sebastian försökte få upp dem utan att tänka sig för.
Vem hade både skärp och 5 knappar på jeansen, hur osmidigt var inte det på en skala. Sebastian slog bort Adams händer samtidigt som det kändes som att Adam försökte svälja hela huvudet på honom. Som en honspindel som slet huvudet av hanen, läskiga tanke. Just nu hade inte Sebastian tid att tänka på det, allt han tänkte på var Adams kalla händer över hela kroppen och jeansen som började kännas aningens små.
Sebastian hade ärligt talat ingen aning om vad han höll på med, helst ville han sluta men det gick inte. Fingrarna lyckades få upp knapparna på de där byxorna och han gissade starkt på att han släppt lös monstret. Det gick inte att se för så fort han öppnade ögonen var allt han såg en närbild av Adams ansikte, en mycket fin närbild. När han kände Adams händer över sin egen bula som gjort att hans byxor krympt drabbades han av en mindre panikattack. Vad skulle han göra nu? Lite diskret försökte han dra sig undan, men Adam la händerna på Sebastians rygg och höll kvar honom. Nackspärr av att behöva luta huvudet uppåt hela tiden började han också få. Han gillade inte riktigt den inverkan som Adam hade på hans kropp.
Tillslut lyckades han bryta sig låss från Adams virvlande tunga och lutade pannan mot hans bröstkorg. Armarna la han runt midjan på Adam och tryckte sig lite närmare, nu kände han sig otroligt ynklig också. Men han visste inte vad han skulle göra med alla känslor, då blev det så att han bara ville springa därifrån. Underläppen började darra lite så han bet tag i den, även om den var fruktansvärt öm efter Adams allt sugande och bitande.
”Vad är det?” Adam lät varken upprörd eller besviken, det gjorde i alla fall Sebastian på lite bättre humör. Adams hand som sakta rörde sig över Sebastians rygg fick Sebastian att rysa lite. Han kände sig sämst i världen, värsta glädjedödaren med en kuk som strejkade och ångest över att visa för mycket känslor.
”Jag är rädd ibland” mumlade han och försökte trycka sig lite närmare Adam, Adam höll honom bara hårdare och fortsatte att stryka honom över ryggen. Det som skrämde honom mest var att Adam betydde trygghet, ingen hade kommit så nära Sebastian som Adam gjort. Det värsta var fortfarande Adams ögon, de var läskiga och de sa någonting som Sebastian inte kunde uppfatta.
Det knackade på dörren som slogs upp Sebastian stelnade till men Adam stod kvar som om ingenting hade hänt.
”Hungrig” Det var bara Tim, värre hade det varit om det var Adams mamma eller pappa.
”Vad leker ni får jag också vara med?”
”Du får vänta tills mamma kommer hem, gå och lek” Adam verkade inte vara på humör för att roa Tim tills föräldrarna kom hem.
Adam flyttade med Sebastian till soffan där han kröp upp i Adams knä, de där blöta byxorna som fortfarande satt på verkade vara bortglömda för länge sedan.
”Vad är du rädd för?” Adam röst var trevlig och fick Sebastian att vilja berätta massa saker, mest för att den inte lät nyfiken. Men han ryckte ändå bara på axlarna, satt där och kände sig aningens meningslös.
”Pappa, min bror och för att behöva gå hem” Sebastian tystnade ett par sekunder och suckade djupt en gång innan han fortsatte.
”Ibland vill jag inte leva, men jag är rädd för att dö” Underläppen började darra igen och Sebastian var tvungen att gömma ansiktet mot Adams hals. Adam fick honom att vilja leva, Kwan fick honom också att vilja leva. Men när han inte hade någon av dem i närheten var det inte värt det.
”Seb vill du sova här?”
Sebastian nickade och log lite mot Adams hals, det var nog tur att han hjälpt Adam med matten ändå.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | EnEnsamTjej - 5 okt 09 - 08:49- Betyg:  | | Underdunderunderbart! | | Mp3 - 18 sep 09 - 01:35 | Du skriver helt fantastiskt.
Fan, klockan är alldeles för mycket då jag åker med bussen 07.15 i morgon bitti, men vafan. Man kan inte sluta läsa den här <3 | | citronkakan - 7 sep 09 - 20:40- Betyg: | | ååh, älsklingar, ni är så söta och fina, så otroligt vackra!!<3 | | Jurrie - 7 sep 09 - 14:22- Betyg: | | AAAH O.O x] Gud vad söta dom är ^^ | | Boegapa - 6 sep 09 - 21:43- Betyg: | ASSÅ AAAAAAAAAHHHHHHWWWW QwQ <33333333333333333
DEM ÄR SÅ.. ASSÅ TYP SÅ LIKSOM... GAAAH, SÅ SÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTAAAAAAAA <3333333333333333333333333333333333333333333333 |
|
|
|
