del 113 |
Kapitel 113
- Men Bill, oroa dig inte. Du är jätte fin! säger Simone
Bill står framför spegeln inne i sitt rum. Runt honom ligger högar av olika kläder. Han ska på dejt. På en italiensk resturang i stan.
- Nej, usch.. Inte den här... säger han och tar av sig en svart tröja med döskalletryck.
- Men ta den här då, säger Simone och rotar fram en svart skjorta.
- Den där? säger Bill
- Prova den, jag är säker på att den kommer sitta perfekt till dom där byxorna du har på dig, säger Simone
Bill suckar och tar på sig skjortan.
- Jag vet inte..
- Låt mig, säger Simone och går fram till Bill.
Hon lägger hans hår över axlarna och fixar lite med luggen. Hon kammar den med en kamm försiktigt.
- Sådär, säger hon. Nu behöver du bara en sak till...
Simone rotar i lådan med Bills smycken. Hon tar fram ett halsband med en döskalle i silver på. Hon sätter det runt Bills hals och knäpper i nacken.
- Sådär, säger hon. Nu är du klar.
Bill synar sig själv i spegeln. Han ser så... vuxen ut.
- Oj, säger han. Det är det enda han får fram.
- Blir det bra?
- Ja, det... det blir bra... säger Bill och börjar städa upp sina kläder.
- Bill, jag kan städa. Du har bara en halvtimma på dig.
- Men mamma, det behövs inte...
- Jo, jag gör det, säger Simone.
Bill ser på sin mamma och ler tacksamt.
- Tack. Skjutsar du mig?
- Ja, kom nu, säger Simone.
Dom går ner i hallen. I vardagsrummet sitter Tom och Alicia och skrattar åt ''America's Funniest Home Videos''.
- Ha det så skoj med din tjej Bill, skrattar Tom
- Hon är inte min tjej, muttrar Bill
- Men ni är ju så kära... säger Tom och tindrar med ögonen. Buona fortuna! Eller varför inte, Sperando di non versare ketchup sui vostri vestiti!
Alicia fnissar åt Toms skämt.
Bill skakar på huvudet, tar buketten till Mira i köket och går ut och sätter sig i bilen.
Simone sätter sig vid ratten och tar på sig säkerhetsbältet.
- Är du nervös? säger hon.
- Lite, säger Bill. Men det går nog bra.
Simone startar bilen och kör ut från garageuppfarten.
- Det gör det nog, säger hon.
- Det var så länge sen jag fick gå ut med någon... Det känns så speciellt...
- Jag ser hur lycklig du är, Bill... säger Simone. Jag minns själv hur det var när jag skulle gå ut med din pappa första gången.
- Gör du?
- Ja... Jag var så nervös att jag trodde jag skulle kräkas. Men när jag såg din pappa stå där, med en bukett rosor i handen, precis en sån som du har, så... kändes det som om alla bekymmer försvann...
- Härliga 70-tal... säger Bill.
Simone skrattar.
- Ja... Det var härligt... Vi gjorde allt ihop. Jag och din pappa.
- Vadå för saker?
- Gick till stranden, åt middag, spelade golf...
- Golf? säger Bill och fnissar.
- Det var väl inne med golf på den tiden, inte vet jag... Men... sen så kom ju ni. Du och Tom. Då förändrades våra liv.
- Hurdå?
- Jo, jag var ju hemma me dig och Tom. Din pappa jobbade över, och kom hem sent på kvällarna. Vi flöt ifrån varann.
- Var det därför ni skildes?
- Kanske det....
- Det var alltså vårt fel? säger Bill.
- Jag vet inte... Det kan man inte säga... säger Simone och svänger av vid infarten mot Magdenburg.
- Men nu har du ju Gordon... Vad har han som inte pappa har? säger Bill. Han har gråt i rösten.
- Sluta nu Bill... säger Simone. Jag vet att det var jobbigt för er när vi skildes, men du måste förstå att jag har ett eget liv. Precis som du.
Hon stannar framför resturangen där Bill ska äta.
- Tack för att du skjutsade mig, mamma... piper Bill.
- Var inte ledsen, Bill... Ta bara ett djupt andetag, och våga språnget, säger Simone.
Bill ler lite försiktigt för att visa sin mamma att han är glad. Simone ler tillbaka och kör iväg.
Bill står där. I handen har han en bukett rosor. Och han ser att Mira sitter där inne. Hon sitter och blädrar i menyn.
Bill tar ett djupt andetag.
Ta ett jupt andetag, och våga språnget.
Simones röst ekar i huvudet.
Bill går in. Det luktar mat. Han gömmer buketten bakom ryggen. Han går till henne.
- Bill! Där är du ju! säger Mira.
Bill ler lite försiktigt.
- Till dig, säger han och räcker henne buketten.
- Åhh! Bill! Gud vad snällt, fy vad gullig du är! Tack! säger Mira och ger Bill en kram.
- Varsegod, säger Bill.
- Vad fin du är! säger Mira
- Du med, säger Bill och tittar på Miras blåa klänning. Du är jätte fin!
- Ska vi beställa?
- Visst! Säger Bill. Jag är vrålhungrig!
Usch, det där lät töntigt... tänker han efter det.
- Jag med! säger Mira. Jag gillar italiensk mat! Gör du det?
- Ja, det gör jag verkligen!
Dom beställer mat.
- Berätta om dig själv, Bill... säger Mira
- Vart ska jag börja? Jag är sångare...
- Det vet jag, säger Mira och ler.
- Jag har dubbat film...
- Vilken? säger Mira intresserat.
- Arthur och Minimojerna, säger Bill och skrattar.
- Arthur och Minimojerna? skrattar Mira. Den är ju inte så dålig... Jag har bara läst boken, men den är ju bra... Berättta något mer!
- Jag har utsetts till tysklands störigaste man...
Mira skrattar.
- Det märks inte! Du är ju inte störande på nått sätt, säger hon.
- Enligt tysklands befolkning är jag det, säger Bill.
- Inte enligt mig, säger Mira. Då kommer servitören med maten.
- Buona con i miei amici! säger servitören.
- grazie, säger Bill.
- Oj, inte visste jag att du kunde italienska! säger Mira
- Jag har varit där flera gånger, säger Bill.
- Kan du något mer språk?
- Franska, kan jag lite...
- Säg något!
- Tu es magnifique, säger Bill
- Vad betyder det?
- Du är vacker, säger Bill.
- Jag kan bara spanska...
- Säg något!
- Creo que eres hermosa, säger Mira.
Bill skrattar.
- Det var inte dåligt!
|
|
|
|
