Vargskugga. Del 6 |
Det var lördag. Och alltså dags för klassresan till Treelake Dale.
Treelake var en mysig liten sjö, nära skogen.
Och det var människor som campade där varje sommar.
Nu var det min tur att få åka dit med min klass.
Det skulle bli kul, men bara för att Trey var med. Och det skulle bli mysigt med skogen och allt, eftersom det passar hela Varulvsgrejen.
Plus att jag kanske skulle få se Trey som varg igen... Förhoppningsvis.
Jag hade bara sett honom någon minut som varulv, men hade redan börjat plugga in bilden av honom som varg i hjärnan, eftersom jag tyckte att det skulle vara kul att komma ihåg första gången jag såg honom som varg.
Jag, Trey, Jamie och Tobias skulle dela tält, och vi satt nu i en buss på väg till Treelake Dale. Busschauffören pratade lite om säkerhet, men det var ingen som lyssnade. Jag själv tänkte bara på varg-Trey.
Trey såg ut att prata med sig själv där han satt bredvid Tobias.
Tobias stirrade rakt ut luften, och Jamie satt och lyssnade på sin mp3.
Jag kunde höra några ord ur hennes favoritlåt "Viva La Vida" av Coldplay.
Mitt rödbruna hår glänste till lite i solljuset, och bländade mig.
Nästan alla pratade i mun på varandra och det var helt kaos.
Jamie stängde av mp3:n och stoppade ner den i sin handväska.
"Ska det bli kul?" frågade hon och kollade på mig.
"Ja, det ska det väll, vad tycker du?" svarade jag och vred lite på huvudet.
"Nja, jag vet inte, det kan nog bli kul" sade Jamie och sneglade lite på Tobias som fortfarande stirrade rakt ut i luften.
När vi var framme gick alla av bussen så snabbt som möjligt, eftersom det precis hade börjat lukta rutten fisk.
"Såja, såja, ta det lugnt! Ni kan hämta era väskor, och sen kan ni börja hjälpas åt med att sätta upp tälten. När det är klart så packar ni upp era sovsäckar.
Efter det får ni göra lite vad ni vill" sade Mr Terry och alla började genast sätta igång. Det var enkelt att ställa upp vårat tält, och vi vart snabbt klara.
Ett dovt ylande hördes från skogen, och jag ryckte till.
"Trey, vem var det som ylade?" viskade jag och gick närmare Trey.
"Det är lugnt, det är bara min bror, Jake" svarade han och kramade om mig lite löst.
"Våran flock är liten, och består bara av mig och han"
"Okej" sade jag och kollade drömmande mot skogen. Undrar hur det skulle vara att vara en varulv...
"Ska vi gå till skogen lite, så kan du få träffa honom" sade Trey och kollade ut i skogen, som om han letade efter någon mellan dom täta träden.
"Eh... Visst, men tror du vi får det? Jag menar, hinner vi det?" sade jag lite raspligt.
Även fast jag började bli lite van vid att Trey var en varulv, så var jag inte riktigt redo för att möta andra varulvar.
"Vi hinner, det är jag säker på, och han är bara några kilometer bort" sade Trey och var redo att ta tag i mig.
"Vänta!" Sade jag och ryckte till lite vid hans varma kropp. "Sade du kilometer?"
"Eh, ja... är det något problem med det?" svarade Trey och kollade förvånat på mig.
"Ja! Vi hinner aldrig dit i tid!" Stammade jag.
"Jag ska visa dig att det inte är några problem alls" sade Trey och tog ett steg närmare mig. "Stå helt stilla nu, Ella"
Han tog tag i min arm och puttade upp mig på sin rygg.
"Varför ska jag sitta på din rygg?" Sade jag och vart lite rädd av tanken på att jag faktiskt var lite höjdrädd, och att sitta på Treys rygg var tillräckligt.
"Du får se..." Sade han och tog ett språng in i skogen.
Han sprang med vinden, och nästan som en raket.
Jag höll i mig hårt, men Trey verkade inte protestera på mina nävar som var som fastklistrade på hans rygg.
Det tog bara en halv minut innan vi var framme, och jag kunde urskilja en mörk skugga bland träden.
"Jake, kom fram. Det är jag, Trey" sade Trey och satte ner mig på marken.
"Jag har Ella med mig, och hon vet allt om... oss"
En mörkröd varg steg ut bland träden och han var lika stor som Trey hade varit som varg. "Hej, det är jag som är Ella, du är Jake va?" sade jag och mitt hjärta tog ett extra skutt när den vackra vargen kom närmare.
|
|
|
|
