Att förlora någon man älskar till döden.. |
Hej!
Detta riktar sig speciellt till er som förlorat en vän till
döden, men det skadar inte att läsa det här även om ni inte
gjort det..
Nu tänker ni kanske 'Jaha, nu ska hon hålla på med massa sk-tsnack om att allt blir bra,
bara man pratar med nån..' men nej, det tänker jag inte.
För jag vet hur det känns..
I juni 2005 förlorade jag min bästa vän. Lindy blev 15 år
gammal, bodde i San Diego, Kalifornien, USA. Vi träffades
aldrig "på riktigt", eftersom ingen av oss hade råd att resa
till Sverige/Kalifornien, men vi brevväxlade och ringde varann
i flera år. Vi pratade om allt. Hon fick en cancer-tumör
mellan hjärtat och ena lungan, som till sist växte sig så stor
att den liksom stoppade hjärtat..
Jag kommer aldrig att glömma hur det kändes att se Carros (Lindys storasyster)
nummer blinka på mobildisplayen och nästan veta vad som skulle
komma när jag svarade. Jag kommer aldrig att glömma smärtan när hon sa att
Lindy var död. Aldrig.. Det var som att förlora halva min själ..
Att "uppleva" det här, att förlora en vän eller en annan
person man älskat, det går inte att jämföra med något. Smärtan går inte att beskriva.
Att tvingas inse att det är slut, att man inte kan göra minsta sak
för att hjälpa, att tvingas försöka gå vidare.
Det är så jobbigt, för mig kändes det (och känns fortfarande så ibland),
som att svika den man förlorat genom att fortsätta leva.
Det är så lätt att förlora livslusten, att hamna i självmordstankar, att allt annat tappar mening,
att man inte längre orkar försöka må bra.
Allt jag kan säga är; jag vet så väl hur det känns.
Till er som förlorat en vän/närstående
- Försök prata med någon. Det kan vara en vän, eller (nästan ännu hellre ibland..) en kurator
eller annan vuxen. Det hjälper självklart inte på en gång,
smärtan finns ju kvar, men efter ett tag kan man lära sig hantera känslorna,
och se på de fina minnen man har av den man förlorat. Det kan ta månader, eller år,
men det är bra att bara få prata.
- Kniven kan kännas så lockande, men ta inte till den. (jag gjorde misstaget att göra det..)
Ingenting blir bättre av det, inte egentligen.
- Skriv! Försök skriva dikter/dylikt, skriv ner dina känslor. Det känns bättre, iallafall en stund,
och är bättre än att skära sig.
- Gråt när du behöver det. Det är inget fel i det, det är faktiskt skönt att få
sjunka ihop i en liten hög och bara gråta..
Till er som är vän till någon som förlorat någon
- Visa att ni bryr er. Våga fråga hur det är, träng er inte på, men vägra att ge er.
Var uppmärksam på hur personen beter sig, om hon/han "bara" är ledsen,
eller om hon/han verkar ha skärsår elr. dylikt.
- Är du väldigt ororlig - gå till en vuxen. Det är inte att skvallra, det är att hjälpa.
Dt kan vara en lärare, kurator, förälder..
- Var inte rädda för att vara nära personen. Låter kanske konstigt,
men många blir skrämda när ens vän känner så stor smärta, och tar avstånd av den anledningen..
|
| Kommentarer | | Ledsen91 - 16 maj 06 - 05:43 | Vad jag menar när jag säger att det inte hälper att skära är
att det inte hjälper i det långa loppet.. jag skär mig också,
men egentligen så hjälpe rdet ju inte ; det hemska finns kvar och plågar en
igen när smärtan från såren avtagit igen..
kram på er | | Cold-C - 15 maj 06 - 00:55 | gud... va jobbigt
jag har upplevt de här...
de va min kille som va sjuk. hans hjärta blöde han hadde gjort
illa sig för vi bråkte o jag vill göra slut me han o han gick o
stack en kniv i hjärtat men hans mamma såg de o tog ifrån han kniven men
det var försent ... han hamna i sjuk huset i 1 månad sen vakna han
o jag vill ba dö under tiden för allt var mitt fel
men nu mår han bra o vi e ihop igen... :P | | JenniferK - 14 maj 06 - 08:34 | | tack det är precis så som jag kände då när jag förlorade min bästa vän hösten 2004 men nu vet jag att jag har inte förlorat henne. hon finns ju alltid hos mig och kommer alltid att göra det. trots att man känner sig väldigt ensam och halv utan henne så vet jag att jag måste gå vidare. och det har jag gjort, i början så var jag en av dom dumma som skar sig på armarna men nu vet jag vad som ÄR rätt så nu går jag vidare med hjälp av musiken och pennan .. ^^ | | krisse_bisse - 13 maj 06 - 23:18 | Tack ... Detta behövdes nog här inne på dikta..! ja har själv misst två av minna bästa vänner ..
en av dom var min pojkvän och den andra mitt ex.... Den första tiden man måste gå igenom e riktigt hämskt.. man känner sig osm du skriver som en svikare. att man fortfarande lever medans dom har gått bort..!
Men e mycket glad över att någon skriver detta ..!
TACK....! jag med många andra UPPSKATAR detta högt! ...TAck än en gång! | | Sandra91 - 13 maj 06 - 22:26 | Mina ögon började rinna när jag läste det där om din vän..
Tycker alla borde försöka ta till dina råd, även om det är svårt ibland. |
|
|
|
