Den Magiska Kokboken (PROLOG) |
Isabella måste göra som mamma säger och gå ut med Lazie. Suck. Nu är Isabella övertygad att mamma sliter henne i bitar om hon inte rastar Lazie. Eller Lazy..Det var ett jävla tjat om Lazie, att hon måste bajsa och att Isabella måste ta upp det. Och det är ju inte rimligt att låta mamma rasta hunden eftersom hon är så svårt sjuk av Isabella´s lillasyster i magen på mamma. Isabella ger upp och rycker upp dörrhantaget. ”Fan också”, säger hon eftersom dörren är trög. Hon får tillslut upp den och traskar ut i snön. Lazie skäller och viftar på svansen. Hon rycker med Isabella in i skogen. ”Är det här du ska skita?” stönar Isabella. Men Lazie reagerar inte ens. Hon skäller så högt att Isabella får ont i öronen. Kopplet går av och jycken springer mot en sten lite längre fram, bredvid en stor elegant buske. Isabella följer hundens fotspår och ramlar tillslut och får massor med snö under kläderna. Hon tittar bakom stenen, men Lazie är borta!
Isabella lägger sig ned i snön och börjar gråta. Nu skulle mamma bli så besviken och ledsen att barnet skulle ta kål på henne. Då kände Isabella något dunsa på hennes huvud. Hon tror att det är en spindel så hon skriker och ruskar på huvudet. I samma sekund som hon kommer på att det är vinter och sprindlar antingen har dött eller ligger i dvala, besvaras hennes skrik. Isabella blir helt paff. Inga mer dunsar i huvudet känner hon. Men då ser hon något litet som kämpar sig upp ur snön. Hon kan knappt tro sina ögon. ”Ett troll”, flämtar hon.
”Jag heter faktiskt Tony Spindelben, flicka lilla. Och jag håller din byracka fången i Landet Undermarka ända tills du ger mig din kokbok!”
Isabella tittar förundrat på den lilla varelsen som ville ha hennes gamla kassa kokbok. Hon studerar hans lilla yllemössa, stor som en tumnagel, och hans lilla kropp iklädd en kappa, ett par manchesterbyxor och stickade raggsockor.
”Min kokbok?”, flämtar Isabella.
”Din kokbok med recept på övernaturlig magi, förtrollningar som ingen vågat sig på.”
Isabella ryckte på axlarna. ”Någon sådan har jag inte.”
Tony Spindelben höjde förundrat ena ögonbrynet.
”Jaså, det säger du. Då får hundjäveln vara kvar i all evighet då och stackars lilla mamma dö.” Tony hånskrattade.
”Du rör varken mamma, barnet eller Lazie!” grät Isabella och en stor tår landade mitt på Tonys yllemössa.
”30 dagar”, sa han. ”Jag ger dig 30 dagar att leta reda på min bok, eller så kan du pussa mamma adjö.”
Han skruvade genant på sig och gick sin väg.
Tycker ni att den var bra nog att fortsätta på? Kommentera ;)<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 2) | Johanniis - 3 sep 09 - 19:15- Betyg:  | palla att man kommenterar sig själv ??
jävla ego .. |
|
|
|
