Hjärtat |
Jag kände mig som bortglömd.
Som om du hade tagit bort mig ur ditt minne.
Tänk om det egentligen hade varit så enkelt.
Kändes som du vänt ryggen till och stod där med armarna i kors envis som du är.
Känslokall och avböjer kontakt.
Försökte få fram ett ord, en min, en rörelse.
Om jag ens fick tomma ord.
Ett andetag, det undrar jag.
Men efter ett tag fick jag en reaktion.
En signal, jag hörde din röst och såg ditt leende.
Du tog upp dom händelserna jag minns, dom jag aldrig kommer glömma.
Efter alla svek, alla gånger du ignorerat mig.
Har du äntligen bestämt dig.
Du verkar vilja försöka igen,
tanken att kan få känna dina läppar mot mina igen,
den finns och kommer alltid att finnas.
För jag vill sväva på moln igen.
Jag vill känna blodet rusa genom min kropp.
Jag vill känna lyckan, glädjen.
Och jag tror den kommer.
Om jag bara litar på mig själv, följer min instinkt och inte är så feg.
Öppnar mitt hjärta igen och släpper in resten av dig.
Så kommer det gå.
Det vet jag.
Men frågan är.
Kommer du öppna hjärtat för mig?
|
|
|
|
