del 107 |
Kapitel 107
Bill slår upp ögonen. Han förväntar sig att han ska ligga på ett sjukhus. Men, han ligger på samma ställe som förut. På bänken.
Lämnade dom mig bara här? tänker Bill och reser på sig.
Huvudet snurrar och han tror för en sekund att han ska kräkas.
Han börjar gå. Inte mot sjukhuset, utan mot stan. Han ska ta bussen hem.
Han vinglar fram och tillbaka och hit och dit.
- Ursäkta, men är du väldigt berusad? säger en mansröst bakom honom.
Bill vänder sig om. Där står... hans pappa!
- PAPPA!!! skriker Bill
- Oj, förlåt Bill... Jag såg inte att det var du! säger Bills pappa
Bill kastar sig i famnen på sin far. Han skulle ABSLOUT inte vilja släppa.
- Jag har saknat dig så... piper Bill
- Varför går du så konstigt? säger Bills pappa.
- Jag är snurrig, säger Bill
- Varför då?
- Jag... Jag har svimmat... säger Bill
- Varför då?! skriker Bills pappa
- Jag vet inte...
- Men Bill! Då är det ju något fel på dig! Du måste söka sjukvård!
- NEJ!!! JAG SKA HEM!!! skriker Bill
- Nej, det ska du inte. Du ska till sjukhuset!
- NEJ!!! ALDRIG!!!
Bills pappa ser plötsligt ynklig ut. Pytte liten.
- Förlåt... säger han
- Varför... säger... du... DUNK!
Bill faller i marken, och har svimmat om på nytt.
- BILL!!!! skriker Bills pappa och sätter sig brevid Bill. Hans händer är kalla, och han rör sig inte. Är han död?
Georg
Ensamheten är borta. Nu är allt bra igen.
Mamma vet, och hon är inte arg. Det känns fantastiskt!!!
- Georg, vill du ha lite lunch? säger Georgs mamma.
- Visst, säger Georg.
Han och hans mamma äter mat i tystnad.
- Hur är det med... Sabina då? säger Georgs mamma
- Det är bra, säger Georg.
- Hur var det med Bill då?
- Bra, iallafall när vi träffade honom...
- Vad hände honom?
- Han slutade andas tror jag... Tom trodde på fullaste allvar att han var död...
- Tom som älskar sin bror så mycket...
- Jo...
Dom tystnar igen. Det enda som hörs är köks klockan som tickar.
Georg fingrar en stund på sin gaffel.
- Men annars är allt bra? säger Georgs mamma
- Jodå... mumlar Georg
- Är du verkligen redo för att bli pappa?
Georg ser förvånat på sin mamma.
- Det tror jag... säger han.
- Det är en ganska stor grej att bli pappa, du vet...
- Jo
- Och... Jag undrar bara om...
- JA MAMMA! JAG ÄR REDO! skriker Georg
- Förlåt... piper Georgs mamma
- Tack för maten, säger Georg och går till sitt rum.
förlåt det blev lite konstigt
|
|
|
|
